indien2007

då e de dags igen att ge sig av. mitt rum e näst intill(hur stavas de?) tomt. känns inte så konstigt, har inte bott här på 8 år. det jag kommer sakna är naturen. djuren. luften. fridfullheten. stjärnorna, som känns mkt verkligare här.
det jag längtar till e gemenskapen. möjligheten till aktivitet. fler likatänkande. chansen att förändra världen.
för på ett märkligt sätt känns det som om jag nu. förändrar världen bäst i malmö. men jag har kommit fram till att i staden kan jag inte bo för evigt. jag planerar aldrig mer än ett halvår framåt. :)
idag red jag nere på sjömarkerna. jag har blivit kär i den fantastiska hästkraken. han e uppmärksam. mkt lättlärd. känslig. intresserad. litar på mig. smart. tja han e allt som behövs för att jag ska bli kär ;)
så har jag då blivit kär i clara oxå. hon har nog liknande egenskaper. idag kom hon mot mig med armarna uppsträckta och ville ge mig en kram och en puss. hon har verkligen utvecklats och hon bara växer och växer.
hon åkte nog i en timme i hästvagnen, med sin mamma såklart. undrar hur länge hästintresset kommer finnas kvar hos henne. från jag va en vecka gammal åkte jag båt med pappa. men hur det har påverkat mig e svårt att säga :)
nu ska jag gå ut och lägga en egyptiskt kamelhårsmatta i släpet. en ryggsäck på höloftet. titta på stjärnorna. andas in luften. lyssna på traktorn som fortfarande balar halm. njuta.
snart e ja stabo.....fast inte helt på riktigt.inte in i själen
bless bless

Vad skojigt att aktiviteten på bloggen explodera på sista tiden! Man blir inspirerad ju, så här är mitt bidrag.

Det är kul att leva nu och allt händer i jättehög fart. Jag jobbade klart på ICA och sen var det Malmöfestival hela förra veckan. Jag stod i Djurens Rätts tält och serverade läcker vegankebab några dagar, gick på gratiskonserter med bland annat Timbuktu, Familjen och Balkan Beat Box, grymt häftig poetry slam, kabaré och teater, åt brända mandlar, träffade på vänner och bekanta överallt. Och så hade vi en liten minireunion jag, Freitag och Jajken där en kväll! 

Denna veckan har gått åt packning och massa mailande fram och tillbaka mellan oss som ska bo ihop vi. Hemförsäkring, bredband, telefon, besiktning, elabonnemang, möbler, sängar och jag vet inte allt som måste fixas. Det är en klar fördel att vara 4 som kan dela på allt fixande.

Idag har jag målat en bokhylla och inlett packningens absoluta slutfas. För imorgon börjar min ena kurs, teckenspråk, på fredag är det besiktning och sen bär det av! Hehe vi får inflyttningblogga sen eller något! Men ni skulle bara se hur fin lägenheten är och hur fint vi kommer få det. Såklart är alla alltid välkomna och vi kommer ha jättemassa sovplatser. Fick köpa 2 soffor och massa andra möbler av de tjejerna som bodde där innan så i vardagsrummet kommer det se nästan likadant ut:) 

Det känns väldigt konstigt att börja plugga igen, även om jag bara varit borta från det en termin egentligen. Imorgon är jag uppbunden en hel dag i skolan, det har jag knappt varit sen gymnasiet. Man blir väl lite förslappad av att gå massa lösa kurser som jag:) Men just det Anna, du skrev ju om hur flummigt det var på din introduktion. Det är just därför jag bara läser praktiska kurser denna terminen, hehe. Men så där är det verkligen mycket på universitetet tycker jag. Ibland blir det för abstrakt och ibland gillar jag det, det varierar. 

Just det, jag och Frida tänkte på om det finns chans för en organiserad återträff någon helg i höst. Typ i Malmö. Typ på Simrishamnsgatan 14, Malmös farligaste gata:) Men bli inte rädda nu, kanske är det gatan bredvid, minns inte riktigt. I alla fall, vi vill väldigt gärna ha er hos oss. Kan ni? När funkar? 

Hmm.. ja just det jag har hunnit fylla 22 också mitt i allt. Igår faktiskt! Jag fick ett klippkort på kallbadhuset av min mamma, så Kallis 07 säsongen kommer direkt efter Beach 07 i år! Och så fick jag ett presentkort på 10 luncher på en ny vegetarisk restaurang av pappa, också helt strålande. Vad rätt de tänker! Och så firade jag ju med Maria såklart det är ju alltid vår dag tillsammans, inte min egen liksom. Priya och Suraj hade lyckats skicka sms från Indien och Ahino ringde men jag hann inte ta det. Då blev jag glad! 

Nej nu ska jag kanske sova för det blir upp tidigt imon om jag ska åka buss en sista gång till Malmö för att möta mina nya kurskamrater. Alltid spännande! Natt natt nu mina fina!

Sanna Panna

Det här kommer bli ettväldigt  kort inlägg men jag är tvungen att skriva om detta!
Idag hade vi en workshop i Beatboxing. Det var en kille från England som lärde ut. Beat boxing var typ han liv.
Vet inte om ni har hört det nån gång men det är helt sjukt coolt närman hör nån som verkligen kan.
Han kunde typ låta som tre instrument och sjunga samtidigt. Och han slut grej var att gör detta genom ett munspel...värsta soundet.

Sen fick ju vi prova på haha...det gick ju inte lika bra, men man förståd ändå lite hur det var upplagt. Och han kunde genom att höra våra röster typ säga ljud osm vi skulle ha lätt för att göra och så. En sak vi gjorde var att typ nynna en melodi genom näsan och samtidigt typsmacka en tact med munnen...prova det funkar faktist.

Jag säger bara GRYMT!!!!!!!!!!!!!

Inblick på Ersta Sköndal högskola 28/8

Hej!

Jag kom till skolan på darriga nervösa ben för en vecka sen nu. 
Den ligger lika vackert som alla sagt mellan två sjöar och man kan gå in till Arvika eller ro om man vill det. 

Nästan hela förra veckan var vi iväg på hajk i norra Värmland.  Det var så himla vackert jag kände mig helt lugn. Vi badade, gick på bäversafari, vandrade och pratade om massa saker förutom det vi ska gå vill säga musik och teater. Det var faktist skönt och man hade chansen att lära känna folk. Men nu känns det verkligen som man vill komma igång med det man faktist sökt.

Här går en salig blandning av människor, det är härligt. Fältbiologer, teatrare, musikare och hantverkare. Vi bor i det fulaste huset av alla. Det finns två gamla fina hus men vi bor i det nya huset med sjukhuskorridorsstämmning...haha. Men vi försöker göra det trevligare, har t.ex döpt om det till "Tillsammans" och gjort värsta fina skylten men fjärilar och blommor och grejer.

Jag har alldrig bott med så här många förut och det är ju speciellt. T.ex känns det än så länge som att man måste umgås jämt för det kanns så fånigt och sitta och trycka på sitt rum. Så vi har typ haft film och spelkvällar varje dag. Men det kanske lugnar ned sig eller vad säger du Anna, som har gått folkis? Vi har även hunnit med en utkväll i Arvika, vi åkte typ 20 pers men umgicks ändå bara med varann för det fanns inga andra på pubben..haha.

Jag ger er en ny rapport sen när lektionerna kommer igång påriktigt.

PS: Arvika är raggartätare än Tidaholm. DS

... blir sista helgen i september som bestämt från början.

hai friends how r u this is justin from india

Hej allihop

Skulle egentligen mejlat er alla, men det här går snabbare.
Bara en liten fråga angående återträffen på Kärsön. Egentligen är
det den sista helgen i september, alltså 28-30 sep, men för både mig och Lars skulle helgen efter
passa lite bättre. Alltså första helgen i oktober.

Nackdelen med den helgen är att vi kommer att vara själva (de andra grupperna ses ju
den 28-30 sep).

Vad tycker ni?
Kram Mia

Några dagar med innehåll som packande, uppackande, shopping, monterande och en himla massa kul.

Första sponsoruppdraget avklarat!

Det var lunchmöte på den lokala Rotaryklubben. 35 mestadels äldre män och en kvinna, alla i finkläder typ kostym. Och så kom jag där i mina indiska kläder och bindi och presenterades för alla som dagens föredragshållare. Jag skrattade inombords. Men så uppriktigt varma alla var när de skakade hand och log mot mig. Det var riktigt spännande att se hur det fungerade i ett sådant sammanhang som jag verkligen aldrig hade hamnat i annars. Lite som att besöka en annan verklighet det med. Jag fick sitta bredvid presidenten och käka finlunch (de drog ut stolen för mig) och se hur de skötte allt det formella på ett högtidligt men ändå skämtsamt sätt.

Sen var det min tur och jag körde igång. Sen minns jag inte så mycket mer. Jo, att jag fokuserade på den där yngre mannen som satt och smålog varmt under hela halvtimmen. Och att jag hämtade energi från när de skrattade. Men jag var så inne i pratandet och publiken att jag kopplade bort allt annat. Jag har varit ganska spänd nu några dagar, ni vet känt att det kommer att bli skönt när det är över, men det var bara så himla roligt och lätt! Precis som jag egentligen visste att det skulle vara.

Och efteråt kom massa fram och skakade hand med mig igen och log och sa massa snälla saker. Min gamla rektor från gymnasiet (och min pappas chef :) gav mig en jättestor kram till och med och sa att det gjorde du jättebra. Det var en fröjd att höra och se dig sa en annan kär gubbe, det där föredraget kan du ta med dig och hålla överallt. Två stycken kom fram och berättade engagerat att de kände folk som arbetade med Indien och en sa till och med att han skulle kolla upp om hans bekant behövde någon som följde med ner och hjälpte till att vaccinera barn mot polio för Rotarys räkning. Jag var mest så himla glad då att jag inte tänkte mer på detta förräns senare, och då hade vi inte bytt nummer eller så. Men jag antar att det verkligen är en av fördelarna med att ha föredrag för äldre människor med en massa kontakter.

Sen fick jag en träbit också, med en silvrig Rotarysymbol där det står typ tack för ett intressant föredrag. Rätt coolt att ha tycker jag, funderar på vad jag ska göra med den..  Och just det, efteråt kom en jättefin gammal gubbe fram och sa tankfullt att "det tror jag är något av det viktigaste för världen just nu, att ni unga åker ut och lär känna och förstå andra kulturer". Sant.

Sen efteråt ringde kära Karin Marin och allt kändes ännu bättre!



Sist men inte minst, den enda nytagna bilden av mig som jag har. När man inte har egen kamera får man hålla till godo med de bilder som ens lillebrorsa väljer att skicka.. Så här ser jag alltså ut nu för tiden.

Puss och kram fina ni
Sanna

hai this is justin how are you all
this is my another mail [email protected]

i ordets rätta bemärkelse

-ursäkta har ni någon som heter stefan som jobbar här
-stefan, vi har 3 st
-jaha, stefan hagnell
-ja, han kommer där

så vände jag mig om och där kom stefan med en coca-cola mugg i sin hand. Trodde att något allvarligt hänt, men det var äppeljuice visade det sig
Så korsades våra vägar mellan terminal 4 och 5 (tror jag det var)

Idag har jag sagt hejdå till Alf på riktigt. Vi åt sockerfri chokladglass, pratade om kärlek, rymden, döden, spöken, musik, gud, kejsarsnitt, hans gamla fjällor, hans nuvarande fjälla och om att jag borde bli läkare istället. Visst är han fin? Jag blir glad bara jag ser han.

We all miss you here in Östra Gerum. Love from Jonas.

Mitt hjärta skrattar, ler och saknar

Idag har jag klappat mig otaliga ganger pa axeln ala cynthia stil ni vet :)
Jag har næmligen bestigit ett berg, eller berg och berg....det ni ser bakom bussen i forra inlægget....dær det ser ut som en sadel.....sær satt vi och solade oss i magnifik utsikt! Wow vad coolt! Lite ont lær man ju ha imorgon.....josses ja.....
Bilder kommer sen.....
Kærlek,
nu drar jag hærifran, sova i bilen inatt.....reykavik here we come :)

Sommaren här äntligen kommit hit. Slut på allt regn, bara vackert väder.