Mina sötnosar/Ugly faces
hug
This is anna and nirupa they both hug each other because they were thick friends for six months they are going to seperate after this programe so they hug each other and they reflect their feelings and sadness.
hai
i was standing inside the shop in frankfort airport before we get inside the flight.
Im so happy
I have a good time here..... Everything is very nice. I miss india.....thats why I sleep on the floor, use the "Indian" toilet instead of the "western" :) I feel cold, when even the syrians feel hot. I realized how mucj I like india and the lifestile of india. I also compare everthing with india, more than I comprare to sweden. Its strange but very very intresting. Here we kiss on the cheek when we meet....imagine that in India :)
Unfortunately the time is going fast.......But this far we have only been relaxing. That is also very nice, and exactly what I needed :)
I am happy to see everyone is writing on the blogg. I didnt have time to read it, but I will when I come home. I have to send this soon....before power cut. Much more often here then in housing board.
We had a nice midsummer in Budapest. My arabic is terrible and I feel ashame that I only no hello and thank you, luckily nathan is far more better and we rely on him
I miss and think about you!
Love frida
Unfortunately the time is going fast.......But this far we have only been relaxing. That is also very nice, and exactly what I needed :)
I am happy to see everyone is writing on the blogg. I didnt have time to read it, but I will when I come home. I have to send this soon....before power cut. Much more often here then in housing board.
We had a nice midsummer in Budapest. My arabic is terrible and I feel ashame that I only no hello and thank you, luckily nathan is far more better and we rely on him
I miss and think about you!
Love frida
King
När bussen inte kom...
Det var söndag morgon, matsäckarna var packade (till och med en och annan Frödinge kladdkaka) och vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss på rundtur i bygden. Den kom inte.. Handledarmissförstånd/infomiss gjorde att vi fick en skön, mysig heldag i Östra Gerum istället. Picknick, övning av kulturshow, promenad till vackra dammen, klippning av högt gräs samt träningsmatch i kubb. Ytterligare en härlig dag...
Lycklig!
Jag har fått lägenhet i Stockholm!
Behöver jag säga mer?! Nej ni fattar... Ahhh!!
=O)
/a.
Behöver jag säga mer?! Nej ni fattar... Ahhh!!
=O)
/a.
Partyt på Grimmestorp 26 maj
Lite mingelbilder från herrgårdsfesten som Sudhagar och Jakob bjöd in till. Tillsammans med Lasse och Carl Roger naturligtvis. Karaokesång och spökstämning (snudd på hjärntvätt) uppstod senare på kvällen. En kulkul kväll som inte hunnits bloggas...
Jag tycker det här är jobbigt...
Något om världens/omgivningens tystnad/förnekelse.
HI FRIENDS.........
Dear Friends
How are you all?. we all here are fine and doing good.
Friends i'm just writing this to inform you all to have a account in SKYPE or YAHOO where we can easily talk as if talking over a phone, SKYPE is a free download frm internet and its very useful and clear lke hearing in a telephone.
I have created my id in it, do opn a skype account from www.skype.com, download the skype to your system and can have uninterrupted voice chat.
my id is :aruljustin
ad this in ur account.
intimate me when u all create a skype account,
hope to speak to u all in tht.......
have a blessed day..
JUSTIN
How are you all?. we all here are fine and doing good.
Friends i'm just writing this to inform you all to have a account in SKYPE or YAHOO where we can easily talk as if talking over a phone, SKYPE is a free download frm internet and its very useful and clear lke hearing in a telephone.
I have created my id in it, do opn a skype account from www.skype.com, download the skype to your system and can have uninterrupted voice chat.
my id is :aruljustin
ad this in ur account.
intimate me when u all create a skype account,
hope to speak to u all in tht.......
have a blessed day..
JUSTIN
Obehaglig värme och svenska konstigheter
På hemtjänstens kontor i morse kom jag in i en diskussion om vädret. De kom in på hur jobbigt det skulle vara om det var 40 C.
- Det måste ju vara jättevarmt!
- Då kan man ju inte göra någonting, TÄNK de som måste jobba i sådan värme!
- De måste ju ha något annan gräns för vad som är varmt än vad vi har.
Jag log inom mig och tänkte att nu skulle det passa med en Cynthiaklapp på axeln. Men jag var alldeles tyst och lät diskussionen dö ut.
I Indien hände det mycket konstiga saker som aldrig skulle kunna hända i Sverige. Man kanske måste stanna på vägen med auton för att vänta på att den ko ska bajsa klart, till exempel. Jag lagade mat till en farbror idag. Han strosade runt lite i lägenheten under tiden. Bakom min rygg sa han: Ojdå. Jag vände mig om för att se vad som hänt. Då stod han där med byxorna vid fotknölarna. Han bara tappade dom...det var helt naturligt för honom. Jag log och frågade om han hade magrat. Nä, ja måst ba dra åt dom lit håådare, blev hans svar. DET hade aldrig hänt i Indien, och HADE det hänt hade det varit "stotarom" flera gånger om. Tror ni inte. (Denna historia tappar lite när man inte riktigt kan skriva på norrlänska.)
Det är kul att jobba igen! Kul att träffa folk som man inte annars skulle träffat, både arbetskamrater och pensionärer, och de man träffar är mestadels underbara människor.
Jo, då fick ni en liten inblick i hur en dag på hemtjänsten kan se ut.
Hej så länge!
/a.
- Det måste ju vara jättevarmt!
- Då kan man ju inte göra någonting, TÄNK de som måste jobba i sådan värme!
- De måste ju ha något annan gräns för vad som är varmt än vad vi har.
Jag log inom mig och tänkte att nu skulle det passa med en Cynthiaklapp på axeln. Men jag var alldeles tyst och lät diskussionen dö ut.
I Indien hände det mycket konstiga saker som aldrig skulle kunna hända i Sverige. Man kanske måste stanna på vägen med auton för att vänta på att den ko ska bajsa klart, till exempel. Jag lagade mat till en farbror idag. Han strosade runt lite i lägenheten under tiden. Bakom min rygg sa han: Ojdå. Jag vände mig om för att se vad som hänt. Då stod han där med byxorna vid fotknölarna. Han bara tappade dom...det var helt naturligt för honom. Jag log och frågade om han hade magrat. Nä, ja måst ba dra åt dom lit håådare, blev hans svar. DET hade aldrig hänt i Indien, och HADE det hänt hade det varit "stotarom" flera gånger om. Tror ni inte. (Denna historia tappar lite när man inte riktigt kan skriva på norrlänska.)
Det är kul att jobba igen! Kul att träffa folk som man inte annars skulle träffat, både arbetskamrater och pensionärer, och de man träffar är mestadels underbara människor.
Jo, då fick ni en liten inblick i hur en dag på hemtjänsten kan se ut.
Hej så länge!
/a.
Breakfast in Sweden
This was my breakfast this morning. Swedish version of the Kerala breakfast. With some exceptions of lack of fruits. In this swedish style the tip pf the morning was to take whatever was present. In this case apple, kiwi fruit and kokos. Not to forget the mandatory cup of coffee. Chocolate panncake was there a big lack of, maybe becuase of my cooking skills and the early morning itself.
Lets see what this day shall bring.
Mixtape: Friends, neighbors, Paris and four bonuses
This time around I will attempt posting in English in an effort to make the reading a tad easier for my Indian friends. Please bear with me, and my occasional spelling errors.
During the past week I have had so much fun with some of my new and old friends back home in Linköping. Hanging out with them has been such a blast, and midsummer's eve was truly a reunion for us all. Since then we have spent so much quality time together that we count it in days not hours. Taking turns hosting parties, dinners and the all-time Swedish favorite barbeques. It's kind of great to spend the last "real" summer in Linköping doing all this. That is a bonus.
Of course I miss my friends participating in the exchange but I am comforted by the fact that the communication works quite well anyway. Still, it's with great anticipation I look forward to the reunion with the Swedes in mid-July. Feels like it's really good timing on that one. 5 points to those who set the date. That is a bonus.
Weather in Linköping today is hot and sunny but large dark clouds looms around the city and we expect heavy rain tonight and the coming days. Still though the people in my neighborhood try to make the most out of their day, moving their lawns, planting flowers or just relaxing in a garden chair. In the neighboring house lives an elder couple that has done all this during the day and when I come home from work they take the time to chitchat with me about my day and current affairs. They have a lot of security in their life, both economically and socially and combine it with such lovely attitude towards others and themselves. They are a really cute couple and a wish everyone had the opportunity to grow old as they do. For sure they are a bonus.
Last but not least, later this week (on Friday) I go to Paris to meet some of my friends who arrive there earlier in the week. The French capital is usually a bustling city this time of year, invaded by tourists. Tourists who want to enjoy the festivities, the French coffee shops, the historic buildings and the museums. And yeah, you figured it out already, Going to Paris is a bonus.
I will try to post some pictures from my trip as soon as I get the chance. Until I hear from you again, all the best!
This post can also be found at: http://jaahoo.blogspot.com.
During the past week I have had so much fun with some of my new and old friends back home in Linköping. Hanging out with them has been such a blast, and midsummer's eve was truly a reunion for us all. Since then we have spent so much quality time together that we count it in days not hours. Taking turns hosting parties, dinners and the all-time Swedish favorite barbeques. It's kind of great to spend the last "real" summer in Linköping doing all this. That is a bonus.
Of course I miss my friends participating in the exchange but I am comforted by the fact that the communication works quite well anyway. Still, it's with great anticipation I look forward to the reunion with the Swedes in mid-July. Feels like it's really good timing on that one. 5 points to those who set the date. That is a bonus.
Weather in Linköping today is hot and sunny but large dark clouds looms around the city and we expect heavy rain tonight and the coming days. Still though the people in my neighborhood try to make the most out of their day, moving their lawns, planting flowers or just relaxing in a garden chair. In the neighboring house lives an elder couple that has done all this during the day and when I come home from work they take the time to chitchat with me about my day and current affairs. They have a lot of security in their life, both economically and socially and combine it with such lovely attitude towards others and themselves. They are a really cute couple and a wish everyone had the opportunity to grow old as they do. For sure they are a bonus.
Last but not least, later this week (on Friday) I go to Paris to meet some of my friends who arrive there earlier in the week. The French capital is usually a bustling city this time of year, invaded by tourists. Tourists who want to enjoy the festivities, the French coffee shops, the historic buildings and the museums. And yeah, you figured it out already, Going to Paris is a bonus.
I will try to post some pictures from my trip as soon as I get the chance. Until I hear from you again, all the best!
This post can also be found at: http://jaahoo.blogspot.com.
Innan vi åkte till Indien...
These pictures were taken at the preparation camp in Sweden. Maybe you recognize Stefan and Frida?
By the way: Did any of you Swedes leave some camera lens covers in my back pack that I had at Kärsögården while we were in India? I found a small camera bag and wonder if it´s yours...
Miss u
Mia
feeling sad
feeling sad
nirupa is feeling sad because she left her partner anna and her host father jonas and mia,jacob,karin.j,sanna,karin.g,stefan,frieda,end his friends in tidaholm,she was crying,and she hug the guitar which was presented by his host father jonas she like vert much the guitar she takes more care of the guitar till she bring it to india.
hai
we are all sitting in the frankfort airport to get into the chennai flight we all feel sad to return.
Äntligen hemma
Så fort jag kom innanför dörren i mitt rum i måndags kände jag att något var allvarligt fel. Jag kände inte igen mig i rummet längre, i hur det såg ut. Det här var inte jag längre. Det var för ljust och färglöst. Det kändes alldeles tråkigt och vanligt. Fast innan jag åkte i vintras minns jag hur bra jag trivdes just som det var..
Idag fick jag nog och insåg att så här kan jag inte ha det en minut till. Jag rev ner det mesta som funnits på väggarna, slängde ett illgrönt överkast på sängen, fäste upp lite sjalar här och var, planscher och en del målningar. Massa färg. Den finaste målningen föreställer ett kaos av färger och den gjorde jag precis då jag kommit hem nu från Stockholm. Det var så det kändes då. Slutligen tände jag en rökelse (som sägs rensa bort gamla energier).
När jag ändå var igång fick jag ett Karinryck och började rensa ut gamla saker som jag inte behöver och aldrig kommer att använda. Så befriande! Högen med saker att skänka bort växer snabbt, fast jag tycker att jag är där och lämnar bort saker ständigt, ständigt. Det finns alltid mer som man egentligen inte behöver eller vill ha.
Nu är jag lugn igen och ganska stolt över hur fint det blev faktiskt. Känner mig ganska säker på att jag kan bo här och trivas en tid till i sommar. Jag antar att detta var ett hyfsat solklart tecken på att jag har förändrats en del under denna resan, även om det säkert tar lite mer tid att begripa exakt på vilka sätt. Det känns bra i alla fall, det känns som om jag är mer jag.
Jag tänker på er och längtar efter er ibland.
Puss o kram
Sanna
Idag fick jag nog och insåg att så här kan jag inte ha det en minut till. Jag rev ner det mesta som funnits på väggarna, slängde ett illgrönt överkast på sängen, fäste upp lite sjalar här och var, planscher och en del målningar. Massa färg. Den finaste målningen föreställer ett kaos av färger och den gjorde jag precis då jag kommit hem nu från Stockholm. Det var så det kändes då. Slutligen tände jag en rökelse (som sägs rensa bort gamla energier).
När jag ändå var igång fick jag ett Karinryck och började rensa ut gamla saker som jag inte behöver och aldrig kommer att använda. Så befriande! Högen med saker att skänka bort växer snabbt, fast jag tycker att jag är där och lämnar bort saker ständigt, ständigt. Det finns alltid mer som man egentligen inte behöver eller vill ha.
Nu är jag lugn igen och ganska stolt över hur fint det blev faktiskt. Känner mig ganska säker på att jag kan bo här och trivas en tid till i sommar. Jag antar att detta var ett hyfsat solklart tecken på att jag har förändrats en del under denna resan, även om det säkert tar lite mer tid att begripa exakt på vilka sätt. Det känns bra i alla fall, det känns som om jag är mer jag.
Jag tänker på er och längtar efter er ibland.
Puss o kram
Sanna
Hej
and felt confused what to do with my life.....what do I want to do...its a very dificult qeustion....that was one nice thing with the exchange....that I knew what to do, mia and john decided workpleces and that was fine, it became fine, even if it wasnt the super thing maybe
I can only agree with Fridas words. It is very difficult to know what to do. Often you have expectations from others of what you should do. Even if they dont say it you know it and that is a pressure. I am trying to figure out what it is that I would like to do. I am twenty years old so as many people say in Sweden, you have your whole life infront of you.
I have booked train tickets to me for the swedes reunion. I come to Köping at 12.29 on the 20 of July. I go home to Gävle at 17.31 on the 22 of July.
Sunil called me yesterday. So happy. I told him to write on the blog so we all can have contact.
Big hugs
Ta ta Hej då
I can only agree with Fridas words. It is very difficult to know what to do. Often you have expectations from others of what you should do. Even if they dont say it you know it and that is a pressure. I am trying to figure out what it is that I would like to do. I am twenty years old so as many people say in Sweden, you have your whole life infront of you.
I have booked train tickets to me for the swedes reunion. I come to Köping at 12.29 on the 20 of July. I go home to Gävle at 17.31 on the 22 of July.
Sunil called me yesterday. So happy. I told him to write on the blog so we all can have contact.
Big hugs
Ta ta Hej då
Poolpaddling
Det vart en lyckad midsommar. Efter att ha förfriskat oss hemma drog vi vidare till en fest på andra sidan älven där vi lekte midsommarlekar som gav mig gräsfläckar på knäna. Jobbigt att springa med någon på ryggen, han flög några meter men fick inga allvarliga skador, tur.
Me and Anna on the dancefloor.
This day after the big midsummerparty we have been relaxing in the park. Suddenly a swimmingpool with people came by in the river. It seemed fun and me and Anna went envious. By the way look how beautiful it is in this town. I just love it!!
Puss och kram
/a.
Me and Anna on the dancefloor.
This day after the big midsummerparty we have been relaxing in the park. Suddenly a swimmingpool with people came by in the river. It seemed fun and me and Anna went envious. By the way look how beautiful it is in this town. I just love it!!
Puss och kram
/a.
Morfar smaskar i stil med John och andra små grodor
PK kom i mina tankar, om han kan cykla från Indien till Sverige kan jag cykla två mil från stan till sommarhuset. Jag tog mig knappt halvägs på cykel till sommarhuset. Motvind, flås och ont i halsen. Men denna omtanken i planen gjorde att jag hann ta mig ett dopp och byta kläder för att ta mig till den årliga midsommar dansen i Böna sand, något jag knappt hunnit om jag cyklat hela vägen. Jag dansade som aldrig förr och raketen har aldrig varit roligare att genomföra.
Shit hade jag på landet med så det rensades bort tillsammans med tröjor från mellanstadiet. Ett glas baileys hanns dock med till en god bok vid namn Moderna Indien.
Jag har reflekterat över att morfar smaskar förut men aldrig hade jag kunnat trott att det var i omfattningen a la John. Kanske lax och jordgubbar gör sitt för det är ju så himla smaskens.
Anna, jag tycker om dina kloka ord.
Mia, jag tänker på dig med o visst är det skönt att livet går vidare.
Glad midsommar på er
Tusen kramar
Pictures
Just wanted to remember everyone that it´s easy to find pictures from India och Tidaholm here on the blogg. Fun to look at if you want to longing back a bit. Just press the dates on the left and you see everything that was written that mounth and all the pictures to.
/a.
/a.
Konstigt att det inte är konstigt!?
Jag får en klump i magen och en tår i ögonvrån när jag läser allt ni har skrivit. Jag är precis som Frida och Sanna inne och tittar på bloggen flera gånger om dagen och blir glad när det är så många som skrivit.
Det som jag tycker känns mest konstigt är att det inte känns konstigt... Allt rullar på som vanligt. Igår skjutsade pappa mig till Umeå. När vi hade ca 7 mil kvar började pappas automatväxlade Ford leva sitt egna liv. Den hackade sig fram och vi kunde konstatera att det hade något med växlarna att göra. Vi stannade för att läsa instruktionsboken men blev inte mycket klokare om vad vi egentligen kunde göra. Vi kollade oljan och körde sedan vidare. Och vi kom fram till slut men folk som passerade oss måste ju trott att vi var dårar. (Och det kanske vi var också.) Nu sitter pappa påväg hem i en hyrbil.
Jag konstaterade redan i Sundsvall att vägen upp hit är lika vacker som jag minns den, och Umeå också. Jag känner mig så hemma här på något vis. Idag har jag gjort det riktigt mysigt för mig i ett hörn av vardagsrumsgolvet. Packat upp mina kläder, handlat mat, varit på systemet och setat (och visst heter det setat) i parken med Stina. Vet inte om man kan få det så mycket bättre!? Jag är lycklig!
Visst tänker jag mycket på det som varit men som sagt måste jag säga att det mesta flyter på som förut. Folk är förvånandsvärt intresserade av att höra om Indien, och jag berättar gärna. Jag begär inte att de ska förså men jag ger de lite av min upplevelse.
Imorgon är det midsommar och på måndag börjar jobbet, ja det blir nog en bra sommar.
Skönt att fler bokar biljetter till återträffen... känns liksom tryggt då. För även om det inte känns så konstigt saknar jag er alla, det är sant! Men nu ska vi vara GLADA! Såhär är det när något tar slut mina vänner, men det har en fortsättning och det är ingen idé att deppa. (Förlåt för att jag är så klok.)
Puss och kram!
/a.
Det som jag tycker känns mest konstigt är att det inte känns konstigt... Allt rullar på som vanligt. Igår skjutsade pappa mig till Umeå. När vi hade ca 7 mil kvar började pappas automatväxlade Ford leva sitt egna liv. Den hackade sig fram och vi kunde konstatera att det hade något med växlarna att göra. Vi stannade för att läsa instruktionsboken men blev inte mycket klokare om vad vi egentligen kunde göra. Vi kollade oljan och körde sedan vidare. Och vi kom fram till slut men folk som passerade oss måste ju trott att vi var dårar. (Och det kanske vi var också.) Nu sitter pappa påväg hem i en hyrbil.
Jag konstaterade redan i Sundsvall att vägen upp hit är lika vacker som jag minns den, och Umeå också. Jag känner mig så hemma här på något vis. Idag har jag gjort det riktigt mysigt för mig i ett hörn av vardagsrumsgolvet. Packat upp mina kläder, handlat mat, varit på systemet och setat (och visst heter det setat) i parken med Stina. Vet inte om man kan få det så mycket bättre!? Jag är lycklig!
Visst tänker jag mycket på det som varit men som sagt måste jag säga att det mesta flyter på som förut. Folk är förvånandsvärt intresserade av att höra om Indien, och jag berättar gärna. Jag begär inte att de ska förså men jag ger de lite av min upplevelse.
Imorgon är det midsommar och på måndag börjar jobbet, ja det blir nog en bra sommar.
Skönt att fler bokar biljetter till återträffen... känns liksom tryggt då. För även om det inte känns så konstigt saknar jag er alla, det är sant! Men nu ska vi vara GLADA! Såhär är det när något tar slut mina vänner, men det har en fortsättning och det är ingen idé att deppa. (Förlåt för att jag är så klok.)
Puss och kram!
/a.
Jakob!
Idag köpte jag en frödings (eller vad den heter) brownie och tänkte på dig. Hi hi Önskar dig kanon bra dagar i Paris!
Själv cyklar jag imorgon ut till sommarstugan och firar midsommar. Något bad hinner jag nog med, god mat, leka med grannens hundar och insupa sommaren, varför inte med ett glas baileys vid sidan om.
Kram
Själv cyklar jag imorgon ut till sommarstugan och firar midsommar. Något bad hinner jag nog med, god mat, leka med grannens hundar och insupa sommaren, varför inte med ett glas baileys vid sidan om.
Kram
tjena india
Well, it feels very nice, when I look at the blogg again after a few ours, many new people have been writing, especially that you jsutin and maybe then some other indian participants might be looking :) So its not just me, reading and reading.......today I think 118 times the blogg has been open, but only from 20 computers or something :) I promise its not me ALL of the time :)
Well this might be my last blogg for a while.......because tomorrow morning I will leave Öland early, I will go to my brothers room in Kalmar, and help him to clean it......Weeeehaaaa, its going to be great fun :)
Then I am going to south sweden, to meet sanna and also to meet two other very good friends that I havent met in a very long time. Then on friday, which is Midsummer i will go to Syria. I dont think I will have internet conection....and that might be good :)
So to conclude this last 24 hours......it has been good....but my bag is still not packed.....but I have been roaming Kalmar in a totally packed car.......with a guitar in my hand and a very nice hat. screaming midsummer midsummer midsummer....that was so fun :)
I have missed everyone, and felt confused what to do with my life.....what do I want to do...its a very dificult qeustion....that was one nice thing with the exchange....that I knew what to do, mia and john decided workpleces and that was fine, it became fine, even if it wasnt the super thing maybe....... So I think I need some stability......so I will try to live in malmö for a year or so now maybe.......but no I really have to go and pack......
Have fun, enjoy, no one else will do it for you
To make it more fun I will add a summer picture from last summer....I am swimming with my neighbours horse, named Arizona Girl, but we call her Zona.....its fun to hang on to the tail and let the horse pull you :)
Justin!
Thank you for your words - you are in my heart too and are always welcome to me wherever I live. I hope you know how to read comments on the blog, where the others can write a response on what you write. It's called Kommentarer and you will find them if you press where it says so under the thing you have written. It is so nice to hear from you and get some news from India. All the best to you friend!
Hugs from Sanna
Hugs from Sanna
hai
its from justin
hellow friedns
hellow to every one karin its nice to here from you i think you all feel good tell hai to u r parents and our team participents keep mail to me ok take care.
Från indiskt badrum... Till Lyxfällan...
Allt är bra. Förutom saknad och tomhet emellanåt. Saknar era kramar och pussar. Samtidigt känns det som det jag upplevt var en saga. Pratade med Frida och hon kände likadant. Har jag verkligen levt med Sunil och er? Har jag kommit nära 8 stycken indier? Jag såg dem senast i söndags men det känns som en evighet med en känsla som att det aldrig har inträffat.
Besökte farmor och farfar igår av deras villighet att tillge mig en försenad 20års present (pengar bra och behövande) Vi kom in på Indien. Farfar frågade Hur var det i Indien? Jag berättade klart hur allt var övergripligt. Allt jag fick ändra på inklusive toalett och dusch. Efter min långa plädering fick jag ingen respons. Farfar vände huvudet till pappa och frågade om han såg på ett tvprogram vid namn Lyxfällan kvällen innan.
Toapaus (som Ahinos pappas vän sa) och tillbaka.
Dock är jag glad att jag har den kunskap och förståelse för andra kulturer annars skulle jag känna mig tom och oförstående.
Tamil sånger ljuder ur min tv (dvd:n) medan jag städer ut allt skit i mitt rum och saker som inte gör mig nytta. Remember Jag behöver bara en madrass och ryggsäck.
När jag pratade med Morfar häromdan sa jag teriado itsället för Jag vet inte.
Jag drog ut fel låda i köket när jag skulle ha smörkniv. Eiwor och Assar har det i andra lådan. Vi har i första. Förvirrande inledning.
Fortsätta kasta saker och ha mig.
Puss och kram
Besökte farmor och farfar igår av deras villighet att tillge mig en försenad 20års present (pengar bra och behövande) Vi kom in på Indien. Farfar frågade Hur var det i Indien? Jag berättade klart hur allt var övergripligt. Allt jag fick ändra på inklusive toalett och dusch. Efter min långa plädering fick jag ingen respons. Farfar vände huvudet till pappa och frågade om han såg på ett tvprogram vid namn Lyxfällan kvällen innan.
Toapaus (som Ahinos pappas vän sa) och tillbaka.
Dock är jag glad att jag har den kunskap och förståelse för andra kulturer annars skulle jag känna mig tom och oförstående.
Tamil sånger ljuder ur min tv (dvd:n) medan jag städer ut allt skit i mitt rum och saker som inte gör mig nytta. Remember Jag behöver bara en madrass och ryggsäck.
När jag pratade med Morfar häromdan sa jag teriado itsället för Jag vet inte.
Jag drog ut fel låda i köket när jag skulle ha smörkniv. Eiwor och Assar har det i andra lådan. Vi har i första. Förvirrande inledning.
Fortsätta kasta saker och ha mig.
Puss och kram
Skanör igen
Hemma igen...
Vad konstigt det känns att vara hemma och inte ha något annat planerat än midsommarfirande och att börja jobba om två veckor. Ny erfarenhet. Inget att lägga tankarna på typ jobb eller resa. Men det börjar kännas härligt med så mycket frihet, det är inte ofta i livet som man har det.
Jag har packat upp, sovit jättemycket, skrivit dagbok, badat i havet, blivit nykär i min kattunge och börjat träffa kompisarna. Och så letar Frida och jag efter lägenhet för fullt. Jag tänkte att ni alla kunde komma och hälsa på oss till Malmöfestivalen om vi hunnit flytta in tills dess. Fast det har jag i och för sig inte pratat med Frida om =)
Jag drömmer fortfarande om er på nätterna och liksom Frida kollar jag bloggen ofta ofta. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på engelska och ibland känns det nästan omöjligt att säga skånska r!
Imorgon kommer Frida ner här och badar med mig ett litet tag innan flyget går till Syrien. Det ska bli spännande att se hur det känns att träffas hemma hos mig, i min vanliga miljö..
Jag tänkte boka biljett till återträffen hos dig Anna snart, jag kommer nog 13.00 på fredag och åker 16.30 på söndagen om jag minns rätt. Det blir skojigt det!
Nu skulle jag ner och bada på stranden, men solen verkar ha dragit sig undan helt. Det blir nog en glass istället!
Kram på er alla
Sanna
Vad konstigt det känns att vara hemma och inte ha något annat planerat än midsommarfirande och att börja jobba om två veckor. Ny erfarenhet. Inget att lägga tankarna på typ jobb eller resa. Men det börjar kännas härligt med så mycket frihet, det är inte ofta i livet som man har det.
Jag har packat upp, sovit jättemycket, skrivit dagbok, badat i havet, blivit nykär i min kattunge och börjat träffa kompisarna. Och så letar Frida och jag efter lägenhet för fullt. Jag tänkte att ni alla kunde komma och hälsa på oss till Malmöfestivalen om vi hunnit flytta in tills dess. Fast det har jag i och för sig inte pratat med Frida om =)
Jag drömmer fortfarande om er på nätterna och liksom Frida kollar jag bloggen ofta ofta. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på engelska och ibland känns det nästan omöjligt att säga skånska r!
Imorgon kommer Frida ner här och badar med mig ett litet tag innan flyget går till Syrien. Det ska bli spännande att se hur det känns att träffas hemma hos mig, i min vanliga miljö..
Jag tänkte boka biljett till återträffen hos dig Anna snart, jag kommer nog 13.00 på fredag och åker 16.30 på söndagen om jag minns rätt. Det blir skojigt det!
Nu skulle jag ner och bada på stranden, men solen verkar ha dragit sig undan helt. Det blir nog en glass istället!
Kram på er alla
Sanna
All friends
I hope the flight went fine, that you enjoyed the food, and lost no luggage.
Vidya: Have you cut your hair and got yourself a job? If not, I love you anyhow.
Justin: Nice words on the blog. It is the same for me. My door and heart is always open for you.
Sunil: I hope you are feeling good. Johannas and Fredriks dog Kompis is dead. It was an accident. Kompis was running in the forest. She got a stick in her stomach that went up to the lung. Jesvin want you to call him.
Sudhagar: I listen to tamil music and think of your dance and drums. That makes me happy.
I cried on the train home. I cried about everything that I have experienced and how much I love everybody. The everyday life now is about cleaning out my room. Meeting old friends. Getting a lot of papers and important documents in order. The summerjobs seems to all be gone so I am taking my energy to get other things sorted out.
What we have experienced everyone is something incredible and we should be proud over ourselves.
oj oj oj
Vidya: Have you cut your hair and got yourself a job? If not, I love you anyhow.
Justin: Nice words on the blog. It is the same for me. My door and heart is always open for you.
Sunil: I hope you are feeling good. Johannas and Fredriks dog Kompis is dead. It was an accident. Kompis was running in the forest. She got a stick in her stomach that went up to the lung. Jesvin want you to call him.
Sudhagar: I listen to tamil music and think of your dance and drums. That makes me happy.
I cried on the train home. I cried about everything that I have experienced and how much I love everybody. The everyday life now is about cleaning out my room. Meeting old friends. Getting a lot of papers and important documents in order. The summerjobs seems to all be gone so I am taking my energy to get other things sorted out.
What we have experienced everyone is something incredible and we should be proud over ourselves.
oj oj oj
hai friends
hai frieda,anna,mia,jacob,karinj,karing,sanna,stefan how how ru i feel very happy to see INDIA but the same time i feel very sad to leave you all friends,you are all in my heart i will think of you only,i will never forget you you also remember me you are most welcome to INDIA and to my house the gate is opened for you you think there is relation for you in INDIA eight relation for you.
gränslandet
solnedgång på öland julen 06.
det har varit fantiastiskt och hemskt, ja mitt emellan och både och. Förvirrat tillstånd men ändå väldigt bra :) Konstigt det där.....men det är svårt att beskriva känslor.
Sen jag kom hem har jag hunnit träffa; barndomskompisar, låg/mellanstadie kompsiar, högstadiekompisar, gymnasiekompisar, efterskoltids/högskole kompisar, ex, grannar och vänner till familjen.
jag vet inte om det är lyckat att blanda så mkt folk, för det har blivit som klumpig rabarberkomplott....men samtidigt gillar jag ju alla så mkt och har varit så glad att ses.
Sen har jag försökt hinna med att sakna alla, att tänka på hur folk har det.....svårt......för med fd deltagarna har man ingen bild om hur deras vardag är. Ingen alls. Hur är deras hus, familjer och vänner? ja det får man bara gissa.....
Fick mess av Cynthia idag :) 3 st. Hon mår bra, men verkar sakna mig. Jag saknar henne också.....men nu känns hon så långt borta, ibland undrar jag om hon någonsin funnits. Känns långt borta nu, att äta idly till frukost. Ändå, hade jag snabbredovisning för en pappa om indiens kultur innan ikväll....så visst finns det där :)
Idag badade jag i havet för första gången i år, hela 19 grader kunde östra öland stoltsera med......för er som inte tror det så var jag badkrukan i gänget.....(förvisso bara min syster och mamma). ....
Min stackars far har fått lunginflamation, han äter, sover och hostar, men han överlever.......som jag sa, man kan dö av den sjukdomen.......förr ja, när man inte hade mediciner.......näää fortfarnade.......jaja om man inte har medicin.....
Så e de. men här i sverige så överlever vi.
nu hägrar sudoku......jag tror aldrig jag har kollat bloggen så här många gånger om dagen.....måste tyda på en saknad som jag inte riktigt vill förstå..... men visst saknar jag :)
God natt världen
Återträff bokad
Hej alla!
Ville bara meddela att jag nu har bokat tågbiljett från Umeå till Köping, och tillbaka, för trevlighetshelg i Kolsva, Guttsta. Jag vaknar för hoppningsvis pigg och glad i Stockholm, och bör vara i Kolsva vid tiotiden den 20 juli. Sedan åker jag igen efter klockan 19 på söndagen den 22 juli. Så någon gång däremellan kan ni komma. Kul, kul!!
Imorgon har jag en lång men skön bilväg att färdas.
Vi hörs!
/a.
Ville bara meddela att jag nu har bokat tågbiljett från Umeå till Köping, och tillbaka, för trevlighetshelg i Kolsva, Guttsta. Jag vaknar för hoppningsvis pigg och glad i Stockholm, och bör vara i Kolsva vid tiotiden den 20 juli. Sedan åker jag igen efter klockan 19 på söndagen den 22 juli. Så någon gång däremellan kan ni komma. Kul, kul!!
Imorgon har jag en lång men skön bilväg att färdas.
Vi hörs!
/a.
I gamla gängor med mer djup
Vänner,
Är sedan ett par dagar tillbaka i Linkeboda. Jag är "hemma". Vardagen är tillbaka igen med allt vad det innebär, sommaren känns fluffigare än på länge.
Till min stora glädje och förtjusning har jag även i år lyckats få anställning på myndigheten. Klev in där i måndags bockade artigt och trots den tidiga timmen tillät vi oss alla att le tillsammans. Plockade ner en kaffekopp, stoppade in en ostsmörgås i kylen och började prata gamla minnen. Allt kändes som förut efter typ 30 sekunder. Otäckt egentligen.
När jag inte lattjar på jobbet står det "vanliga gänget" för oslagbar kvällsunderhållning. Även här känns allt som förut och vi har redan rivstartat vår "sista" sommar tillsammans. Detta har hittills inneburit djuplodande konversationer om allt ifrån Bodumkaffe till existensiella frågor rörande vårt moraliska ansvar. Om en dryg vecka bär det av till Paris för vår del, det kan bli något det.
Allt tycks vara som förr men egentligen är det inte alls så. Det är mycket bättre nu.
Vi hörs igen!
Är sedan ett par dagar tillbaka i Linkeboda. Jag är "hemma". Vardagen är tillbaka igen med allt vad det innebär, sommaren känns fluffigare än på länge.
Till min stora glädje och förtjusning har jag även i år lyckats få anställning på myndigheten. Klev in där i måndags bockade artigt och trots den tidiga timmen tillät vi oss alla att le tillsammans. Plockade ner en kaffekopp, stoppade in en ostsmörgås i kylen och började prata gamla minnen. Allt kändes som förut efter typ 30 sekunder. Otäckt egentligen.
När jag inte lattjar på jobbet står det "vanliga gänget" för oslagbar kvällsunderhållning. Även här känns allt som förut och vi har redan rivstartat vår "sista" sommar tillsammans. Detta har hittills inneburit djuplodande konversationer om allt ifrån Bodumkaffe till existensiella frågor rörande vårt moraliska ansvar. Om en dryg vecka bär det av till Paris för vår del, det kan bli något det.
Allt tycks vara som förr men egentligen är det inte alls så. Det är mycket bättre nu.
Vi hörs igen!
hai friend
hai friends in tidaholm this is justin from INDIA we all reached INDIA saftely we all fell sad to leave you all people now also we think of you and the friends and all the host family and workplacements we r proud that we had friends i sweden.take care fo your healths for the friends all host family.
Snabb omställning...
Vi konstaterade innan vi skiljdes åt att vi nuförtiden är ganska vana vid att livet vänder, ny
vardag väntar och att hej då inte behöver betyda att man aldrig mer ses igen. Sorgligt? Japp,
men också härligt att nya äventyr hägrar.
Efter att ha sovit, sovit, sovit vaknade jag upp hos min kompis i en tom studentkorridor i Uppsala. Köket här är
inte av denna värld (trots att de satt upp en skylt ovanför köksdörren: "Reinlichheit macht frei") och det är tur att jag bara ska bo här tills på onsdag då det blir Fjällgatan i tre veckor och sen till låtsasmorfar Svens trygga palats med sovloft och gasspis.
Fördelen här är att man kan lyssna på musik högt utan att någon sticker ut huvudet och insinuerar att hon inte kan sova;-)
"So I heard it´s no good to run,
but it feels so much better now that it´s done
and tonight I have to leave it.
Why don´t you give love?
Why don´t you give love?
Tonight I have to leave it"
(Shout out louds - Tonight I have to leave it)
Tack alla söta för skivan - jag ska börja varje dag med att hoppa upp ur sängen och dansa.
Då kan man inte bli annat än glad!
Nu middag med goa vänner nere vid Fyrisån..
Kram
klimakteriepubertet
de senaste veckorna har varit som en hel jävla klimakteriepubertet! jag har levt i gränslandet mellan sverige och kenya och eftersom det landet bara existerar i min hjärna har det blivit mycket inåtvända promenader och frånvarande närvaro... det är svårt att leva i två verkligheter samtidigt.
Citat ur min fina vän Karins resedagbok, precis sådär känns det, tack karin för att du satte ord på det :)
Citat ur min fina vän Karins resedagbok, precis sådär känns det, tack karin för att du satte ord på det :)
"vardag"
Vad är en vardag? Jo det kan ju va hur många olika typer av dagar som heslt, den här veckan har jag fått uppleva ett par olika typer :)
Redan i fredags lämande jag gruppen på Kärsögården, det kändes sorligt och lite konstigt att vara den första att säga hej då. Men samtidigt gick det väldigt bra. Niruba sjöng min favoritsång för mig i matsalen och det betydde väldigt mkt för mig.
Min systers häst hade blivit sjuk igen och den skulle transporteras från Sundsvall till Öland. Jag hoppade på i Stockholm, vi åkte vid 2 och hämtade upp min kompis Ferro på Brommaplan. Synd att Cynthia inte fick träffa sin länge omtalade "boyfriend" :)
Vårt första stopp var vid Kolmården, där Ferros morsa bor. Idylliskt. Vi badade i sjön, där jag badade för exakt ett år sedan. och åt god mat :) Kändes superhärligt men konstigt. Vi fortsatte mot en liten håla utanför Vetlanda. Där hamnade vi mitt upp i vallhundsträning. Ett ekipage tävlade tom i SM, så det va superkul att kolla på de duktiga hundarna som sprang som galningar och föste får på stora fält. Ferro som inte e så van vid djur, dels pga allergi men också för att vara uppvuxen i stan, uppskattade detta stoppet mkt :)
Efter lite felkörnngar och trötthet och Emil Jensen i bilenm kom vi så fram till Petgärde kl 2 :)
Den natten sov jag gott, trodde dock att vår katt stod utanför dörren och gnällde, innan jag förstod att det va Ferro som knappt kunde andas :(
Studenten var härlig, mkt folk, myckte mingel, mkt alkohol, ja den senare utflykten till Kalmar blev sådär.....men jag var glad att va i glada kamraters sällskap. Innan vi åkte in hade vi lite trubadur......jag märkte hur mkt jag vågade klämma i i sångerna....de e nog tack vare all uppmuntring jag fått under utbytets sångtimmar. och stefan...jag sjöng fast du inte va med :)
Nu har alla åkt, här sitter jag med en stor väska, som ska packas om......har lärt mig lite nya arabiska ord, har förstått att jag tom kan gå i kortkjol och linne......ny kultur, nya möten, ingenstans e världen lik.....bara männsikorna.
Jag har fått se vår fina amnestytidning i tryck......vilken grej, från ide till tryck, sen jag åkte.....imponerad!
Nu ska jag äte frukost!
Poyte vara
Nu är det verkligen slut...
Man började sakteliga förstå att det var slut när vi skulle säga hej då till våra arbetsplatser. Det är många på framförallt på kyrkanshus som jag verkligen kommer sakna och barnens hus bjöd oss på god tåta. Det är konstigt det där när man slits ifrån nåt som faktist blivit vardag.
Nästa steg blev att säga hejdå till alla värdfamiljer. Och slutligen inatt se Indierna rulla iväg i bussen tilll Arlanda. Och idag även säga hej då till Svenskarna det var också sorligt men dom vet man ju iallafall att man kommer träffa igen!
Det känns inte alls länge sen som vi träffades på Kärsögården för första gånen och samtidigt om man tänker på allt vi gjort sen dess eller kollar på bilder känns det som en evighet, vilket det ju nästan är ett halvår är ju jätte lång tid.
Som vi pratade om i början hela detta utbytet är upplagt för att kunna bli riktigt jobbigt. Åka till ett land som är helt olikt ens eget bo tillsammans och jobba med någon man inte själv får välja.
Men jag klarade det och dessutom väldigt bra och är otroligt stolt över mig själv. Och det hoppas jag att ni andra i gruppen också är för ni har varit grymma inte minst vår kära handledare Mia.
Ibland när vi satt där i någons kök i ett typiskt svenskt villaområde i Tidaholm tillsammans med Indierna insåg jag vilken otroligt häftig grej vi är (har varit) med om.
Tack för det CIU.
Nu vill jag avsluta där det hela faktist började mitt vackra Indien.
Sommarlov.
Väl hemma kastades jag in i ett familjegräl två grannar emellan. Efter lite sansat vuxenprat är det nu löst och båda familjerna kunde somna sött. Jag vaknade upp med ett ryck klockan nio och undrade vart jag var. Efter att ha öppnat ögonen och tittat mig omkring i några sekunder kunde jag konstatera att jag faktiskt var hemma i Kolsva igen, nere från köket kunde jag höra välbekanta röster och utifrån regnet slå på rutan. Nu går tvättmaskinen för fullt och jag ska snart ut och göra en säkerhetskontroll på min cykel, för den ska med till Ume.
Min låtsasmormor, Korven, är mycket piggare. Även fast hon intar horisontalläge större delen av dagen, har hon en annan glans i ögonen och en annan studs i rösten. Det känns skönt!Syster Lovisa har cyklat iväg till sommarens fotbollsskola vilket tyder på att det svenska sommarlovet tagit fart på riktigt. Jag är glad över att jag har en veckas ledigt innan mitt sommarlov/jobb startar på riktigt.
Med så mycket plats kan man ju sitta tre!
Och så ett husmorstips från Guttsta. Varför gråta när man river lök frågar sig Karin och tar på sig simglasögonen?
Nu tillbaka till packningen.
Hej!
/a.
Min låtsasmormor, Korven, är mycket piggare. Även fast hon intar horisontalläge större delen av dagen, har hon en annan glans i ögonen och en annan studs i rösten. Det känns skönt!Syster Lovisa har cyklat iväg till sommarens fotbollsskola vilket tyder på att det svenska sommarlovet tagit fart på riktigt. Jag är glad över att jag har en veckas ledigt innan mitt sommarlov/jobb startar på riktigt.
Med så mycket plats kan man ju sitta tre!
Och så ett husmorstips från Guttsta. Varför gråta när man river lök frågar sig Karin och tar på sig simglasögonen?
Nu tillbaka till packningen.
Hej!
/a.
Sista dagen på Kärsögården
Hej hej kära läsare
Vi har just ätit frukost och lunch och däremellan har vi spelat två matcher svettig brännboll. Efter att jag trackat Jakob som jobbade på som brännare i andra laget avgick jag med en seger och en förlust. Jag är nöjd. Här på Kärsön har vi det bra. Stora ytor att springa omkring på , badsjö och brygga och extremt stor fokus på mat, mat, fika, mellanmål, middag, kvällsmacka och andra nya måltiderstyper man inte visste om.
Igår hade vi en 5-timmars session som vi kallar "heta stolen" (men vi hade ett bord istället som man fick sitta på). Var och en av oss fick sitta på bordet och de andra sa snälla och positiva saker till den i centrum. Det var en härlig boost av sjävförtroendet, men det resulterade också i en hel del sorgliga känslor (eftersom vi snart ska skiljas åt) som ledde till tårar. Gråten smittade och ett tag satt vi alla och snörvlade och lät toapapperrullen gå runt.
Det är svårt just nu att veta vad man egentligen känner, tankar och känslor bara åker runt. Det var så intensivt i slutet i Tidaholm att det inte är sorterat ännu och nu är det snart helt över. Sen väntar det vanliga livet... glad, ledsen, förvirrad, förväntansfull - man känner en underlig blandning av allt.
Det är som det ska. Det är svårt och sorgligt att skiljas åt..
sista väskan packad
nu är den sista väskan packad och den sista presenten öppnad, nästan alla hej då är avklarade och snart går bussen mot skövde.
Tiden här i Tidaholm har varit fantastisk och den kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag hoppas på att besöka tidaholm igen :)
tack för allt tidaholm
Tiden här i Tidaholm har varit fantastisk och den kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag hoppas på att besöka tidaholm igen :)
tack för allt tidaholm
hai friends in tidaholm
this is justin from INDIA i feel very happy to be in sweden and now the time gomes to return to INDIA i and our INDIAN team thank you very much,i feel very happy to goto INDIA but at the same time i feel very sad to leave you people today i went to say good bye to barnens husand kyrkans hus i fell very sad because they cut cake and made a send of for me both in barnens and kyrkans hus they take more care on me and my partner karin we thankyou very much karin.j was a very good friend for me ance again thank you very much for the people in tidaholm.
Hi friends in Tidaholm
hai friends in tidaholm this is justin from INDIA i was in tidaholm for two and half month i like this place very much on sundy we are going to INDIA i feel very sad to leave you all people i like the people in tidaholm very much there are no words to say.ok good bye to the people in tidaholm if god permits i will see you soon.bye
Påskliljorna står fortfarande där på sängbordet
Det är dags för Sudden och moi ta vårt kollektiva farväl av Tidaholm och utbytet. Därmed är det dags att återigen plocka fram näsdukarna.
Suddens farväl
Hi Sweden and Tidaholm! Thank you for the fantastic experience which I had in Tidaholm. I won?t be able to forget this country that is so wonderful and so different from India. I like almost everything which I have seen, and the few things I dislike I still understand. As I am leaving Tidaholm I would like to extend a warm thank you to my host-family Carl-Roger and Lasse. During these two months they have been not only my good friends but my family. I feel sad to leave them but hopeful to meet them again. I am happy that Jakob will come with me to Stockholm so we can spend a few days together before I go to India. And I am sure he will come and visit me in a few years.
Jakob was a good friend to me during this exchange, I feel very sad to leave him, I can?t forget him in my life. Many can get a friend but there we need good friend, I got a very good friend but now I am leaving him. From him I have learned many things this will help me in future. I pray to God that where ever he go or where ever he work and where ever he lives keep him with your palm of your hands. And grateful thanks to his parents.
Strategiskt placerad snytpaus.
Jakobs farväl
På vårt gemensamma sängbord står en bukett rejält vissna påskliljor. Att de är vissna torde vara rimligt med tanke på att samma påskliljor välkomnade oss till Grimmestorp för ungefär 11 veckor sedan. Vissa skulle se detta som indikation på dålig städning men sanningen är att vi upptäckte påskliljornas tillstånd redan för sisådär 8 veckor sedan. Även vissna påskliljor i brungrumligt vatten visade sig vara vackra. Ett fast inslag på ett alltid belamrat sängbord. En indikator på hur mycket roligt vi gjort istället. Och, ja vi har dammsugit åtminstone 1 gång i veckan.
Det kändes speciellt att ta farväl redan i Arni och det känns förstås speciellt även nu. Dryga två månader tycks vara den ideala tiden för att hinna rota sig och skapa en ny vardag. Ordet vardag skildrar emellertid inte riktigt det vi upplever varje dag. För vår vardag är lyxig i bemärkelsen att den är späckad med utmaningar och nya upplevelser. Den är späckad med möjligheter, starka band och omtänksamhet. Den är som en klok värdfar än gång uttryckte det "en väldigt skön vardag, men det är väl också det som är meningen".
På tal om kloka människor så har jag stött på en hel del under tiden tillsammans, i gruppen finns det många, i Arni och Tidaholm finns ännu fler. Det finns många modiga människor i världen som öppnar sina hem för främlingar och delar med sig av allt. Jag och vi är glada över att få vara deras vänner. Jag som pendlat mellan lappsjuka och landsortsfanatism inser dessa människors betydelse och uppmanar de som känner sig träffade att ta åt sig rejält.
Efter några dagar i Stockholm åker så Sudden och jag tillbaka till våra respektive verkligheter som bokstavligen utgör två olika världar. Lyckligtvis är min modiga parkamrat väldigt hoppfull inför framtidens utmaningar och med den styrka han uppvisat under hela utbytet har han intet att oroa sig för. Jag tror vi har lärt oss mycket av varandra och att vi båda utvecklats positivt utbytet igenom. Dessvärre ber jag inte speciellt mycket men som jag förklarat har hans böner sin motsvarighet även hos mig,
På söndag återförenas "det vanliga gänget" och jag gör därefter ett försök att upprepa förra sommarens succé på myndigheten. Jag ser fram emot att träffa alla därhemma och fortsätta att hålla kontakten med alla de 16 som efter lång tid tillsammans nu återgår till liv i ?diasporan?. Det är inte lite att se fram emot det.
Tack för uppmärksamheten,
Sudhagar & Jakob
Suddens farväl
Hi Sweden and Tidaholm! Thank you for the fantastic experience which I had in Tidaholm. I won?t be able to forget this country that is so wonderful and so different from India. I like almost everything which I have seen, and the few things I dislike I still understand. As I am leaving Tidaholm I would like to extend a warm thank you to my host-family Carl-Roger and Lasse. During these two months they have been not only my good friends but my family. I feel sad to leave them but hopeful to meet them again. I am happy that Jakob will come with me to Stockholm so we can spend a few days together before I go to India. And I am sure he will come and visit me in a few years.
Jakob was a good friend to me during this exchange, I feel very sad to leave him, I can?t forget him in my life. Many can get a friend but there we need good friend, I got a very good friend but now I am leaving him. From him I have learned many things this will help me in future. I pray to God that where ever he go or where ever he work and where ever he lives keep him with your palm of your hands. And grateful thanks to his parents.
Strategiskt placerad snytpaus.
Jakobs farväl
På vårt gemensamma sängbord står en bukett rejält vissna påskliljor. Att de är vissna torde vara rimligt med tanke på att samma påskliljor välkomnade oss till Grimmestorp för ungefär 11 veckor sedan. Vissa skulle se detta som indikation på dålig städning men sanningen är att vi upptäckte påskliljornas tillstånd redan för sisådär 8 veckor sedan. Även vissna påskliljor i brungrumligt vatten visade sig vara vackra. Ett fast inslag på ett alltid belamrat sängbord. En indikator på hur mycket roligt vi gjort istället. Och, ja vi har dammsugit åtminstone 1 gång i veckan.
Det kändes speciellt att ta farväl redan i Arni och det känns förstås speciellt även nu. Dryga två månader tycks vara den ideala tiden för att hinna rota sig och skapa en ny vardag. Ordet vardag skildrar emellertid inte riktigt det vi upplever varje dag. För vår vardag är lyxig i bemärkelsen att den är späckad med utmaningar och nya upplevelser. Den är späckad med möjligheter, starka band och omtänksamhet. Den är som en klok värdfar än gång uttryckte det "en väldigt skön vardag, men det är väl också det som är meningen".
På tal om kloka människor så har jag stött på en hel del under tiden tillsammans, i gruppen finns det många, i Arni och Tidaholm finns ännu fler. Det finns många modiga människor i världen som öppnar sina hem för främlingar och delar med sig av allt. Jag och vi är glada över att få vara deras vänner. Jag som pendlat mellan lappsjuka och landsortsfanatism inser dessa människors betydelse och uppmanar de som känner sig träffade att ta åt sig rejält.
Efter några dagar i Stockholm åker så Sudden och jag tillbaka till våra respektive verkligheter som bokstavligen utgör två olika världar. Lyckligtvis är min modiga parkamrat väldigt hoppfull inför framtidens utmaningar och med den styrka han uppvisat under hela utbytet har han intet att oroa sig för. Jag tror vi har lärt oss mycket av varandra och att vi båda utvecklats positivt utbytet igenom. Dessvärre ber jag inte speciellt mycket men som jag förklarat har hans böner sin motsvarighet även hos mig,
På söndag återförenas "det vanliga gänget" och jag gör därefter ett försök att upprepa förra sommarens succé på myndigheten. Jag ser fram emot att träffa alla därhemma och fortsätta att hålla kontakten med alla de 16 som efter lång tid tillsammans nu återgår till liv i ?diasporan?. Det är inte lite att se fram emot det.
Tack för uppmärksamheten,
Sudhagar & Jakob
Podum
Då var det dags att åka till Stockholm och Kärsögården igen. Visst är det sorgligt att säga hejdå men jag känner mig ändå klar med det här nu! Alla kommer få det bra på sina håll och jag kommer träffa många igen, det vet jag!
Passar på att visa några bilder på när Niruba handlöst kastade på djupt vatten utan att kunna simma. Jag var grym nog och ta bilder istället för att rädda henne, Jonas blev hjälten och jag fick min bildserie.
Jag tänkte förståss att hon aldrig mer skulle vilja bada, men jo då, hon blev snabbt glad igen.
Hej!
/a.
Passar på att visa några bilder på när Niruba handlöst kastade på djupt vatten utan att kunna simma. Jag var grym nog och ta bilder istället för att rädda henne, Jonas blev hjälten och jag fick min bildserie.
Jag tänkte förståss att hon aldrig mer skulle vilja bada, men jo då, hon blev snabbt glad igen.
Hej!
/a.
Tack Tidaholm!!
Dags att säga hej då, känns verkligen sorgligt!
Supertack för allt, vi kommer att sakna er.
Until we meet again
Kram från oss alla
about my joureny back to india
it had been good time to be in sewden and with my partern and my family so iam very sad say than i am gone to leave my family and my partern.i had a good and enjoymy time in sedewand had change in all good waythis is to my team firends i hope iwill be goood firends and help in allt he neeeds.
Pouto va
Slut - ja
Slut för alltid - nej
Ses vi igen - ja
Pouto va vilket typ betyder I go and come back symboliserar att visst det är avsked och slut men vi har fortfarande varandra och även om vi inte alla ses så ses vi igen
De närmaste dagarna har verkligen känns som en skolavslutning. Ne, jag längtar inte tillbaka till de dagarna men vädret har varit strålande och adjö av arbetsplatser har varit påtagligt.
Vår pool har varit frekvent upptagen av plaskande indier och svenskar. Sunil som sakta började med kläderna på och ett extremt paddlande med armar har satt på sig badbyxor och även lärt sig att röra på benen som han förstått också har en stor betydelse för att komma fram i vattnet.
Dagen igår användes bland annat till yoga i Bruksvilleparken av Klaus. Skillnaden mellan indiskt och svensk yoga är markant. Dels för att rörelserna inte ges i Nu ska vi andas så i 30 sek. En mer harmoni i den svenska yogan och rörselser som är genomförbara. Eller beror det helt på vilken yoga lärare man har.
Ryggsäcken är packad. Kladdkakan till sista middagen är bakad. Ett besök på Återbruket seconhand butik är avklarat.
Nu väntar Kärsögården, Arlanda, Avslutning, Tåg.
Pouto va
Slut för alltid - nej
Ses vi igen - ja
Pouto va vilket typ betyder I go and come back symboliserar att visst det är avsked och slut men vi har fortfarande varandra och även om vi inte alla ses så ses vi igen
De närmaste dagarna har verkligen känns som en skolavslutning. Ne, jag längtar inte tillbaka till de dagarna men vädret har varit strålande och adjö av arbetsplatser har varit påtagligt.
Vår pool har varit frekvent upptagen av plaskande indier och svenskar. Sunil som sakta började med kläderna på och ett extremt paddlande med armar har satt på sig badbyxor och även lärt sig att röra på benen som han förstått också har en stor betydelse för att komma fram i vattnet.
Dagen igår användes bland annat till yoga i Bruksvilleparken av Klaus. Skillnaden mellan indiskt och svensk yoga är markant. Dels för att rörelserna inte ges i Nu ska vi andas så i 30 sek. En mer harmoni i den svenska yogan och rörselser som är genomförbara. Eller beror det helt på vilken yoga lärare man har.
Ryggsäcken är packad. Kladdkakan till sista middagen är bakad. Ett besök på Återbruket seconhand butik är avklarat.
Nu väntar Kärsögården, Arlanda, Avslutning, Tåg.
Pouto va
Känn ingen sorg för mig Tidaholm!
Tack för den här gången, ta hand om er, tappa inte tvålen i duschen!
our culture show
this aclassic dance of india we used in all in function this is dance by women and men also we like this type of dance because it the story of the old days
we had three cultre shows in kungbro skolan on 11june we enjoy alot .our full team was there.this was a last show for us.all the chidren came and dance on the stagewith us.it was nice.
we had three cultre shows in kungbro skolan on 11june we enjoy alot .our full team was there.this was a last show for us.all the chidren came and dance on the stagewith us.it was nice.
Redovisning av projektarbetena o tack till familjerna
Den 8 juni tackade Tidaholms kommun alla fina värdfamiljer genom en middag på Festvåning Fyran. Samtidigt passade vi på att redovisa de projekt vi jobbat med i Indien och Tidaholm. Sång, dans och några pjäser om indiskt och svenskt familjeliv blandades med redovisningar om skolsystem, insamlingen till de handikappade barnen samt lite fakta om indiska äktenskap. Vi hann med mycket och avslutade kvällen med att alla i gruppen spontant gick upp en och en och öppet berättade vad detta utbyte betytt för dem. En smula rörande faktiskt..
Efteråt var det gatutrav i Tidaholm. Hästar som travade genom staden i full fart. Vi har aldrig tidigare sett så många människor i Tidaholm!
Efteråt var det gatutrav i Tidaholm. Hästar som travade genom staden i full fart. Vi har aldrig tidigare sett så många människor i Tidaholm!
Lite sommarbilder :)
Till höger om vänster, fast nästan i mitten
Hemkommen sedan några timmar från kommunens bjudmiddag och våra projektpresentationer. Indierna satte extra knorr på tillställningen genom underhållning och berättelser om vad utbytet inneburit för just dem. Naturligtvis var resultatet ännu en "halleluja-moment" som vi blivit lite bortskämda med.
I övrigt skiner solen starkare än på länge (typ, förra sommaren), gräset är hyfsat grönt och sedan några dagar tillbaka porlar en fontän i vår park. Samtliga indikationer på att sommaren är här. Fint.
Sudden och jag avslutade igår vår sista ordinarie arbetsdag på Grimmestorp och firade storstilat med att jobba en timme extra. Sedan gick vi på en inspektion i parken och pekade på allt som vi gjort och insåg att vi är på tok för effektiva. Sudden log, sträckte på sig och tog en tiominutare på gräsmattan.
Själv gick jag in för en stund och backade ut min ryggsäck från sin parkering under sängen. Det var själva sinnebilden för att det snart är dags att runda av vistelsen i Tidaholm och hela utbytet. I alla stunder kommer det sannolikt inte vara en angenäm upplevelse men jag har skäl att tro på vänskap som består även i framtiden. Kanske har vi bara sett början.
Därmed nog av den hostmedicinen och över till något helt annat.
Häromdagen gästades vi nämligen av en grupp självutnämnda medium som gjorde en beundransvärd insats i att skrämma upp sig själva. Eftersom jag själv uppenbarligen saknar känslighet för ?övernaturliga? fenomen förblev jag tämligen oimponerad kvällen igenom. För de som låter sig imponeras kan jag ändå berätta att här finns spöken som bygger hyllor natten igenom, andra spöken bär tunga brickor och en tredje typ tittar mest på. Spöksamhället tycks således vara ett precist tvärsnitt av vissa arbetsplatser. Glädjande nog är emellertid våra spöken nöjda med den varsamma renovering som Grimmestorp har genomgått. Skönt det.
Trevlig helg hörni!
=)
I övrigt skiner solen starkare än på länge (typ, förra sommaren), gräset är hyfsat grönt och sedan några dagar tillbaka porlar en fontän i vår park. Samtliga indikationer på att sommaren är här. Fint.
Sudden och jag avslutade igår vår sista ordinarie arbetsdag på Grimmestorp och firade storstilat med att jobba en timme extra. Sedan gick vi på en inspektion i parken och pekade på allt som vi gjort och insåg att vi är på tok för effektiva. Sudden log, sträckte på sig och tog en tiominutare på gräsmattan.
Själv gick jag in för en stund och backade ut min ryggsäck från sin parkering under sängen. Det var själva sinnebilden för att det snart är dags att runda av vistelsen i Tidaholm och hela utbytet. I alla stunder kommer det sannolikt inte vara en angenäm upplevelse men jag har skäl att tro på vänskap som består även i framtiden. Kanske har vi bara sett början.
Därmed nog av den hostmedicinen och över till något helt annat.
Häromdagen gästades vi nämligen av en grupp självutnämnda medium som gjorde en beundransvärd insats i att skrämma upp sig själva. Eftersom jag själv uppenbarligen saknar känslighet för ?övernaturliga? fenomen förblev jag tämligen oimponerad kvällen igenom. För de som låter sig imponeras kan jag ändå berätta att här finns spöken som bygger hyllor natten igenom, andra spöken bär tunga brickor och en tredje typ tittar mest på. Spöksamhället tycks således vara ett precist tvärsnitt av vissa arbetsplatser. Glädjande nog är emellertid våra spöken nöjda med den varsamma renovering som Grimmestorp har genomgått. Skönt det.
Trevlig helg hörni!
=)
Sunils första simtag
Han toppade tårna. Vid mitt kommando, hoppa i, gjorde han det. Han är modig min paris.
Från att aldrig ha badat i hela sitt liv gjorde han ett utomordentligt första försök. Vem bryr sig av att badbyxor inte gick att få på honom (kulturella skäl), en del människor badar ju med kläderna på.
Hans personliga simlärare var jag och tro det eller ej så fick jag faktiskt bada tillsammans med honom i bikinni. Han bara skrattade. Det var nog mer jag som kände obegahet i det hela, av att veta vad han kanske egentligen tänker.
Han var som ett barn i vattnet. Mera, mera hela tiden. Räkna skulle jag göra när han ner under ytan tog sig för att se hur länge han kunde hålla andan. Så sött.
Ibland är det bra att ha en värdfamilj med pool. Den 7 juni 2007 badade Sunil för första gången.
Gladys i Härja kyrka och Grimmestorpmingel med brudar
3 juni kl 15.00 - Söndagen fortsatte i kärlekens tecken. Härja kyrka var fullsatt. Säkert lockade Gladys sång och modevisningen i kyrkan mångdubbelt fler än en vanlig gudstjänst. Temat var brudklänningar och vi fick se Bengts uppsydda kreationer från medeltiden fram till dagens mer enkla strama klänningar. Prästen talade om kärleken och hur den bara uppstår där man minst anar det. Utan hänsyn till tillfälle, kön, ålder, hudfärg eller förnuft. Man önskar att indierna förstod svenska, det var svårt att översätta allt till engelska utan att förlora innebörden.
Efteråt låg vi i gräset och drack cider och tittade på folk. Tack Carl Roger och Lasse! Tack för en superkyrklig och grym dag på alla sätt!
Gudstjänst med indiskt tema i Tidaholms kyrka, 3 juni
Vilken fin dag, helt enkelt vacker på alla sätt. Prästen var härlig. Niruba sjöng som en ängel, Ahino dansade som bara hon kan och hela det indiska gänget sjöng tamilpsalmer. Karin J spelade gitarr och Lisa (handledare för Justin och Karin J) sjöng så vi stod tårögda. Justin hade bakat indiska puffs och så fanns det en massa kärleksmums och kaffe. Kollekten, fikat och sjalförsäljningen gav pengar till WEL-projektet. Glad, glad, glad...
Göteborg - Världskulturmuseet & Liseberg, 2 juni
Först god vegetarisk buffé på "Andrummet", sen en snabbvisit på Världskulturmuseet som dagen till ära hade två, för indierna, lite mer svårförklarade teman: trafficing och homo-bi-trans. Hur som helst - det var bra! Speciellt en utställning om Amazonas folk och kultur. Anna tog sig en liten vila i hängmattan mitt i djungelljuden.
Därefter Liseberg med en massa fart, höjd och snurr. Vi åkte så mycket vi bara hann med. Mest kötid var det i Balder och Kanonen där vi fick vänta 45 minuter. Men det var superkul såklart och även de i gruppen som ofta blir åksjuka i bilar, bussar, tåg och karuseller kunde tack vare åksjuketuggummi åka även de skönaste karusellerna och berg-och dalbanorna
Vi träffar TIK - Tidaholms internationella kvinnor
Den 7 maj var vi i Hökensåsskolans hemkunskapssal och lagade indisk mat. Gäster denna gång var TIK - de internationella kvinnorna i Tidaholm. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammas och åt tomatris, potatisröra och yogurtsås som främst Justin och Vidya lagat.
Lyckliga dårar!
Läsk, smoothie, bubblor, karameller, vi kan uttrycka det hur som helst men jag tror vi bara är sentimentala, men glada eller tacksamma kanske.
Som ni har förstått har det varit hektiska veckor och det fortsätter så tills den 17 juni då vi säger hejdå och alla åker tillbaka till sina respektive hem.
Idag har jag och Niruba sagt hejdå till alla barn och lärare på Valstads Skola, och jag måste fortsätta i den sentimentala ton som råder här på bloggen, för det var lite vemodigt att lämna alla underbara människor vi träffat där. Men efter alla dessa kramar och lyckönskningar vi fått under dagen kan det ju bara gå bra i framtiden. Men så tänker man ändå?hur kommer det kännas att krama indierna en sista gång. Hur ser deras framtid ut? Jag önskar verkligen alla god lycka men särskilt min paris Niruba som har blivit en nära vän.
Det som jag var mest orolig för innan utbytet var hur det skulle vara att bo med en vilt främmande människa i sex månader. Men det har varit underbart och jag är glad att jag inte ska bo ensam de kommande månaderna efter utbytet. För va tomt det skulle kännas! Kanske att jag förvarnar min kära vän Anna på att jag kommer och kryper ner hos henne om det känns ensamt, precis som Niruba säger ibland. Men hon har aldrig kommit till min säng. Hon klarar sig själv min tuffing till paris och jag är så stolt över henne. Jag är stolt över att hon tar bussen alldeles själv till Tidaholm. Jag är stolt över att hon vågar visa sin kärlek till Justin och struntar i vad alla andra tycker. Jag är stolt när hon rensar ogräs här hemma hos Jonas. Jag var stolt när hon sjöng i kyrkan i söndags. Jag är stolt nästan jämt, för jag vet hur annorlunda allt är för henne och hur tuff hon är. Hoppas att hon är stolt över sig själv också och att hon förstå hur bra hon är. Jag kommer att sakna min vän, tänka på henne ofta och hade jag varit sådan att jag ber hade jag bett för henne.
Tänkte skriva mer men nu tog orden slut. Men jag säger som Sanna. Hur kunde gå så bra? Sen ska jag suga på karamellen eller smoothien hela dagen. Smoothien med alla underbara stunder vi haft tillsammans och försöka att inte bli för sentimental.
/ a.
Känslo boost :)
För att falla in på föregånde skrivares teman skulle jag vilja börja med läsk temat......idag känner jag mig som en överfylld smoothie kanske.....den är så fylld med alla dessa fantastiska frukter, som ensamma smakar så gott men som tillsammans bildar en unik smak, som nästan är lite godare.........
Denna dagen som jag inte förväntade mig ett dugg av.....tänkte nästan strunta i den och sova.....vilken tur att jag steg upp tänker jag nu..... Vi var ju som sagt i göteborg igår och anlände sent, trötta och sletna till Tidaholm.
Att då stiga upp tidigt för att spendera hela dagen i kyrkans värld, kändes sådär roligt för en ganska okristlig männska som ja. Men hur det blev.......känslor svallade....indier sjöng, de dansade, prästen talade om intressanta saker och det bästa....människor öppnade sina hjärtan. De lyssnade på oss och vår lilla berättelse om dagcentret.....på ett par timmar hade vi samlat in 6000 kr till vårt projekt. Det var över all förväntan och jag var så lycklig. Ev andra framtida bidrag diskuterade också.......och hela ja va i gugning.....på ett sådär fantastisk sätt :)
Jag trodde nästan mina läppar skulle spricka. Samtidigt som jag kände hur mycket jag skulle komma att sakna alla......
Efter det åkte vi till Härja kyrka där det var en tema gudstjänst " I kärlekens namn". Mkt kloka ord blandades med vacker musik och vackra brudklänningar........att deltagarna fick rättvisemärkt choklad i present, var ju också ett bär i min smoothie......... Men trots att allt känns så där underbart fantastiskt mest som oftast, så finns hej dået i luften.......det ärsom när man ser titanic för 3e gången och vet att snart ska han ju dö.....så man e liksom lite ledsen i förtid......
Detta leder mig in på en av de andra föregånde skribenterna, som skrev att slutet snart e här.....för så där en halvtimme sen gjorde jag en msn åt min paris....så vi kan chatta.....jag visade henne (väldigt pedagogiskt hoppas jag) hur hon gör inlägg på bloggen.....så hon kan skriva i framtiden..... Det som avslutade hela den fantastiska jätte-smoothien var när hon sa att hon kanske trots allt inte vill gifta sig direkt när hon kommer hem :) Hon är så modig min Cynthia och vi bara kramade om varandra så länge :)
Jag och min värdmamma planerar en snar resa till Indien.....det skulle vara fantastiskt!
Imorgon är vår sista dag på Kungsbroskolan, det kommer kännas tråkigt att lämna alla fantastiska elever och vi ska verkligen försöka hålla kontakten.....som tur e blir det en kultur show också....så inte helt hej då än.....imorn ska vi iaf säga hej då till barnen.... så skulle jag tydligen träna kroppsdelar på engelska med dem också :)
Förmodligen ska den här enorma smoothiesen gå och sova........innan hjärnan kokar över och så att jag vaknar när kl ringer.....
god natt sverige
Denna dagen som jag inte förväntade mig ett dugg av.....tänkte nästan strunta i den och sova.....vilken tur att jag steg upp tänker jag nu..... Vi var ju som sagt i göteborg igår och anlände sent, trötta och sletna till Tidaholm.
Att då stiga upp tidigt för att spendera hela dagen i kyrkans värld, kändes sådär roligt för en ganska okristlig männska som ja. Men hur det blev.......känslor svallade....indier sjöng, de dansade, prästen talade om intressanta saker och det bästa....människor öppnade sina hjärtan. De lyssnade på oss och vår lilla berättelse om dagcentret.....på ett par timmar hade vi samlat in 6000 kr till vårt projekt. Det var över all förväntan och jag var så lycklig. Ev andra framtida bidrag diskuterade också.......och hela ja va i gugning.....på ett sådär fantastisk sätt :)
Jag trodde nästan mina läppar skulle spricka. Samtidigt som jag kände hur mycket jag skulle komma att sakna alla......
Efter det åkte vi till Härja kyrka där det var en tema gudstjänst " I kärlekens namn". Mkt kloka ord blandades med vacker musik och vackra brudklänningar........att deltagarna fick rättvisemärkt choklad i present, var ju också ett bär i min smoothie......... Men trots att allt känns så där underbart fantastiskt mest som oftast, så finns hej dået i luften.......det ärsom när man ser titanic för 3e gången och vet att snart ska han ju dö.....så man e liksom lite ledsen i förtid......
Detta leder mig in på en av de andra föregånde skribenterna, som skrev att slutet snart e här.....för så där en halvtimme sen gjorde jag en msn åt min paris....så vi kan chatta.....jag visade henne (väldigt pedagogiskt hoppas jag) hur hon gör inlägg på bloggen.....så hon kan skriva i framtiden..... Det som avslutade hela den fantastiska jätte-smoothien var när hon sa att hon kanske trots allt inte vill gifta sig direkt när hon kommer hem :) Hon är så modig min Cynthia och vi bara kramade om varandra så länge :)
Jag och min värdmamma planerar en snar resa till Indien.....det skulle vara fantastiskt!
Imorgon är vår sista dag på Kungsbroskolan, det kommer kännas tråkigt att lämna alla fantastiska elever och vi ska verkligen försöka hålla kontakten.....som tur e blir det en kultur show också....så inte helt hej då än.....imorn ska vi iaf säga hej då till barnen.... så skulle jag tydligen träna kroppsdelar på engelska med dem också :)
Förmodligen ska den här enorma smoothiesen gå och sova........innan hjärnan kokar över och så att jag vaknar när kl ringer.....
god natt sverige
cynthia
i love tiaholm so much because i enjoythe al the people andmy partner and my firends inthe team
Bilder från Danmarksresan
Cynthias och Fridas utbildningsdag (31 maj) tog plats på färjan mellan Varberg och Grenå. Kapten på båten var Fridas pappa Jan vilket betydde att vi fick en specialvisning av färjans alla hemligaste platser, såsom motoravdelningen och själva bryggan där all navigering sker. Sen fick vi även lära oss massor om sjöliv och färjetrafik och internationell sjörätt. Vi hade även en soft lounge som vi kunde ha för oss själva. Vi tittade på Stefans jättebra film (som han och hans kompis gjorde som projektarbete i gymnasiet) om jämställdhet i Tanzania och Sverige samt diskuterade efteråt.
Dessutom hade vi tur med vädret och kunde ligga och sova en stund i solen på däck. Väl framme i Grenå gick vi till Akvariet och fick se sandtäckta sneda fiskar, vackra hajar och - det bästa av allt - vi fick klappa en del moränor och plattfiskar. Innan vi lämnade färjan för att köra hem till Tidaholm fick vi en hel påse med överblivna mackor och bullar med oss av den snälla personalen på båten Det visade sig vara grymt uppskattat när vi stannade för att kissa och sträcka på benen. Det var nog det som räddade oss från att somna bakom ratten.
Tack alla för en jättebra dag!
/Mia
Bubblorna i läsken
Jag känner en bot (ehh...båt menar jag) hon heter Stena Nautica. Stena Nautica heter hon.
Nåväl, jag tror allt jag blev lite småförälskad i alla häftiga knappar, spakar, hästkrafter och propellrar under gårdagens educational day som till största del tillbringades på Kattegatt mellan Varberg och Grenå. Hade länge en ganska gråmulen attityd till den här dagen men ett kav lugnt hav, strålande sol och myskapten Hellroth gjorde att alla domedagsscenarion kom på skam. Själva vistelsen i Danmark tillhör troligen en av historiens kortare, på ca 1 timme gjorde vi en loop i hamnen och akvariet (med skitsnygga fiskar) innan vi seglade igen. Något som naturligtvis upplevdes från bryggan. Barnsligt kul.
Loopar blir det också imorgon då hela gänget tar bussen till Göteborg för glassar i den utlovade solen och åk i nervvraksolämpliga attraktioner på Liseberg. Ett och annat museum hoppas vi förstås också hinna med. Vi är ju trots allt deltagare i ett kulturellt utbyte.
Förutom dessa nu nämnda endorfinrus har vi en hel del annat soft bakom och framför oss. Därtill ett och annat projekt, några kulturshowar och mycket annat gör att det bubblar om mig för det mesta. Lite extra kolsyra i en vardag som aldrig blir avslagen.
Vi hörs kompisar!
=)
Nåväl, jag tror allt jag blev lite småförälskad i alla häftiga knappar, spakar, hästkrafter och propellrar under gårdagens educational day som till största del tillbringades på Kattegatt mellan Varberg och Grenå. Hade länge en ganska gråmulen attityd till den här dagen men ett kav lugnt hav, strålande sol och myskapten Hellroth gjorde att alla domedagsscenarion kom på skam. Själva vistelsen i Danmark tillhör troligen en av historiens kortare, på ca 1 timme gjorde vi en loop i hamnen och akvariet (med skitsnygga fiskar) innan vi seglade igen. Något som naturligtvis upplevdes från bryggan. Barnsligt kul.
Loopar blir det också imorgon då hela gänget tar bussen till Göteborg för glassar i den utlovade solen och åk i nervvraksolämpliga attraktioner på Liseberg. Ett och annat museum hoppas vi förstås också hinna med. Vi är ju trots allt deltagare i ett kulturellt utbyte.
Förutom dessa nu nämnda endorfinrus har vi en hel del annat soft bakom och framför oss. Därtill ett och annat projekt, några kulturshowar och mycket annat gör att det bubblar om mig för det mesta. Lite extra kolsyra i en vardag som aldrig blir avslagen.
Vi hörs kompisar!
=)
Hur kunde det gå så bra?
Jag kommer att sakna att fika, sa Ahino till mig nyligen. Och sin mjuka säng här i Sverige. De första veckorna kommer det att kännas väldigt obekvämt att sova på en matta på golvet hemma i Indien. Hon berättade med känsla för en arbetskamrat att hon visst längtat hem ibland, men nu skulle hon snart börja sakna Sverige istället.
Jag kommer att sakna alla. Detta livet, som inte kommer igen. Där varje dag innehåller något nytt. Där spännande aktiviteter ordnas hela tiden. Där man testar nya saker. Där man har dessa fina vännerna runt sig. Där man lever i en bubbla. Vi svenskar har redan planerat återträff en helg i sommar (annars klarar vi oss inte tänker vi), men den enda indiern jag förväntar mig att träffa igen är Ahino. Och det kan ju dröja 10 år.
Det märks som sagt att det snart är över. Livet efter programmet börjar kännas verkligt.
Hur kunde det gå så bra? är en fråga som vi ofta ställer oss i svenska gruppen. Att sätta ihop 16 vilt främmande människor under så omvälvande förhållanden. Där allt i livet är nytt. Vi blev pumpade med info om problem som kunde uppstå under våra förberedelseläger. Och visst har det funnits en mängd utmanande situationer. Men det bleknar bort i jämförelse med allt det andra - det som är viktigt. Hur kul vi har ihop, hur mycket alla tycker om varandra. Hur vi ger varandra uppmuntran och kramar och kärlek. Jag har inte längtat hem en enda gång, fast jag har så mycket fint där hemma. Jag har inte en enda gång tyckt det var alltför jobbigt.
Det handlar om attityd, som alla verkar vara överens om nu. "Bad attitude" eller "That's the spirit" säger vi till varandra. Jag minns när saker var jobbiga för många i Indien en dag och vi gick ut och åt glass med ursäkten att vi skulle fira lite hastigt påkomna saker. Att tröstäta kom vi aldrig på tanken att göra. Så har det varit.
Jag och Frida talade en dag om hur alla hade förändrats under programmet. Det är så märkbart med alla. Ibland tänker jag att alla har blivit utsatta för precis de utmaningar som de klarat av, de som var viktiga för just dem att klara av. En av mina utmaningar var att umgås med andra människor hela tiden. Jag som valt att vara ensam ganska ofta, helt enkelt eftersom jag tycker om det. Det gör jag fortfarande, men nu vill jag fortsätta bo med andra då jag flyttar till Malmö. Jag har ändrat attityd.
CIU lyckades verkligen sätta ihop en grupp med olika individer. Vi skulle aldrig blivit ett gäng om vi gått i samma skola eller så. Och vi vet egentligen inte mycket om hur vi fungerar i "det verkliga livet", där hemma, utanför bubblan. Men jag och Anna kom överens om att det gör ju inget. De relationer vi har med varandra är kanske annorlunda, men minst lika verkliga. Och vi delar något med varandra som bara vi varit med om.
Det är inte över än dock, långtifrån. Detta var bara tankar som kom upp då jag satte mig här framför datorn. Det märks som sagt att det snart är slut. Jag är tacksam.
Jag kommer att sakna alla. Detta livet, som inte kommer igen. Där varje dag innehåller något nytt. Där spännande aktiviteter ordnas hela tiden. Där man testar nya saker. Där man har dessa fina vännerna runt sig. Där man lever i en bubbla. Vi svenskar har redan planerat återträff en helg i sommar (annars klarar vi oss inte tänker vi), men den enda indiern jag förväntar mig att träffa igen är Ahino. Och det kan ju dröja 10 år.
Det märks som sagt att det snart är över. Livet efter programmet börjar kännas verkligt.
Hur kunde det gå så bra? är en fråga som vi ofta ställer oss i svenska gruppen. Att sätta ihop 16 vilt främmande människor under så omvälvande förhållanden. Där allt i livet är nytt. Vi blev pumpade med info om problem som kunde uppstå under våra förberedelseläger. Och visst har det funnits en mängd utmanande situationer. Men det bleknar bort i jämförelse med allt det andra - det som är viktigt. Hur kul vi har ihop, hur mycket alla tycker om varandra. Hur vi ger varandra uppmuntran och kramar och kärlek. Jag har inte längtat hem en enda gång, fast jag har så mycket fint där hemma. Jag har inte en enda gång tyckt det var alltför jobbigt.
Det handlar om attityd, som alla verkar vara överens om nu. "Bad attitude" eller "That's the spirit" säger vi till varandra. Jag minns när saker var jobbiga för många i Indien en dag och vi gick ut och åt glass med ursäkten att vi skulle fira lite hastigt påkomna saker. Att tröstäta kom vi aldrig på tanken att göra. Så har det varit.
Jag och Frida talade en dag om hur alla hade förändrats under programmet. Det är så märkbart med alla. Ibland tänker jag att alla har blivit utsatta för precis de utmaningar som de klarat av, de som var viktiga för just dem att klara av. En av mina utmaningar var att umgås med andra människor hela tiden. Jag som valt att vara ensam ganska ofta, helt enkelt eftersom jag tycker om det. Det gör jag fortfarande, men nu vill jag fortsätta bo med andra då jag flyttar till Malmö. Jag har ändrat attityd.
CIU lyckades verkligen sätta ihop en grupp med olika individer. Vi skulle aldrig blivit ett gäng om vi gått i samma skola eller så. Och vi vet egentligen inte mycket om hur vi fungerar i "det verkliga livet", där hemma, utanför bubblan. Men jag och Anna kom överens om att det gör ju inget. De relationer vi har med varandra är kanske annorlunda, men minst lika verkliga. Och vi delar något med varandra som bara vi varit med om.
Det är inte över än dock, långtifrån. Detta var bara tankar som kom upp då jag satte mig här framför datorn. Det märks som sagt att det snart är slut. Jag är tacksam.