Igårkväll bjöd jag, Niruba ocj Jonas på fest i vårt hus. Det var en fest med temat bad taste, ett så kallat uglyparty. Oj, va fula vi var! Och va kul vi hade?hela natten. Hela gruppen sov över och det var folk överallt! Jag är jättetrött idag men det är det värt! Har tyvärr inga bilder från festen men jag hoppas att Mia lägger upp det på bloggen inom kort.

Imorgon åker vi på midcamp och efter det på hemresehelg. Det ska bli kul.

/a.

Hi friends!

I like it Sweden very much. I enjoy each and every day in Sweden.

The workplacements are good. The school is totally different when I compare to India. Like the educational system and teaching methods etc. The last week I talk about the religion and the caste system in the class. It was a good experience for me. When I explained for them they were listening very interested and asked questions. I felt happy.

In the hostfamily I feel like my real family. I spend time with them every day. Everything is fine.

In the group activities I enjoy very much when we meet.

I like the food, the acommodation and the climate.

When I go to church here I did not understand anything but I felt peace in my heart and mind. Some spiritual thoughts.

Poddum nala eruku!
Sunil

I onsdags åkte Jonas på kurs och kom tillbaka igår. Niruba omfamnade honom och tackade Gud för att han var tillbaka. Måste säga att det var tuffare att vara ensamma här än jag någonsin kunnat tro. Att ta hand om dessa djur är inte det lättaste, särskilt inte när korna anfaller mig så fort jag går in i hagen för att titta till dom. Jag har alltid tyckt att kor har så stora och söta ögon, att dom är fina nyfikna djur. Nu ser jag något annat i dom där ögonen? ilska och vilja att skada. Jag överdriver säkert men både jag och Niruba har varit riktigt rädda för korna under dessa dagar.

I onsdags kväll gick jag in i hagen för att räkna fåren. Alla var där och såg friska ut. Jag tänkte att det är bäst jag tittar till korna också som var lite längre bort i hagen. Dom såg också ut att ha det bra och jag gick fram för att hälsa på dom. Dom stora korna kom hastigt fram och jag sträckte fram handen för att dom skulle få lukta på mig. Dom verkade inte särskilt intresserade av detta så jag sa god natt och gick. Men då vart dom intresserade och följde efter mig. Oj, värst var nyfika dom blev nu då, tänkte jag. Efter några meter såg jag det där andra i deras ögon och tyckte det kändes tryggare att gå på andra sidan elstängslet så jag klev försiktigt över. Dom följde mig fortfarande och deras stora ögon såg varje rörelse jag gjorde. När jag kom fram till det stället man måste gå igenom hagen igen för att komma till huset visste jag inte vad jag skulle göra. Som tur var hade jag min mobiltelefon med mig och jag ringde Jonas. Han gav mig några lugnande ord och sa att jag kunde ta vägen genom skogen istället så behövde jag inte gå genom hagen. Skönt! Jag klättrade över stock och sten tills huset var inom synhåll igen. Då såg jag inga kor längre och det kändes skönt. Jag gick över fälten mot huset. Så skulle jag gå under ett stängsel för att komma upp i tradgården. Då hörde jag hur någon frustar bakom mig och när jag vänder mig om ser jag en stor ko tvärnita framför elstängslet. Hela min kropp fylldes av rädsla men jag följde Jonas råd att klappa med händerna och säga HOOOHOOO! Kon stannade då upp. Jag vände henne ryggen och hörde hur hon råmade bakom mig. När jag var ganska nära huset slängde jag en blick åt höger och såg hur hon i full fart sprang mot slutet av hagen. Då kunde ja inte längre behålla lugnet och tog själv stora språng mot huset. Väl inne kände jag mig trygg men inte riktigt lugn.

Nästa dag gick jag och Niruba ut i hagen tillsammans för att ge varandra mod. Men ingen är modig när en 500 kg ko kommer emot en med fart. Den dagen tog vi en ännu större omväg till huset och jag åkte på några stötar av elstängslet, men hällre det än en stöt av en ko. Väl inne i huset igen ringde jag till Jonas och berättade att ja ALDRIG går in i den hagen igen. Han var förstående och sa att dom klara sig själva så det är lugnt.

Förutom att korna anföll gick proppen gått två gånger och vattenpumpen en. Om Jonas lämnar oss ensamma igen säger jag, för att hålla kvar vid Pippi Långstrump-temat, DÅ FLYTTAR JAG!

Hej hej! 

/a.

Det är ju helt otroligt vad bra Svenska barn har det i skolan! Idag har jag och Niruba haft våran första arbetsdag i skolan, Valstads skola. Det är en liten låg -och mellanstadieskolan med totalt 92 barn. Det var som jag trodde, man inser inte först nu hur mycket man har lärt sig om hur det funkar i Indien, nu när man ser kontrasterna. Jag bara log hela dagen över hur bra den svenska skolan är. Jag tror att även Niruba fick en mindre chock. Jag har ju försökt förklara för henne hur det funkar i Sverige, men hur skulle jag kunnat förklara bra när jag själv inte riktigt insåg.

Jag känner mig som en stolt, glad, svensk!

/a.

OUR EDUCATIONAL  DAY

Mia & John had our Educational day on 13th Friday at Vuxenskolan. At 9.30 we started with Introduction about  UN Declaration of Human Rights. The group was asked to read the Articles in the Declaration. Then they were divided into groups of two  and discussed about 6 Articles which they think not relevant for  today?s context or to be deleted from the declaration. We discussed why they  want to remove, it was discussed by all . They shared their opinions.

Jag och Niruba ska jobba två dagar i veckan på en skola och två dagar i veckan på Jonas gård. Första arbetsdagen här på gården var idag och det var en jätterolig dag. Vi började med att släppa ut kona i hagen. Det var en helt fantastisk upplevelse! Kona som hade varit ute tidigare år släppte vi bara ut för dom visste vägen till hagen. Oj, vad dom skuttade! Sen var det dags för kalvarna och det var lite svårare. Dom måste lära sig hur det elektriska stängslet fungerar innan man kan släppa dom fria. Vi tog dom en och en i ett rep och försökte ta ut dom i hagen. Dom sprang och skuttade och det var ganska läskigt i början men efter ett tag förstod både jag och Niruba hur det skulle gå till. Den första kalven var riktigt korkad och det tog lång tid innan han fattade hur stängslet fungerade. Även dom andra sprang in i stängslen och Jonas fick laga dom flera gånger under dagen. Men runt lunchtid var alla i hagen och vi var helt slut men glada. Efter lunch fortsatte vi med att ta ner takpannor på en sida av ett uthus. Vi hann även med att rödmåla lite av bostadshuset.

Till middagen har vi bjudit in Karin, Justin, deras värdmamma Salme och även några grannar över på indisk middag, som Justin lagar eftersom han är kock. Ska bli gott!

Imorse fick vi även två lamm till, och det är ju helt fantastiskt hur söta dom är.

Vårvädret är underbart!

/a.

This is a second time i am coming to Sweden. I like Tidaholm very much  because of the Serene Atmosphere, I am staying at the Vandrarhemmet-Gruvan. The town is easily accessible from there.  The people are friendly. I enjoyed the Fire on Saturday night at Velinga 8 kilometers from here. I like the  Host families they are very sociable ,friendly our group like the families.  The  workplacements are also  good, where lot of things could be learned by our group. Library is having facilities for borrowing books and Internet facilities. yesterday the whole group visited some of the workplacements and the municipality. Though it is a small town it has all the facilities to make life smooth & easier. 
JOhn Packiaraj
Facilitator

En av våra indier vågade inte sätta sig på sin plats i flygplanet eftersom där låg en kudde och en filt så han trodde det var upptaget.

Jag inser först nu hur enormt mycket tokiga saker vi måste ha gjort i Indien=)

Jag och Niruba bor hos Jonas ute på landet eller närmare bestämt i Östra Gerum på Bossgården. Här bor vi tillsammans med katten Sally, två kossor med kalvar, några får med jättesöta lamm och några höns och tuppar. En mysig gård med mycket jobb. Jag ser fram emot att lära mig mycket av Jonas och av hur han lever, för man måste ju säga att det är lite speciellt. Han lever i princip på det han odlar och på djuren han föder upp. Bakar naturligtvis allt bröd med sitt eget mjöl. Gör yoghurt av mjölken som han köper av grannen. Ägg har vi gott om, även av den jättegoda lammkorven som har låtit göra. En granne är vad Jonas kallar en ?djurrättsaktivist? och tar hand om problemdjur och andra stackare (djur alltså). Hon får frukt och grönsaker från en butik, som hon matar djuren med, men när den ser ok ut kommer hon hem till Jonas och byter till sig lite ägg mot frukt och grönsaker. Bra byte tycker dom båda, alla glada! Som Niruba sa när vi alla skulle berätta lite om våra familjer och hur vi hade det. ?One good thing with Jonas is that he dosen´t waste anything.? Det kommer bli en spännande och lärorik tid även i Tidaholm, det är jag säker på!

Efter påskhelgen hoppas jag att vi vankas in i någon slags vardag snart. Även fast det är imponerande hur snabbt man kan anpassa sig till nya miljöer vet jag inte om jag har landat riktigt än. Det kändes så först men idag liksom växte en liten klump inom mig som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Livet på Bossgården är avslappnat så jag tror klumpen ska lösa upp sig bara jag får stadga mig lite.

Glad påsk!

/a.

Jag är på plats i Tidaholm sedan två dagar tillbaka. Hade innan dess några sköna dagar på Kärsögården, träffade familjen och ?det vanliga gänget?. Hela kalaset fungerade som en rejäl vitamininjektion inför de kommande månaderna.

Sudden och jag bor ungefär 10 kilometer utanför Tidaholm i Härja socken. Bor gör vi inte i ett hus utan på en stor herrgård tillsammans med Carl-Roger, Lasse, 2 gigantiska leonberger hundar, 1 katt och ett gäng höns. Som gruppen noterat har Sudden och jag snabbt anpassat oss till herrgårdslivet och vi ser fram emot att börja arbeta här. Omgivningarna, huset, familjen, luften, tystnaden är fenomen som är helt nya både för mig och för Sudhagar. Och för oss stadsmänniskor som behöver vår dagliga dos avgaser är detta förstås spännande men också en utmaning i sig.

För min egen del tror jag mycket hänger på min egen attityd till den nya vardagen. Lyckligtvis har jag fått för mig att min attityd är hyfsad, än så länge. Tanken är att upprätthålla den.

Under de första dagarna kommer vi nu framförallt ägna oss åt att bekanta oss med allt och alla samt förstås fira påsk. Därefter återkommer jag och förhoppningsvis Sudhagar med nya litterära mästerverk från den mobilfria zonen utanför Tidaholm.