En klassisk indisk skraphog
Lat mig avsluta (de publiceras ju i omvand ordning, sa ni kara bloggbesokare kommer att se denna bild forst) dagens bildskord med att visa en lokal indisk soptipp. Just denna finner vi utanfor MD School (Annas och Nirubas arbetsplats). Sopsystemet ar ett litet mysterium, hur bildas en san har hog? Ja, kanske borjar nagon att slanga just har, andra foljer efter och plotsligt ar det allmant vedertaget att slanga just har.
Har bor ocksa en grisfamilj som ni skymtar hogst upp och till vanster i bild ser ni en cementsoptunna fran forra arets ungdomsutbyte. Den ligger slangd, pa fel hall och anvands inte. Inte bra, maste vi gora nagot at.
Ha en skon onsdag! Imorgon kommer forhoppningsvis lite bilder fran arbetsplatserna. Ikvall yoga igen och kanske ar det som Jakob sager - att man faktiskt blir smidigare av de ryggrullningar vi gor tva ganger i veckan. Det kanns sa.
Kram till alla
Mia
Sunil, Vidyapathy och Justin
Sahar ser de ut, Karin G:s, Stefans ochKarin J:s parkompisar. Forhoppningsvis kommer de att presentera sig sjalva har pa bloggen inom en inte alltfor lang framtid.
/Mia
House warming party
Sondag 28 januari:
Sudhakar, Jakob, Sunil och Justin pa den stora terassen pa partyt i Vellore. Ett jattelyxigt hus som Jakobs vardsyster och hennes man ska bo i. Vi fick vara med nar prasten valsignade huset (en kristen familj). Massor med gaster och massor med god mat.
Sudhakar och Justin spelar schack
Efter yogan brukar vi stanna kvar en stund pa WEL och spela spel. Schack, UNO, backgammon, domino och Kalle Anka (ett halvknepigt strategispel som jag inte vet namnet pa, men som jag fick i en Kalle Ankatidning for langesen).
/Mia
Kvalitetsunderhallning
...återigen uppvisar deltagare Jakob höjden av slöhet och snor sitt inälgg direkt ur sin resedagbok...
Med detta övergår vi till en överblick över den senaste veckans höjdpunkter och "lågpunkter". Som nämndes i förra inlägget var hela gruppen bjuden på bröllop i onsdags. Det var, som allt annat, helt annourlunda än Sverige och uppfyllde väl "hysterikakvoten". Svenskarna och indierna bjöd på lite kvalitetsunderhållning, (till massornas förtjusning).
Den värsta smekmånaden gentemot parkamrat och familj verkar vara över nu. Detta är for det mesta skönt även om min värdfar har en tendens att lämna lite obetanksamma kommentarer ibland (något vi har gemensamt). Nu accepteras lyckligtvis ändå alternativa synsätt. Värdmor ar hur mysig som helst.
I fredags den 26/1 inföll Indiens nationaldag (Republic Day). Vi firade den på MD School har i Arni (där Anna och Nirupa jobbar). Som tack for var närvaro (dvs. för ingenting) bjöds vi på te, kakor och godis samt mottog en gåva som bäst beskrivs som en handduk. Senare samma dag höll John föreläsning om dalitfrågan innan hela gruppen drog till Vellore. Det tar ca 1,5 timmar att åka buss dit men det var väl värt resan. I Vellore tittade vi på tempel, drack kaffe och mötte pressen. Igen. På kvällen blev det tivoli, värsta kicken. Hem kom vi sent och personligen skaffade jag mig en riktigt praktfull förkylning som hänger kvar lite lätt än.
Med ett tjog Alvedon i magen gick hela gruppen på tamilbio följande kväll. Bion var skitstor i förhallande till allt annat här i Arni och får Palladium i Göteborg att verka som en studentlya i jämförelse. Nu var bion inredd med devisen "akustik, nej tack" i minne. Detta innebar högt och skränigt ljud. Efter halva fegade jag och Frida (också krasslig) ur och tog en kaffe istället. Stället vi fikade på var i typisk Arniklass. Dvs. notan skrivs direkt på bordet, i dammet och i (förhoppningsvis) kaksmulorna.
Efter lördagens bio var det tidig uppstigning igen på lördag och en ny omgång Alvedon. Bussen tog oss återigen till Vellore där vi skulle vara med på invigningsfest for min värdsysters nya hus. Det var en ganska seriös historia med präster och allt. Till lunch serverades briani och mer viktigt, glass. En riktig vinstlott drog Stefan, Sanna, Karin J och jag som stannde kvar i Vellore på eftermiddagen för att träffa några vänner till Karin J. Tillsammans flanerade vi i Vellore och hängde i parken (lyx). Bussresan hem var rätt kul. Stefan och jag satt på motorn framme hos den muntra busschauffören. Med välgrillade bakdelar beskadade vi hur konduktören mitt i resan utförde puja framför bussen. Puja är en religiös historia som involverar lika delar kokosnötter, eld och akrobatik.
Andra framsteg som mest glädjer gruppen är att Stefan och jag nu hittat "Hotell Super 5 Star" och dessutom gett oss på att äta deras mat och den var god. Ytterligare glädje hoppas jag framkalla idag då jag med risk for eget hår ska till frisören.
Men låt oss avsluta harmoniskt med ett stycke yoga. Det är nämligen så att gruppen två ganger i veckan undervisas i yoga. Alla där hemma torde vara medvetna om att jag normalt uppvisar en smidighet som en stelopererad igelkott men här i Indien har något hänt. Plötsligt uppvisar mina leder formåga att just vara leder. Det måste vara något i luften eller så är det avsaknaden av avslappningsmusik. Tut, mu, dunk, tut och brööööl har ersatt den. Perfekt!
!
Sunil och Ahino koper popcorn
Popcorn och sockervadd precis som det ska vara.
Tivolivimmel
Tivolit bestod av tva gator. En med affarer och forsaljning, och sen runt hornet langst bort kom alla karuseller och mer eller mindre laskiga akattraktioner.
/Mia
Glatt gang pa tivolit
Stefan passar pa att dansa lite. Runt halsen har han halsduken fran morgonens firande pa MD School. I bakgrunden de indiska killarna.
Tivoli i Vellore
Fredagkvall pa tivolit. Nastan som pa Grona Lund. 5 rupies i intrade (mindre an 1 kr) och varje ak kostade 15 rupies. Jattekul att se alla heltackta muslimska kvinnor roa sig. Burkorna fladdrade i vinden nar de akte snabba karuseller. Jag vagade mig upp i pariserhjulet (ar lite hojdradd) tillsammans med Stefan. Forsokte vinka glatt till Karin J och Niruba som satt i korgen bredvid, men sen drabbades jag av fniss-skrack och fick bara halla i mig krampaktigt nar den fick fart och snabbt snurrade varv efter varv. En extra dimension till spanningen var ju att det kandes som den skulle ga sonder. Hoppades bara att den inte skulle falla ihop just nar vi var hogst upp.
/Mia
Tempelbesok i Vellore
Efter fredagens firande av Republic Day samt utbildningsdag om Daliter och kastsystem akte vi till det stora templet i Vellore och fick se gudar, brahminer och ta del av olika offerceremonier.
/Mia
Paus efter brollopet
Ahino, Cythia, Sanna och Frida vilar lite efter brollopscermonin.
Mat till manga
Nar det ar brollop (pa WEL i onsdags) eller house-warming party (vi var pa ett i Vellore i sondags med Jakobs och Sudhakars familj) bjuds det ofta pa Bryani. Ris med kyckling eller get serverat pa ett bananblad och sa lite kalla och varma chutneys och roror till det. Mycket gott. De som serverar gar runt och fyller pa mat tills man trillar av stolen. Efterratt eller "desert" (uttals som "oken" pa engelska av indierna) kan vara sott ris i sma muggar (Smakar som risgrynsgrot) eller glass och alltid en banan.
I bakgrunden star Grega (Rubys man) som ocksa ar en viktig person for utbytet. Jag och John ater med Ruby och Grega varje dag och jag bor hogst uppe i deras hus (ca 4 minuters promenad fran WE-center) i ett rum pa taket med egen terass.
/Mia
Barnen finkladda for dans
Efter tal, flagghissning och tedrickning borjade dansuppvisningen. Har ser vi de lite aldre barnen. Ett gang jattesota 3-aringar hade dock den finaste dansen tycker jag. Alla dansade sin egen lilla dans och glomde helt bort vad de ovat in. Men det blev klart underhallande. Allra sist fick vi gaster och de viktiga mannen komma upp pa scenen och fa varsin halsduk kring halsen som tack for att vi kommit. Barnen som upptratt fick varsin penna. Nationalsangen sjongs.
/Mia
Uppvisning pa MD skolan
Har sitter vi och vantar pa att ceremonin ska borja. Klockan ar 9.15 pa morgonen och det borjar bli riktigt varmt.
Republic Day at MD School
I fredags var det Republic Day, sa innan vi satte igang med utbildningsdagen samlades vi pa Annas och Neirubas skola dar flaggan skulle hissas och en sang- och dansuppvisning av barnen skulle aga rum.
John och jag fick sitta framme hos rektorn och nagra andra man fran typ skolverket och Lions. Resten av gruppen fick sitta pa bankar i skuggan. Barnen satt eller stod i rader i solen tva timmar.
Nar vi kom dit fragade rektorn om jag kunde halla tal. Tja, varfor inte. Funderade ett tag och bestamde mig for ett trevligt tacktal. Vi ar sa stolta och glada att fa komma hit och fira Republic Day med er.. osv..osv.. Sen bad jag svenskgruppen komma upp och sa sjong vi Den blomstertid nu kommer. Darefter foljde dans och sang av barnen uppkladda i fina klader. Mycket gulligt.
/Mia
Maud Olofsson till Indien
Vice statsminister och näringsminister Maud Olofsson reser på söndag, den 28 januari, till Indien. Hon besöker New Delhi och träffar bland annat Indiens premiärminister Dr. Manmohan Singh, kongresspartiets ordförande Sonia Gandhi samt utrikes- och energiministern.
På programmet står också möten med kvinnliga företagare och unga parlamentariker. Maud Olofsson reser med en svensk företagsdelegation och kommer att möta svenska företag på plats i Indien.
- För svenska företag borde den indiska marknaden vara lika naturlig som vår inhemska. Ska Sverige bli vinnare i globaliseringen behöver vi vara på plats där ekonomin växer som starkast. Indien är ett viktigt land för svenska investeringar, säger Maud Olofsson.
Resan går också till hamnstaden Chennai där Maud Olofsson möter den svenska ostindiefararen Götheborg som påbörjat sin resa tillbaka från Kina. Resan till Indien är den första officiella resan som en representant för den nya svenska regeringen gör till ett asiatiskt land.
Brollop. Min indiska familj
Idag har vi varit pe ett brollop. Tva kusiner som parats ihop. Vi tog plats i salen. Cermonien borjade med att paren stod framfor publiken och nan talade…om nagonting. Sen satte dom sig en stund i de tva “kungastolar” som tagits fram pa scenen. Det kandes som om hela cermonien gick ut pa att de skulle fa sa mycket bra foton som mojligt. Det stod hela tiden tva fotografer ivagen for publikens sikt. Sa fort nogonting hande var det fotodags. Alla foton ser garenterat tillgjorda ut. Om paret tex skulle hanga pa varandra blomsterkransar sa fick de sta och latsas som om dom gjorde det i typ en minut sa fotograferna skulle hanga med. Sa ar det forreen alltid nar det galler fotografering har. Allt ska radas upp och se snyggt ut. Man masta vara snabb om man ska fa nogot att se naturligt ut, att hinna ta innan dom marker typ. Annars ska alla vara med i olika konstalationer. Smycken pa osv.
Min indiska familj
Min familj bestar alltsa av mamma, pappa, bror, syster som ar gift och bor hemma med sin man och deras barn. Sen finns det en till syster som ocksa ar gift men inte bor hemma. Jag kallar dom mamma och syster osv. Mest for att det ar enklast. Sa krangliga namn. Men ocksa for att dom vill. Mest av allt tycker jag om min syster och hennes sota pojke. Hon pratar ganska bra engelska. Min mamma ar ocksa jattesot men va har lite kommunikationproblem, minst sagt.
Vi har alltsa inte jobbat idag eftersom vi var pa brollop. Men igar pratade jag med rektorn om hur jag kande nar larana slog barnen. Han verkade ta mig pa allvar och sa att han skulle prata med lararna. Han var aven valdigt angelagen att beratta att han minnsan bara anvande sin pinne till att peka pa tavlan. Ja, det ar bra det, sa jag.
Ar det nan av er som kanner nan som ar med pa ostindienfararen. Den gar iland i Chennai pa onsdag. Vi hoppas pa att kunna fa aka dit och saga hej till landsvanner.
Nej nu star jag inte ut med att sitta har lange, sarin klammer over brostet och svetten rinner. Tank om man fick slanga av sig alla klader och springa genom en vattenspridare pa en grasmatta!
Heta halsningar!
/a.
Indiskt tivoli. Stromlos dag.
I fredags hade vi utbildningsdag. Natt som alla par ska ha en varsin gang pa fredagar. Denna forsta gang var det den indiska handledaren John som hade den. Han pratade om daliternar situation i sammhallet. Mycket intressant och komplicerat. Senare samma dag akte hela gruppen till Velore for att besoka ett fort, ett temple och ett Tivoli. Allt var kul. Haftigt med indiskt Tivoli, tror inte att det varit manga vasterlanningar dar forut. Men det sag ut som en skrammligare variant av svenskt Tivoli. God glass och annan kul hade dom aven till oss som inte ville snurra runt. Jag kopte ett nytt nattlinne for mitt forsta har gatt helt sonder, inte sa bra kvalite har. Maste namligen ha ett langt nattlinne att sova i, kan ju inte visa for mycket hud inte… Igar var vi lediga pa formiddagen och jag hader tankt att utnyttja tiden till att sitta har pa internet. Men tji fick jag. Det var dagen utan strom igar. En lordag i manaden har dom det sa mellan 9-16. Dom haller pa att fixa pa elverket da vad jag forstar. Sen pa kvallen var vi pa bio. En film pa tamil, sa man fattade ingenting om vad dom sa men storyn var ganska tydlig anda. Typ Romeo och Julia. Men shit va dom slogs och skrek hela tiden. Men det var inte det varsta…det var VOLYMEN. Som Karin G sa, kan dom inte gora nagon “normalt” i det har landet. Forsokte sitta och halla for oronen nar det var som varst, men eftersom dom skrek nastan hela tiden och filmen var tre timmar lang sa vart det jobbigt. Idag ska hela gruppen skumpa med buss till Velore igen. Jakobs och Sudhakars familj har slaktingar som firar att dom har byggt ett nytt hus. Vi ar bjudna och aker dit med gladje. Har inte tid att sitta har mer nu…masta hinna ata frukost innan det bar av.
Hej, hej!
/a.
Preparations before the ceremony
This is before the ceremony. The bride gets help from relatives to get dressed and to fix the flowers in her hair. The groom is ready for the pictures to be taken. The men at the right side of the picture were filming and documenting the whole wedding.
Entertainment at the wedding
The Swedish team sang a song "Det vackraste" and the Indian team also sang a song, Sudhakar played the drums.
Wedding guests
The pond in Arni
Well, suddenly the Internet connection became faster, so I try to publish some pictures again. This is the water pond in Arni. We pass it when we walk from WEL-centre to the main street where the most of the shops are. Jakob and Suhakar has a nice view over this water from their terass at their host family. The water is not moving at all, and during the dry seasons its no water here at all. Still it contains some fish that is served in the families for dinner.
Wedding in Arni
Good morning friends in Tidaholm and the rest of Sweden
Yesterday we attended our first wedding here in India. The marriage was arranged by the parents, as most weddings are here in India (love-marriages excists as well, but not to the same extent). It was between a Christian man and a Hindu woman and it took place at WEL-centre. The couple are cousins and have known each other since they were small, but since they got engaged they have only had contact through phone calls. It was a colorful ceremony and we have pictures to show, but today the Internet connection is not the fastest in the world, so we publish when the speed is better.
Until then, take care. Tonight we have our first real yoga class. Very exciting!
/Mia
The couple
Now they are married, they both look more relaxed after hundreds of photos have been taken during the ceremony. All with different constallations with relatives and family members. On the floor it is roses and rice which was thrown by the audience on the couple to wish them a fruitful life.
Aga i skolan.
Igar var de var forsta arbetsdag och jag var sjalv eftersom Niruba var och hamtade sitt pass i Chennai. Det var meningen att jag skulle fa lite introduktion forsta dagen, ga runt i dom olika klasserna och se vad dom gjorde. Sa vart det inte! Lararen som undervisade i 1:klass ville att, nar jag kom, skulle barnen sta i ett rakt led for att saga “morning miss” och gora “schouttecken” i panna. Hon knuffade och slog barnen och nar hon tyckte det var nodvandigt bad hon en av barnen att ga och hamta linjalen. Sen slog hon dom huvudet, drog dom i oronen och gav dem en flata da och da. Jag hall pa att boja grata dar framfor dom. Ogonen fylldes med tarar samtidigt som jag sag radslan i deras. Det var den varsta indienupplevelsen. Ska tillagga att barnen verkligen inte hade gjort natt fel nar dom fick en small, dom forsokte bara sta sa rakt dom kunde.
Sen berattade rektorn att det var en larare som var sjuk sa jag skulle fa undervisa 2:klassarna ensam. Fattar inte riktigt hur det gick till men jag tror det gick bra. Dom pratade tamil och jag engelska. Ritade saker pa tavlan som dom skulle saga vad det hette pa engelska. Dom var riktigt duktiga. Nar jag inte kom pa mer att rita skrev jag det engelska alfabetet pa tavlan och bad dom skriva det pa deras tavlor. Nar jag sag att det var sarskillt en elev som var svag gick jag fram och hjalpte honom. Den andra lararen, som slog barnen, kom fram till mig och tyckte att jag skulle satta mig vid min kateter och vanta tills barnen kom fram till mig och visade sina fardigskrivna tavlor. Skulle han fatt en small tillslut da eftersom han inte kunde eller? Pedagogiskt! Jag gjorde iaf inte som hon sa. Tog istallet fram honom till tavlan och pekade pa varje bokstav han skulle skriva. Det var trots allt det basta som skulle kunna ha hant den dagen, att jag fick en egen klass, da slap jag se den andra lararen sla eleverna mitt framfor mina ogon. Nar dagen var slut drog jag en djup suck och gick for att ventilera med mina landsvanner. Dom hall med mig om att det var hemskt hur barnen blev slagna. Fick aven reda pa att det for tre dagar sen instiftades en ny lag i Indien att det INTE ar tillatet med barnaga i skolan. Dags att se till sa att det funkar i praktiken!
[b]Lite roligare[/b]
I forrgar var jag och shoppade med min syster och min mamma. Det kandes jattemysigt, kan inte beskriva kanslan men det kandes bara bra. Kanner mig mer och mer som en i familjen. Kopte en ny sari som jag ska ha imorgon nar vi ska pa brollop. Hittade aven tva fina fotlankar med bjallror pa. Sanna som alla fina indiska flickor och kvinnor har. Plingar sa harligt nar man gar sa man blir glad for varje steg. Ja, ibland kanner jag mig som en “indian girl”. (Forutom att alla stirrar pa mig nar jag gar pa gatan.) Just i denna stund sa alskar jag dethar. Ganska gott att standigt vara lite skitig om fotterna.
Ha sa kul i snon!
/ anna
Hej(a) Sverige
Jag bor nu tillsammans med min parkamrat Sudhakar i värdfamilj. Tilldelandet av värdfamilj skedde under en cermoni som råkade sammanfalla med min födelsedag. Detta tog hela gruppen och WEL fasta på, minst sagt. Mitt födelsedagsfirande gick av stapalen inför halva Arni. Nåja, alla värdfamiljer och en hel del andra. Det innehöll tårta, presenter, sång etc. Dessutom höll vi en "cultural show", den innehöll flera överraskningar, bl a fick jag översätta nationalsången lite snabbt inför publiken. Vackert. Dagen avslutades med att vi "scorade" vår första inbjudan till bröllop, så det blir morgondagens aktivitet.
Livet i värdfamiljen är minst sagt behagligt. Naturligtvis är den materiella standarden helt annourlunda men det ar ju att förvänta. Till saken hör att jag bor i ett relativt fint hus. Mina värdföraldrar är två pensionerade lärare som dock fortfarande driver en egen skola. Varje dag börjar senast kl. 7, även om mitt jobb inte startar förrän kl. 10. Nu kompenseras detta av att min värdbror alltid kommer upp med kaffe på sängen, antingen tamilstyle (sött, sött, sött) eller swedishstyle (svart). De andra i gruppen verkar också ha haft tur med sina värdfamiljer, jag vet, eftersom vi besökt alla. Det tog en hel dag och resulterade i 3 koppar chai, 2 koppar kaffe, 2 glas fruktjuice samt massor kakor, godis och desserter. Dessutom hann vi med att äta "lyxlunch" for 35 rupees, ca 6 kr.
Arni har haft mycket internationella besök, först kom ett gäng från Sydkorea och Finland. De åkte runt på värsta B-utbytet i 2 veckor och åt fortfarande inte med fingrarna. Kasst. Positivt med deras besök var att tidningen var på plats. För fjärde gången. =) Dagen efter kom Peter från USA på besök hem till mig. Han åt lunch tillsammans med oss och fick utstå min värd-mammas "generösa" portioner som alltid blir större än man tänkt sig. Peter lyckades, nästan.
Rockstjärnefeelingen här i Arni håller i sig, när jag häromdagen skulle köpa tvål och tvättmedel engagerade sig hela affären i vad som låg i min korg. När jag senare pa kvällen tvättade mina kläder kom traktens barn för att beskåda showen, "Västerlänning tvättar kläder". Entren var gratis!
Vi har också hunnit med en utflykt, till ett tempel förstås. Templet var som de flesta tempel imponerande men utsikten var helt fantastiskt. Det ar platt i Arni men ganska bergigt runt om. Mest exotisk var nog bussresan till templet. Buss i Indien innebär alltid för mycket folk på för lite plats. Helt galet.
När jag inte leker så jobbar jag, min arbetsplacering heter "Dustbins". Det är ungefar lika oglamoröst som det låter men betydligt roligare. Vår uppgift är att minska sjukdomsspridningen genom att få folk att slänga skräp i soptunnor istället för som nu direkt på gatan. Nu finns det inga soptunnor så dessa tillverkar vi på ett betonggjuteri och sedan gäller det att strategiskt placera ut dem och tala om för Arni var de finns. Ett stort plus med jobbet är att jag får röra mig mycket och vara ute hela dagarna.
Trots att jag sover på ett stenhårt betonggolv bland myror och insekter. Trots att allt känns väldigt omständigt och bökigt ibland. Trots att jag saknar er därhemma. Så spelar det ingen roll, det som räknas är upplevelsen. Och den är bra, riktigt bra.
(I hope to publish a post in English as soon as possible with the help of my partner Sudhakar. Thank you for your patience!)
=)
The Indian girls
This is Ahino (Sanna's partner), Cynthia (Frida's partner) and Allin Neiruba (Anna's partner)
/Mia
On the terass of Jakob's and Sudhakar's house
They are probably practicing playing drums, without really having any...
/Mia
The group drinking tea at Jakob's and Sudhakar's home
Friday 19 of January 2007:
Here we are, the whole group visiting Jakob's and Sudhakar's family. They live in a very nice house with host father Israel and host mother Esther. In the front we see Allin Neiruba walking with her tea.
/Mia
Frida's and Cynthia's home
Last Friday all of us were visiting all families and all work places. From 8 am to 8 pm. We walked, around all Arni and also had to squeeze in in three small auto rickshaws. A long day with lots of coffee, tea and snacks in every familiy - We also took a group picture in front of all houses. Here is Frida's and Cynthia's house and their mother and doughter beetween Frida and Cynthia.
John Packiaraj, the Indian Teamleader
Hello! I am John Packiaraj, coming from South Tamil nadu. I am a very happy man, always joking and like to dance. This will be the second time I come to Sweden. Last time I was in Lidkoping and I enjoyed it a lot. I love the Swedish food, and like to hear the Swedish birds singing in the morning. I am also trying to learn some Swedish from the group. I am a social worker as a profession. I want to make the exchange a very special time for all participants. I will write more on this blogg, so see you soon!
SNÖ SNÖ SNÖ!!!
Som ni ser har det äntligen kommit snö till Tidaholm. För en del av er svenska deltagare kanske det är vardag, men i Tidaholm har vi väntat länge nu!
Men det är fortfarande bara runt nollan i temperatur, så i trafiken är det farligt. Var ute på en olycka idag där det var två långtradare och en personbil inblandade.
Håll utkik efter hur många trafikolyckor ni ser i Indien... Med tanke på trafiken vill man tro att det är många, men jag vill minnas motsatsen.
Snow at the graveyard in the center of Tidaholm. You can still see the grass under the snow.
Snow at Kungsbroskolan playground
The snow is falling infront of the policeoffice in Tidaholm.
(och en enda bil skymtar på gatan)
This is what we in Sweden call "a kick"
(För att citera Sällskapsresan Snowroller. Tack Hedlund för det)
This message was posted by Elin.
Nagra forsta intryck
Vanhakam!
På vägen till Internetcafet insåg jag att jag aldrig kommer att kunna beskriva en hundradel av allt det som händer mig här. Det kändes ganska bra att tänka så, för nu kan jag skriva om det som ligger närmast tillhands istället för att försöka pressa in en massa ord bara!
Promenaden hit var faktiskt mitt första möte med Indien helt på egen hand. De indiska deltagarna tar väldigt god hand om oss, men idag lyckades jag rymma alltså iväg ett tag=) Vägen hit var lika dammig, överfull av människor, fulla av ljud och spännande saker att titta på som alltid, men det kändes ändå lite extra bra! Jag märker att jag har slutat förvåna mig över saker som jag tyckte var väldigt exotiska först, typ kor som ligger överallt, konstiga ljud, dofter och människor som ropar. Det passerade just en parad av något slag här på gatan, men jag tittade bara snabbt. Det är sådant som händer här, hela tiden..
Detta var den första dagen utan något planerat och det känns både skönt och lite konstigt att kanske inte träffa de andra alls. Jag och Ahino sov ganska länge (8.30), åt dosai rispannkakor till frukost, tvättade kläder, lekte med mina småsyskon Priya 11 och Suraj 8 (9 imorgon!) och mellan 5-10 grannbarn som brukar hänga hos oss. Vi sjunger, dansar, spelar kort, pratar lite engelska och tamil, lyssnar på min Mp3 och lite allt möjligt. De är verkligen superkära och Amma också. Trivs hur bra som helst!
Dessutom så får man världens godaste mat här! Min Amma var värdfamilj redan förra året och lagar ibland lite svensk mat till mig. I förrgår fick vi till exempel fattiga riddare till frukost och igår lagade hon pommes frites till mig! Fast Ahino smakar bara lite och sen vill hon helst ha vitt ris=) Det här att äta med höger hand är faktiskt inte så märkvärdigt när man väl fått in rätt teknik.. Jag förundras hela tiden över hur bra man kan klara sig utan sådana saker som är självklara i Sverige; bestick, toapapper, dusch, kylskåp och frys, handfat, tvättmaskin, diskmaskin m.m. m.m.
Idag ville Amma att jag skulle följa med henne till templet (hon är hindu) och väl där kände jag mig som en blandning mellan filmstjärna och ufo. Hon stod och höll om mig stolt medan 20 personer stod runtomkring och tittade och så presenterade hon dem alla och deras relation till varandra (alla i mitt kvarter verkar vara släktingar). Sen frågade de lite om vad jag ätit till frukost, ifal min Amma lagade god mat, vad jag pluggade och vad min pappa arbetade med på bruten engelska. Och så blev de överförtjusta då jag sa något ord på tamil. En upplevelse!
Imorgon börjar jag och Ahino på vår arbetsplats: vi ska göra hollow blocks 4 dagar i veckan nu dessa månaderna. Det blir spannande och nagot helt annorlunda! Verkligen nagot som jag aldrig hade testat pa hemma. Nu ska jag snart ivag for att inhandla en sari till onsdagens brollop som vi alla ar bjudna pa! Jag satsar pa att presentera mig sjalv med min parkamrat har pa bloggen snart! Vanhakam! Sanna
Inget som liknar Sverige
Man borjar inse mer och mer vilken chock de indiska deltagarna kommer fa nar dom kommer till sverige. Inget som liknar Sverige har och inget som liknar Indien i Sverige. Mamma och jag pratade om det innan jag akte, att man kanske inte ska underskatta indiernas kunskaper om omvarlden. Men det verkar som om dom har ganska dalig koll. Finns manga exempel. Vi hade en fragestund under dom forsta dagarna och en av fragorna som indierna tog upp var om varat har. Varfor tycker inte tjejer i Sverige om att ha langt har? (Syftade pa mig och Frida.) Varfor har ni olika farg pa haret? Ja…du…vi ar fodda med de har harfargerna. Imorse fragade min syster vad jag gillade for mat, Indian and Swedish food? Jag sa att jag gillade bade svensk och indisk mat och att jag aven gillade thaimat valdigt mycket. Da fragade hon om Thailand var en stad som lag nara dar jag bor i Sverige. Hur ska man forklara det utan kartbok…? Jag gjorde mitt basta men jag vet inte om hon fattade. Och da ska det tillaggas att hon haller pa att lasa till larare. Har dom ingen geografi i skolan??
Arnis huvudgata.
Ar val som vilken huvudgata som helst…? Eller? Kaoset som rader pa denna gata skulle nog kunna jamforas med en Carnevalsdag i Grebbestad (= mycket manniskor.) Det som ska tillaggas ar stora lastbilar som tutar, stora bussar som tutar, bilar som tutar, mopeder som tutar, cyklar som plingar, kor som ater ur skraphogar. Det at inte bara ett fordon som passerar da och da…nej, nej, HELA TIDEN! Det galler att se upp och det ar ofta man maste stanna upp och bara skratta at allt! Visst var jag forberadd pa allt mojligt kaos men det gar anda inte att fatta forns man ar har. Hoppas ni kan forestalla er ganska bra iaf.
Dagens frukost: Rispankaka med sot kokosmjolk. Rispannkakor ar gjort pa rismjol och vatten…that’s it. Gott.
Till lunch blir det nan slags kyckling som jag snart ska ga hem och hjalpa dom att laga. Dom ar valdigt angelagna om att jag ska lara mig och det ar jattekul. Antar att det blir ris till det.
/ Anna
Allin Niruba and Anna.
We have stayed in our indian family for 4 nights now. We like the family verry mutch. The family is. Mum, dad, brother, two sisters that are both married. One of the sisters live at home with here husband and there little boy.
My name is Allin Niruba and im from Chennai. Im 22 years old. I have just finnished my nursingcourse. My best friend is Nithyareka. Allin like icecream, choclate and flowers to put im my hear. I belive in the proverb, experiance is a good teacher.
Jag heter Anna, ar 22 ar och kommer fran en liten hala som heter Kolsva. Det ligger ca 4 mil vaster om Vasteras. Efter detta utbyte hoppas vill jag borja plugga for att bli sjukskoterska. Jag hoppas pa att kunna gora det i Stockholm. Mina vanner och min familj ar viktigfa for mig, det inser man extra val nar man ar ivag sahar. Jag har en egen resedagbok pa www.resedagboken.se Mitt smeknamn ar: annai Dar kommer jag skriva oftare an har sa ni ar alla valkomna att titta in dar ocksa.
Hej hopp fran oss!
Hela gruppen och lite till
Har ar hela ganget. Langst fram i vitt ser ni John - var harlige indiske gandledare. Till hoger om honom ser ni Allin (Annas parkamrat), Cynhia (Fridas parkamrat) och Ahino (Sannas parkamrat). Allra langst bort till hoger ser ni Ruby som ar forestandare for WEL (Women's education for liberation), som ar var samarbetsorganisation har i Arni. Bakom John star de svenska tjejerna och allra langst bak ser ni alla killar Stefan , Jakob, Sudhakar, Vidya, Sunil och Justin. Till vanster om John star jag - Mia.
Ha en skon helg allihop!
Mia
lagar mat (pongal) under festivalen
Kvinnorna i byn utanfor Arni lagade pongal till oss. Det var ett slags sott ris som vi at pa bananblad. Nar Arnis beromda journalist och fotograf kom dit fick de svenska tjejerna satta sig vid grytorna och latsas laga mat. Det var extremt rokigt och Annas ogon borjade rinna. Fotografen tog nagra bilder och nasta dag var vi i tidningen igen. Hittills har vi varit i tidningen tre ganger och vi vantar oss vara med idag igen. Journalisten kom och fotograferade oss nar vi traffade en volontargrupp fran Sydkorea igar.
Idag ska vi besoka ett hindutempel som ligger ett par timmars bussresa fran Arni. Ganska hogt tempo for gruppen sa har i borjan av utbytet, men det kanns bra. Imorgon (sondag) ar det dock inget inplanerat. Paren kan vara hemma hos sina familjer och pusta ut.
/Mia
Gruppen upptrader
Vi var pa besok i en liten by dar de firade Pongal (Tamilskt nytt ar). Dar fanns en skola dar svenskgruppen spontant drog igang "Huvud-axlar-kna och ta-kna och ta" infor skrattande barn. Tjejerna ar kladda i nya saris och killarna i fina hogtidsdrakter.
Fran vanster: Anna, Stefan, Jakob, Sanna, Karin J, Frida, Karin G
cynthia and frida
Cynthia is from Chennai, she is 21 years old. She has one sister thats married and has a baby. She likes shopping and singing and dancing. She also likes to chat to friends.
Frida is from Oland in Sweden, she is 23 years old. She has one sister and one brother. She also like to chat with friends, also horseriding and handcraft.
So we are happy and enjoying the Indo-Swedish youth exchange.
We will work in a daycare center for disabled children here in Arni. We are excited about that too.
So finally everything is very good and we are happy!
//cynthia and frida
Nasta fas borjar nu...
Vill egentligen borja med att visa en massa fina bilder som vi tagit, men det
verkar lite svart just nu... jag ar bara glad att sitta uppkopplad for forsta ganger sen vi kom till Arni. Det ar morgon och vi ska samlas vid 10.00 idag. Fas 1ar over vilket betyder att alla fatt sina parkamrater, vardfamiljer och arbetsplatser. Det har gatt mycket bra, valdigt intensiva dagar for mig och min indiska handledarkollega John. Sjalvklart ocksa for hela gruppen eftersom de var valdigt spanda och nyfikna pa vem de skulle fa jobba och bo med i nastan ett halvar.
Paren blev: Sanna och Ahino, Anna och Allin, Frida och Cynthia, Stefan och Vidjapathy, Jakob och Sudhakar, Karin J och Justin och Karin G och Sunil. Det blev alltsa bada Karinarna som fick bli parkompis med varsin indisk kille. Nu vill man ju inte ta ut en massa gladje i forskott, ropa hej forran det hela ar over och sa vidare... men det verkar som alla ar nojda och glada med bade familjer och parkompis. Pa mandag borjar de jobba!
Igar var hela ganget ute pa en 12-timmarsdag da vi halsade pa alla familjer och arbetsplatser. I alla familjer ville de bjuda pa kaffe, the, kakor, lask eller snacks. Mycket uppskattat givetvis, men nar den sjunde thekoppen kom var det nagra som tackade nej faktiskt.
Mottagandet har i Arni har varit fantastiskt fran alla hall. Vi kanner oss som kandisar pa gatorna eftersom vi redan varit med i tidningarna tre ganger och alla tittar, ropar och ler nar vi kommer gande som vita stora jattar bland alla lite mindre manniskor, kor, grisar, lastbilar, bussar, getter, apor, cyklar och vagnar.
Nar jag och John ska halsa pa familjer som bor lite utanfor sjalva centrum kor han moppe och jag maste sitta bak. Forsta gangen var klart varst, jag var overtygad om att min sista stund var kommen. Full kaos pa gatorna, lyset funkade inte pa moppen, alla tutade hela tiden och sa var vagarna extremt guppiga och haliga. Sa jag satt och pep av skrack. Efterat sa John att jag pep pa indiskt vis. Det var ju bra.
Indien ar underbart, nu tillbaka till Runy och Grega som driver WEL. Dags for frukost. Jag gissar pa ris. Kan dock ha fel, men jag hoppas pa ris. Alltid lika gott!
Hej sa lange, vanakkam
Mia
Stormy weather
Now it is chaos in Tidaholm and the rest of the south and western parts of Sweden. There has been a storm, almost like "Gudrun".
Some people do not have electricity at home. Like in India every day.
Telephones don´t work. Like in India every day.
The mobilephones don´t work either, because they need electricity. Like in India every day.
The trains are standing still. Like in India every day.
People has died because of the nature. Like in India every day.
With that I don´t mean that the electricity, phones and trains never works in India. Of course it does. It does in Sweden too. But the last days Tidaholm has been more India-like.
Written by Elin in Tidaholm
Hej allesammans från Tidaholm
Jätteroligt att läsa om er och veta att alla har det bra. Nog är det varmt för årstiden här i Tidaholm, men vi svettas inte precis.
Det skall bli extra roligt att se de första bilderna, så det väntar vi på.
Många hälsningar till er alla från
Else-Marie på Tidaholms Turistbyrå
V'a'lkomna till Arni h'a'lsar Stefan med vanner!
Valkomna till Arni!
Kara lasare! Sa har man antligen pallrat sig ner till det lokala internetcafet for att fa ivag nagra rader om allt. Vi anlandade till Chennai natten mot lordag, allt var bra och vi blev varmt mottagna med sang och blomkransar. Jag skulle verkligen vilja lagga upp massa bilder men anslutningen verkar inte riktigt tillata det. Det kanns som det rattvisaste sattet att forsoka formedla nagot alls.
Jaja, vi bor nu i organisationen WELs lokaler tills vi imorgon kommer fa reda pa vilken indisk parkamrat och vardfamilj vi ska bo i och med. Vara indiska vanner ar jattesnalla mot oss och det kanns som att man har lart sig jattemycket pa bara 2 och 1/2 dag. Inne pa huvudgatan med omnejd ar det manniskor overallt men folk tutar och kor pa anda. Vi har hunnit med att fa i oss massa indisk mat och ingen(!) har blivit magsjuk an, trots at vi man ater med handen. Idag var vi med i tidningen med bild, och jag tror att vi kommer vara med imorgon ocksa. Idag blev vi ocksa fotade nar vi firade den tamilska skorde/nyarsfesten, iforda full mundering bestaende av for killarna Doti, skjorta och handduk samt for tjejerna varm Sari som inhandlades under lor och sondagarna.
Varmt ar det och nu ar de flesta inne for siesta men det ar anda mycket folk ute. Alla man traffar pa gatan ar valdigt pratsamma och delar garna med sig av sitt faordiga engelska ordforrad.
Pa stallet dar vi bor kan vi kanna oss i gott sallskap. Vardorganisationen WEL (Women's Education for Liberation) haller pa med massa coola saker och jag kommer beratta mer om dem senare. Jag har haft latt for att komma in i tempot och allt ar pa topp. Vantar spant pa att fa reda pa vad jag kommer fa for arbetsplacering mm imorgon. ska forsoka lagga upp lite bilder, vi far se om det gar, anslutningen ar liten men karleken ar storre.
Dagens Tamil:
Vanakam: God morgon, God dag, God kvall
Podhum: Enough (om mat tex)
Nalla tonga: Sov gott
Klockan ar nu ca tre pa eftermiddan och hemma hos er ar den antagligen halv atta pa kvallen.
Kommentera garna och sprid garna adressen vidare till andra intresserade.
Kram! /Stefan
Jakob
Namn: Jakob
Kommer från/comes from: Linköping in eastern Sweden
Ålder: 20 år/years
(He has his birthday during the India-staying)
Jakob likes all kind off sports!
When he cooks it can be something he can´t pronounce and don´t know what it tastes like.
Jakob gillar sport! När han lagar mat kan det bli något han varken kan uttala eller säga vad det smakar.
Sanna
Namn: Sanna
Kommer från: Falsterbo i Skåne
Comes from: Southern of Sweden
Ålder: 21 år/years
Sanna likes to read, write, to meat new people and be out in the nature. She also likes to paint and when che cooks it is vegetarian.
In her host-family she´d like to bake a special bread that she hopes everyone would like.
Sanna tycker om att läsa, skriva och måla. Hon gillar också att träffa nya människor. När hon lagar mat blir det vegetariskt och har ett specialbröd som hon gärna vill baka i sin värdfamilj.
Vi svenskar som snart åker till Indien
Med ca sexton timmar kvar till avresa är det kanske dags att presentera oss.
Övriga i gruppen är avundsjuka på Stefan som redan blivit utförligt presenterad här på bloggen...nu är det vår tur också! Vi andra heter fr. vänster Karin J, Stefan (igen), Jakob, Anna, Sanna, Frida och Karin G.
Vi är grymt taggade och lite nervösa. Dagarna här på Kersögården har varit behagliga med mycket god mat och massor av andra deltagare som ska till Thailand och Costa Rica. Vi ser redan fram emot det fascinerande kaos som kommer att råda här när vi kommer tillbaka med våra parkamrater och är dubbelt så många.
Vi har pratat mycket om vilka konflikter och problem som säkert kommer uppstå så vi är förberedda på det mesta. Fokus ligger nu på hur kul vi kommer ha och allt vi kommer lära oss.
Mia har berättat att Tidaholm är en väldigt trevlig stad och hon har pratat mycket gott om alla hon träffat där. Mia verkar ha fixat riktigt roliga arbetsplaceringar och bra familjer. Självklart ser vi fram emot att själva träffa alla och lära känna Tidaholm. Men först, India here we come!
Nästa inlägg kommer från en annan del av världen.
På återläsande.
Stefan
Namn: Stefan
Kommer från: Stockholm
Ålder: 19 år/years
Like to listen to music and play football. When he makes dinner it can be pasta of some kind.
Besides this he doesn´t watch TV that much, but likes movies.
In december he has been working for the magican Joe Labero and the musician Robert Wells.
See you at spring!
Stefan tycker om att lyssna på musik och spela fotboll. När han lagar mat kan det bli pasta med någon spännande sås som han komponerat själv.
Han tittar inte på tv så mycket men gillar att se på film
I december jobbade han åt Joe Labero och Robert Wells i deras shower.
Ses i vår!
Tidaholm in Sweden
Tidaholm municipality wants to welcome the team in April 2007. We are a small town with about 12 500 inhabitants situated about 350 km soutwest of the capital town Stockholm and about 160 km northeast of Gothemburg the second town of Sweden
We are very proud of CIU:s decission to choose us as a host town for this exchange. This will be the third time we are working with CIU
1998 Sweden - Thailand
2006 Sweden - India
2007 Sweden - India
Welcome to the small, idyllic town of Tidaholm located beside the rippling waters of the river Tidan. A town that offers good service and every thing you require within walking distance. No small town can be more loved by its inhabitants than Tidaholm.
This is the town where everyone takes the streets in conjunction with events.
Tidaholm is the town where you don´t need to be anonymous. Everyone is someone and this is reflected in the highly imaginative nicknamnes that many of the inhabitants in Tidaholm bear with pride. Come to Tidaholm - the town that receives its tourists with a smile.
Tidaholm has three strengths...
- Industry, which creates an economic foundation
- Sport, which offers relaxation and excitement and keeps people active
- Culture, which offers stimulation, with a beautiful library, the world-famous lithographic art workshop, with its roots in the old lithographic matchbox label production, and the unique "Barnens Hus" the Children´s House for the very young.
We are 3 persons in Tidaholm municipality that so fare, have been working with this exchange.
Warmly welcome in April, you are longed for in Tidaholm!
Nu åker vi till Indien
Jag heter Mia Verhoeff och är handledare för Arni-Indienutbytet 2007 (Centrum för Internationellt Ungdomsubyte).
I januari-mars kommer jag och Anna (från Kolsva), Karin (från Linköping), Karin (från Gävle), Stefan (från Stockholm), Sanna (från Skanör), Frida (från Öland) och Jakob (från Linköping) att jobba volontärt och bo i indiska familjer i Arni (i Tamilnadu) i Indien. Detta kommer vi att göra tillsammans med sju indiska ungdomar och deras handledare John Packiaraj. Efter tre månader i Arni i Indien, åker vi tillsammans med det indiska gänget till Tidaholm för att jobba volontärt och bo i Tidaholmsfamiljer. Temat är mänskliga rättigheter och jämställdhet. Läs gärna mer om våra utbyten på www.ciu.se.
På denna blogg kan alla intresserade läsa om oss och förhoppningvis titta på bilder från vår vistelse i Indien. Elin kommer också att skriva på bloggen och hålla oss uppdaterade om vad som händer i Tidaholm under tiden. Så antagligen kommer det att skrivas på både engelska och svenska beroende på vem som skriver.
Nu väntar först ett utreseläger på Kärsön i Stockholm då alla ungdomar, handledare och CIU-projektledare ska träffas några dagar innan det bär iväg till Indien den 12 januari. På lägret träffar vi även alla ungdomar och handledare som ska på utbyten till Thailand och Costa Rica. Återkommer när vi är framme i Indien och har tillgång till dator med Internet.
Hej sålänge
Mia
Elin Andersson, Tidaholm
My name is Elin and I´m involved in this CIU-exhange. I´ve been in India some years ago and have a big interest of international questions. In Tidaholm I work at the newspaper so I can say I know a lot about that municipality and that´s why I´m in this as a contact-person.
I hope that my international interest combined with the local knowledge can bring a lot to all participants.
This far I have helped Mia during her stay in Tidaholm. We have been looking for host-families and discussed what we all can do when you arrive in Tidaholm.
I´m member of the Red Cross-board in Tidaholm and work a lot with human rights. The Red Cross has educated me to be a Human Rights-informant and I look upon that as an important thing to do.
