indien2007

Så fort jag kom innanför dörren i mitt rum i måndags kände jag att något var allvarligt fel. Jag kände inte igen mig i rummet längre, i hur det såg ut. Det här var inte jag längre. Det var för ljust och färglöst. Det kändes alldeles tråkigt och vanligt. Fast innan jag åkte i vintras minns jag hur bra jag trivdes just som det var..

Idag fick jag nog och insåg att så här kan jag inte ha det en minut till. Jag rev ner det mesta som funnits på väggarna, slängde ett illgrönt överkast på sängen, fäste upp lite sjalar här och var, planscher och en del målningar. Massa färg. Den finaste målningen föreställer ett kaos av färger och den gjorde jag precis då jag kommit hem nu från Stockholm. Det var så det kändes då. Slutligen tände jag en rökelse (som sägs rensa bort gamla energier).

När jag ändå var igång fick jag ett Karinryck och började rensa ut gamla saker som jag inte behöver och aldrig kommer att använda. Så befriande! Högen med saker att skänka bort växer snabbt, fast jag tycker att jag är där och lämnar bort saker ständigt, ständigt. Det finns alltid mer som man egentligen inte behöver eller vill ha.

Nu är jag lugn igen och ganska stolt över hur fint det blev faktiskt. Känner mig ganska säker på att jag kan bo här och trivas en tid till i sommar. Jag antar att detta var ett hyfsat solklart tecken på att jag har förändrats en del under denna resan, även om det säkert tar lite mer tid att begripa exakt på vilka sätt. Det känns bra i alla fall, det känns som om jag är mer jag.

Jag tänker på er och längtar efter er ibland.

Puss o kram
Sanna