Happy Day! =o)
Välkomna!
Apple Store at 5th Avenue, New York City
Jag har varit här tre gånger nu, praktiskt nog ligger den inom gångavstånd från hotellet. I staden som aldrig sover, öppen 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Det är en välfylld affär både när det gäller prylar, kunder och personal. Idag tog jag steget och blev ägare till en alldeles egen iPod touch. Vi är redan kära.
Njut av bilderna av den sjukt populära glaskuben på New Yorks mest kända shoppinggata. Och min nya vän.
Njut av bilderna av den sjukt populära glaskuben på New Yorks mest kända shoppinggata. Och min nya vän.
Bilder efter några dagar som varit, och idag.
En dag med Jakob i New York - Dag 2
En dag av upptäckter inleds med en ordentlig frukost. Vi har hittat en
mintgrön sylta som heter Flame bara några kvarter från hotellet.
Se där är han, mitt uppe på Brooklyn bridge. Tillsammans med en och
annan turist.
Nu shoppingdags, Macy’s lär vara ett av världens största varuhus, men jag
tyckte mest det var svårt och hitta. Och väldigt mycket folk.
Efter en dag på stan, krävs vila, först i vår förvånansvärt sköna tigerfåtölj
och därefter i den här:
Därefter en stund vid poolen, Middag, drink och god natt.
Imorgon, en dag i New York med Anna.
Solen och vindarnas ö
I helgen hade Anna och Jakob lajbans på Sveriges näst största ö. Inledningsvis några schöna porträtt. Därefter gammalt slott, svensk natur och några sällan skådade fågelskådare fångade på bild.
Kalmar slott.
Blått och gult längs Ölands östra sida.
Väldigt mycket svensk sommar.
En av många väderkvarnar längs vägen.
Bläsinge fiskeläge.
Fårsafari, bara någon kilometer från Ölands södra udde.
Ett gäng ornitologer vid Ottenby fågelstation.
Tjo och tjim senapslim!
Kalmar slott.
Blått och gult längs Ölands östra sida.
Väldigt mycket svensk sommar.
En av många väderkvarnar längs vägen.
Bläsinge fiskeläge.
Fårsafari, bara någon kilometer från Ölands södra udde.
Ett gäng ornitologer vid Ottenby fågelstation.
Tjo och tjim senapslim!
Mitt i Sveriges själ
Bloggvänner!
I helgen tog Anna och Jakob en tur ut på landet. Nyfikna på hur det gick till?
Långt norr om Upplands Väsby ligger Leksand. Dalarna, landskapet som sägs rymma det allra svenskaste och som de flesta bara sätt på bild, genom en tavla som pryder väggen på Nationalmuseum och målats av konstnären Anders Zorn.
I Dalarna har släkten Bodin också lite av ett släktimperium, ty att döma av näringslivet (i.e. "bodins bygg) i Leksboda äger de halva byn. Vi har varit där, bott i mysig stuga och jagat dalahästar i det vilda.
Vi väljer att skildra historien medelst bilder och text. Eftersom, det "precis som Piff och Puff insåg på julafton blir det mycket tydligare om man visar vad man pratar om istället för att skrika i munnen på varandra." (snodd visdom)
Långlördag i grannkommunen (Rättvik).
Jakob, en av fäbodarna det skrivs böcker om och en fet utsikt.
Om jag hade en Facebook, hade detta varit "min bild".
I Leksand har man nära till stillheten.
Den knivskarpa konkurrensen har tvingat Allan att hålla allt för låga priser, skicket på
affärslokalen är därför inte det bästa. Tyvärr var det stängt.
Bilden visar både att det faktiskt går att fånga vilda dalahästar på bild och att sommaren
kommit tidigt till Dalarna i år.
I helgen tog Anna och Jakob en tur ut på landet. Nyfikna på hur det gick till?
Långt norr om Upplands Väsby ligger Leksand. Dalarna, landskapet som sägs rymma det allra svenskaste och som de flesta bara sätt på bild, genom en tavla som pryder väggen på Nationalmuseum och målats av konstnären Anders Zorn.
I Dalarna har släkten Bodin också lite av ett släktimperium, ty att döma av näringslivet (i.e. "bodins bygg) i Leksboda äger de halva byn. Vi har varit där, bott i mysig stuga och jagat dalahästar i det vilda.
Vi väljer att skildra historien medelst bilder och text. Eftersom, det "precis som Piff och Puff insåg på julafton blir det mycket tydligare om man visar vad man pratar om istället för att skrika i munnen på varandra." (snodd visdom)
Långlördag i grannkommunen (Rättvik).
Jakob, en av fäbodarna det skrivs böcker om och en fet utsikt.
Om jag hade en Facebook, hade detta varit "min bild".
I Leksand har man nära till stillheten.
Den knivskarpa konkurrensen har tvingat Allan att hålla allt för låga priser, skicket på
affärslokalen är därför inte det bästa. Tyvärr var det stängt.
Bilden visar både att det faktiskt går att fånga vilda dalahästar på bild och att sommaren
kommit tidigt till Dalarna i år.
Kram och kalas!
Sa var det dags for lite stretching igen
Om det mojligtvis undgatt nagon sa hatar jag sjukhus. Det ar nara nog en principsak att jag inte gar dit sjalvmant.
Att gilda in pa en klinik i Indien fanns tills igar inte ens med pa kartan. Men nagra dagars ganska hog och storande feber samt halsopolisen Anna fick mig pa andra tankar. Som tur var kunde John tipsa om ett bra stalle, dit det bar av under kvallen.
Fyllde i massor papper med rutor vi lart oss alska, typ "Father's name" och klassikern "Father's occupation". Eftersom det var en kristen klinik (we treat, God heals) sa fick jag ocksa tillfalle att beratta narmare om min kristna trosuppfattning. Darefter tilldelades jag ett eget patientnummer och en journal. Darefter tog en snall syster hand om mig, konstaterade att febern minsann var lite for hog, blodtrycket och pulsen likasa. Doktorn som kunde ratt hyfsad engelska tyckte att det var ett utmarkt tillfalle for en injektion. For andamalet kallade han in syster 2 som var lite mer rivjarnsbetonad an snalla syster 1. Syster 2 instruerade enligt foljande:
"Lie on your stomach, open your mouth and take a deep breath"
Japp, sprutan gjorde satans ont och kanns an idag. Med mig hem fick jag inga klistermarken men val lite olikfargade tabletter. Lite oklart vad de gor men det verkar funka for febern ar nastan borta och med undantag av lite lag energiniva kanner jag mig fraschare an pa flera dagar. Skont att vara pa benen igen. Hoppas verkligen att Anna (som tycks ha fatt sig en slang av en forkylning) och jag kan aka till Arni imorgon.
Tills nasta gang.
=)
Pojken med sjostjarnan
Ytterligare ett par dagar har forflutit av expeditionen. Gardagen inleddes med en soft frukost, Keralastyle. Dvs. en smaskig fruktsallad (med sandar fotsvettsfrukt vi alla gillar) samt ett stycke chockladpannkaka.
Efter den stadiga frukosten nadde viljan att aktivera sig sin hogsta niva hittills och vi begav oss till den mytomspunna marknaden pa Anjuna Beach. Utflytkten innehall dock en lite alternativ resrutt med lokalbussarna som tog oss via Mapusa. Staden kandes ungefar som Vellore och hade en grym fruktmarknad precis vid busstationen som vi kollade in. I ovrigt stamde guidebokens beskrivning ratt val, "staden ar mest dammig".
Val i Anjuna okade hippiefaktorn betydligt aven om den pratglada indiern i bussen papekade "Before Anjuna Beach was hippiemarket now its only fucking Indianmarket, you know! Its not a fleemarket anymore." Den pratglada herrens skildring stammer ganska val, marknaden var mest en overvuxen men betydligt oflashigare indiska butik. Anna kopte nagra sjalar, vilket torde komma som en stor overraskning. Jakob gjorde ocksa nagra fortraffliga fynd.
Hemvagen bojd ocksa pa lite autentisk action. Forst en riktigt rejal trafikstockning och sen stor forvirring huruvida vi tagit ratt buss eller ej. Efter att ha gatt av bussen sprang vi sedan fatt den igen. Mannen som citerats ovan hade inte den fulla koll han gav sken av.
Idag total overksamhet pa stranden och lite planering infor Bangalore/Chennai/Arni. Imorgon hoppas vi pa nagot nytt haftigt aventyr igen. Vi hors snart igen.
Som bonus, lite bilder:
Anna turist: Notera besticken.
Jakob turist: Notera semesterfluffet.
Utsikt.
Mapusa old or new busstand?
Anjuna market: Turist i mitten, overvintrad hippie i hogerkanten.
Tomtebarn pa stranden. Julstamningen genast pa topp.
Kram!
Time for a contrast
"If this was an epic experience, this must be its story."
Finally Contrasts is ready to meet the public eye. Contrasts is intended mainly as a resource for the participants of SWY2007 - India, but hopefully it can prove itself as source of inspiration for future participants.
Kindly note that all opinions expressed within are those of the author and therefore does not necessarily represent those of CIU, nor any of their partners.
Download Contrasts (requires Adobe Reader). Download is provided through a third party organization not affiliated with this blog.
---
The motifs of Contrasts (only available in Swedish)
Det är naturligt med förväntningar och lika naturligt att de aldrig uppfylls. Våra förväntningar präglas av vad vi vet, vad vi sett, vad vi gjort och framförallt vad vi insett. När jag lämnade ett vintermörkt Sverige till förmån för en exotisk, utmanande och spännande tillvaro i Indien skedde det också med ett huvud fyllt av förväntningar. En förhoppning om att bygga något nytt från grunden och uppåt.
Man kan nog rättvist hävda att jag lämnade Sverige ganska tom, det skramlade lite i mig av tankar på var jag hörde hemma, vad jag ville göra och hur jag ville göra det. Nu åkte jag egentligen inte till Indien på någon annans bekostnad "för att hitta mig själv" utan snarare för att hitta något annat. En krok att hänga upp gamla och framtida erfarenheter på.
Jag kom tillbaka till Sverige med ett nytt fräscht perspektiv, en tacksamhet och en stor portion av framtidshopp. Som många andra nog upplevt är det svårt att vi hemkomsten förklara för utomstående vad man varit med om. Insikt och viss förståelse för en kultur kan man nog egentligen bara förvärva genom att låta sig absorberas av den under en tid. Och se till att göra det utan omsvep, hårt och brutalt.
Under hela vistelsen i Indien skrev jag dagligen en sorts minnesanteckningar från dagar hämtade ur en annan värld. Boken med anteckningarna finns fortfarande kvar, rejält sliten, fläckig och mellan pärmarna finns en välbekant doft av Indien. I boken ryms såväl glädje som sorg, anekdoter från helt osannolika händelser. Ett tema återkommer gång på gång i minnesboken, nämligen generositet. Jag mötte den överallt, i många former och allra oftast bland de ekonomiskt sämst rustade.
Från dessa möten och allt jag upplevde på vägen emellan dem har jag hämtat inspiration till en skildring av Arni. Hemkommen öppnade jag så min minnesbok och valde ut ett antal "kulturella observationer" och dessa fick sedan bilda skelettet till den skrift jag långt senare döpt till Contrasts. Upplevelser gör sig sällan speciellt bra i pappersformat, alltjämt har det skrivna ordet i kombination med bilder en kraft och en inspirationsförmåga av rang. Som framgår av bokens inledningskapitel är Contrasts både till för läsaren och för mig. På det subtilare planet handlar emellertid Contrasts om människorna i Arni, de som kämpat för oss och kämpar för varandra.
Även om Arni naturligtvis är utgångspunkten för allt material i Contrasts har jag tillåtit mig att sväva lite utanför gränserna och skildrat element som inte enbart är typiska för Arni utan för den lokala kulturen. Utöver detta finns ett avslutande kapitel med information om utbytet och hur man gör för att ansöka. Kapitlet blir en inspiration för läsare inom målgruppen och en inkörsport till en del av CIU:s verksamhet för andra som kan vara intresserade.
In nuläget är Contrasts en rent elektronisk publikation, den finns alltså inte i tryck. Den elektroniska boken står fri att läsa och distribuera.
Contrasts är början på en insikt att om pengar är allt, är värme människor emellan mycket mer ändå. En insikt om att fattiga också kan vara rika.
Finally Contrasts is ready to meet the public eye. Contrasts is intended mainly as a resource for the participants of SWY2007 - India, but hopefully it can prove itself as source of inspiration for future participants.
Kindly note that all opinions expressed within are those of the author and therefore does not necessarily represent those of CIU, nor any of their partners.
Download Contrasts (requires Adobe Reader). Download is provided through a third party organization not affiliated with this blog.
---
The motifs of Contrasts (only available in Swedish)
Det är naturligt med förväntningar och lika naturligt att de aldrig uppfylls. Våra förväntningar präglas av vad vi vet, vad vi sett, vad vi gjort och framförallt vad vi insett. När jag lämnade ett vintermörkt Sverige till förmån för en exotisk, utmanande och spännande tillvaro i Indien skedde det också med ett huvud fyllt av förväntningar. En förhoppning om att bygga något nytt från grunden och uppåt.
Man kan nog rättvist hävda att jag lämnade Sverige ganska tom, det skramlade lite i mig av tankar på var jag hörde hemma, vad jag ville göra och hur jag ville göra det. Nu åkte jag egentligen inte till Indien på någon annans bekostnad "för att hitta mig själv" utan snarare för att hitta något annat. En krok att hänga upp gamla och framtida erfarenheter på.
Jag kom tillbaka till Sverige med ett nytt fräscht perspektiv, en tacksamhet och en stor portion av framtidshopp. Som många andra nog upplevt är det svårt att vi hemkomsten förklara för utomstående vad man varit med om. Insikt och viss förståelse för en kultur kan man nog egentligen bara förvärva genom att låta sig absorberas av den under en tid. Och se till att göra det utan omsvep, hårt och brutalt.
Under hela vistelsen i Indien skrev jag dagligen en sorts minnesanteckningar från dagar hämtade ur en annan värld. Boken med anteckningarna finns fortfarande kvar, rejält sliten, fläckig och mellan pärmarna finns en välbekant doft av Indien. I boken ryms såväl glädje som sorg, anekdoter från helt osannolika händelser. Ett tema återkommer gång på gång i minnesboken, nämligen generositet. Jag mötte den överallt, i många former och allra oftast bland de ekonomiskt sämst rustade.
Från dessa möten och allt jag upplevde på vägen emellan dem har jag hämtat inspiration till en skildring av Arni. Hemkommen öppnade jag så min minnesbok och valde ut ett antal "kulturella observationer" och dessa fick sedan bilda skelettet till den skrift jag långt senare döpt till Contrasts. Upplevelser gör sig sällan speciellt bra i pappersformat, alltjämt har det skrivna ordet i kombination med bilder en kraft och en inspirationsförmåga av rang. Som framgår av bokens inledningskapitel är Contrasts både till för läsaren och för mig. På det subtilare planet handlar emellertid Contrasts om människorna i Arni, de som kämpat för oss och kämpar för varandra.
Även om Arni naturligtvis är utgångspunkten för allt material i Contrasts har jag tillåtit mig att sväva lite utanför gränserna och skildrat element som inte enbart är typiska för Arni utan för den lokala kulturen. Utöver detta finns ett avslutande kapitel med information om utbytet och hur man gör för att ansöka. Kapitlet blir en inspiration för läsare inom målgruppen och en inkörsport till en del av CIU:s verksamhet för andra som kan vara intresserade.
In nuläget är Contrasts en rent elektronisk publikation, den finns alltså inte i tryck. Den elektroniska boken står fri att läsa och distribuera.
Contrasts är början på en insikt att om pengar är allt, är värme människor emellan mycket mer ändå. En insikt om att fattiga också kan vara rika.
Tandborstar och tofflor
TEMA: Vardag i Lund. Och chocken av att Jakob postar på bloggen.
Min egen aktivitet på bloggen har varit lite eftersatt de senaste veckorna (läs: månaderna) men nu, när det snart officiellt är höst, är det också dags för en mindre statusuppdatering. Ett resultat av påtryckningar från väntade och oväntade håll.
Till att börja med kan vi (om det undgått någon) konstatera att jag via Högskoleverkets nåd tog mig till Lund och Juristprogrammet. Även om beskedet kanske inte kom som en total överraskning var det omtumlande så det räckte. Nu med facit från knappa två veckor i min hand kan jag konstatera att det känns rätt bra. Den värsta hetsen har inte börjat än men med tanke på att alla föreläsare gör sitt yttersta för att trivialisera den får man nog räkna med att den kommer att bli högst påtaglig. För säkerhetsskull har jag redan börjat gömma böcker i biblioteket. (Tips: ironi)
Eftersom veckorna förutom en och annan "flitens lampa stund" hittills mest bestått av diverse studentikosa upptåg är jag fortfarande noterbart lycklig. Utnyttjade dessutom den senaste sittningen till att fjäska för examinatorn på första delkursen, men eftersom vårt avgrundsdjupa samtal slutade med frasen "vad var det du pluggade nu igen" råder vissa tvivel om hur framgångsrik min taktik var.
Hem kommer man också efter hårda dagar i de sköna skinnfåtöljerna på Juridicum och hem innebär i detta fall en korridor med 12 gangstergrabbar fast ungefär hälften är tjejer. Skön stämning har vi och just nu lägger vi sista handen vid en framtida korridorsfest som garanterat kommer bli något i hästväg. En annan intressant iakttagelse från korridorlivet är att konfliktlösning helst sker via små söta men rätt beska post-it-lappar. Man dras in i detta system sjukt fort och jag skrev min senaste inlaga i morse. Nog har jag märkt att lapparna från juriststudenten normalt sätt möts av lite mer respekt än de andras.
Ytterligare lärdomar som varit till nytta vid kommunikationen med lokalbefolkningen är insikten om fenomenet ?lunda?. Alla beskrivningar av platser, väder etc. bör kompletteras med ett inskjutet ?lunda? först i ordet. Är det dimma så heter det alltså lundadimman, är det blåsigt så talar man naturligtvis inte om blåst utan om lundablåsten. Det är som om det skapats en helt ny klass av morfem och den är inte vacker.
Denna vecka är det min städvecka i korridoren. Detta brukar förutom inflation i ovan nämnda post-it-lappar också innebära vissa förmåner som exempelvis ensamrätt på pantburkarna. Därmed ber jag att få ursäkta mig för denna gång och lovar halvt på allvar att jag snart hör av mig igen.
Välkommen att hälsa på! Närsomhelst alltså!
=)
Min egen aktivitet på bloggen har varit lite eftersatt de senaste veckorna (läs: månaderna) men nu, när det snart officiellt är höst, är det också dags för en mindre statusuppdatering. Ett resultat av påtryckningar från väntade och oväntade håll.
Till att börja med kan vi (om det undgått någon) konstatera att jag via Högskoleverkets nåd tog mig till Lund och Juristprogrammet. Även om beskedet kanske inte kom som en total överraskning var det omtumlande så det räckte. Nu med facit från knappa två veckor i min hand kan jag konstatera att det känns rätt bra. Den värsta hetsen har inte börjat än men med tanke på att alla föreläsare gör sitt yttersta för att trivialisera den får man nog räkna med att den kommer att bli högst påtaglig. För säkerhetsskull har jag redan börjat gömma böcker i biblioteket. (Tips: ironi)
Eftersom veckorna förutom en och annan "flitens lampa stund" hittills mest bestått av diverse studentikosa upptåg är jag fortfarande noterbart lycklig. Utnyttjade dessutom den senaste sittningen till att fjäska för examinatorn på första delkursen, men eftersom vårt avgrundsdjupa samtal slutade med frasen "vad var det du pluggade nu igen" råder vissa tvivel om hur framgångsrik min taktik var.
Hem kommer man också efter hårda dagar i de sköna skinnfåtöljerna på Juridicum och hem innebär i detta fall en korridor med 12 gangstergrabbar fast ungefär hälften är tjejer. Skön stämning har vi och just nu lägger vi sista handen vid en framtida korridorsfest som garanterat kommer bli något i hästväg. En annan intressant iakttagelse från korridorlivet är att konfliktlösning helst sker via små söta men rätt beska post-it-lappar. Man dras in i detta system sjukt fort och jag skrev min senaste inlaga i morse. Nog har jag märkt att lapparna från juriststudenten normalt sätt möts av lite mer respekt än de andras.
Ytterligare lärdomar som varit till nytta vid kommunikationen med lokalbefolkningen är insikten om fenomenet ?lunda?. Alla beskrivningar av platser, väder etc. bör kompletteras med ett inskjutet ?lunda? först i ordet. Är det dimma så heter det alltså lundadimman, är det blåsigt så talar man naturligtvis inte om blåst utan om lundablåsten. Det är som om det skapats en helt ny klass av morfem och den är inte vacker.
Denna vecka är det min städvecka i korridoren. Detta brukar förutom inflation i ovan nämnda post-it-lappar också innebära vissa förmåner som exempelvis ensamrätt på pantburkarna. Därmed ber jag att få ursäkta mig för denna gång och lovar halvt på allvar att jag snart hör av mig igen.
Välkommen att hälsa på! Närsomhelst alltså!
=)
Cultural hangovers in Paris
I think we figured beforehand that Paris would be a blast, and truly it was. The bustling city was showing us its best sides despite (for the season) bad weather. Here is a recap of the past weekend. I promise its a quick read, hey its (almost) only pictures.
Inside the famous glass pyramid adjecent to the massive Louvre complex.
Notre Dame from the river Seine.
The Eiffel Tower is more than 330 meters high and massive grid of steel. Here seen lighting up the night sky.
And the view was spectacular.
So after one weekend of solid action in Paris its time to return to regular routine again. The plan is to spend the coming weekend at Öland and hopefully to meet Frida and Sanna there. I look forward to hear their scoop from the summer so far.
Take care!
Mixtape: Friends, neighbors, Paris and four bonuses
This time around I will attempt posting in English in an effort to make the reading a tad easier for my Indian friends. Please bear with me, and my occasional spelling errors.
During the past week I have had so much fun with some of my new and old friends back home in Linköping. Hanging out with them has been such a blast, and midsummer's eve was truly a reunion for us all. Since then we have spent so much quality time together that we count it in days not hours. Taking turns hosting parties, dinners and the all-time Swedish favorite barbeques. It's kind of great to spend the last "real" summer in Linköping doing all this. That is a bonus.
Of course I miss my friends participating in the exchange but I am comforted by the fact that the communication works quite well anyway. Still, it's with great anticipation I look forward to the reunion with the Swedes in mid-July. Feels like it's really good timing on that one. 5 points to those who set the date. That is a bonus.
Weather in Linköping today is hot and sunny but large dark clouds looms around the city and we expect heavy rain tonight and the coming days. Still though the people in my neighborhood try to make the most out of their day, moving their lawns, planting flowers or just relaxing in a garden chair. In the neighboring house lives an elder couple that has done all this during the day and when I come home from work they take the time to chitchat with me about my day and current affairs. They have a lot of security in their life, both economically and socially and combine it with such lovely attitude towards others and themselves. They are a really cute couple and a wish everyone had the opportunity to grow old as they do. For sure they are a bonus.
Last but not least, later this week (on Friday) I go to Paris to meet some of my friends who arrive there earlier in the week. The French capital is usually a bustling city this time of year, invaded by tourists. Tourists who want to enjoy the festivities, the French coffee shops, the historic buildings and the museums. And yeah, you figured it out already, Going to Paris is a bonus.
I will try to post some pictures from my trip as soon as I get the chance. Until I hear from you again, all the best!
This post can also be found at: http://jaahoo.blogspot.com.
During the past week I have had so much fun with some of my new and old friends back home in Linköping. Hanging out with them has been such a blast, and midsummer's eve was truly a reunion for us all. Since then we have spent so much quality time together that we count it in days not hours. Taking turns hosting parties, dinners and the all-time Swedish favorite barbeques. It's kind of great to spend the last "real" summer in Linköping doing all this. That is a bonus.
Of course I miss my friends participating in the exchange but I am comforted by the fact that the communication works quite well anyway. Still, it's with great anticipation I look forward to the reunion with the Swedes in mid-July. Feels like it's really good timing on that one. 5 points to those who set the date. That is a bonus.
Weather in Linköping today is hot and sunny but large dark clouds looms around the city and we expect heavy rain tonight and the coming days. Still though the people in my neighborhood try to make the most out of their day, moving their lawns, planting flowers or just relaxing in a garden chair. In the neighboring house lives an elder couple that has done all this during the day and when I come home from work they take the time to chitchat with me about my day and current affairs. They have a lot of security in their life, both economically and socially and combine it with such lovely attitude towards others and themselves. They are a really cute couple and a wish everyone had the opportunity to grow old as they do. For sure they are a bonus.
Last but not least, later this week (on Friday) I go to Paris to meet some of my friends who arrive there earlier in the week. The French capital is usually a bustling city this time of year, invaded by tourists. Tourists who want to enjoy the festivities, the French coffee shops, the historic buildings and the museums. And yeah, you figured it out already, Going to Paris is a bonus.
I will try to post some pictures from my trip as soon as I get the chance. Until I hear from you again, all the best!
This post can also be found at: http://jaahoo.blogspot.com.
I gamla gängor med mer djup
Vänner,
Är sedan ett par dagar tillbaka i Linkeboda. Jag är "hemma". Vardagen är tillbaka igen med allt vad det innebär, sommaren känns fluffigare än på länge.
Till min stora glädje och förtjusning har jag även i år lyckats få anställning på myndigheten. Klev in där i måndags bockade artigt och trots den tidiga timmen tillät vi oss alla att le tillsammans. Plockade ner en kaffekopp, stoppade in en ostsmörgås i kylen och började prata gamla minnen. Allt kändes som förut efter typ 30 sekunder. Otäckt egentligen.
När jag inte lattjar på jobbet står det "vanliga gänget" för oslagbar kvällsunderhållning. Även här känns allt som förut och vi har redan rivstartat vår "sista" sommar tillsammans. Detta har hittills inneburit djuplodande konversationer om allt ifrån Bodumkaffe till existensiella frågor rörande vårt moraliska ansvar. Om en dryg vecka bär det av till Paris för vår del, det kan bli något det.
Allt tycks vara som förr men egentligen är det inte alls så. Det är mycket bättre nu.
Vi hörs igen!
Är sedan ett par dagar tillbaka i Linkeboda. Jag är "hemma". Vardagen är tillbaka igen med allt vad det innebär, sommaren känns fluffigare än på länge.
Till min stora glädje och förtjusning har jag även i år lyckats få anställning på myndigheten. Klev in där i måndags bockade artigt och trots den tidiga timmen tillät vi oss alla att le tillsammans. Plockade ner en kaffekopp, stoppade in en ostsmörgås i kylen och började prata gamla minnen. Allt kändes som förut efter typ 30 sekunder. Otäckt egentligen.
När jag inte lattjar på jobbet står det "vanliga gänget" för oslagbar kvällsunderhållning. Även här känns allt som förut och vi har redan rivstartat vår "sista" sommar tillsammans. Detta har hittills inneburit djuplodande konversationer om allt ifrån Bodumkaffe till existensiella frågor rörande vårt moraliska ansvar. Om en dryg vecka bär det av till Paris för vår del, det kan bli något det.
Allt tycks vara som förr men egentligen är det inte alls så. Det är mycket bättre nu.
Vi hörs igen!
Påskliljorna står fortfarande där på sängbordet
Det är dags för Sudden och moi ta vårt kollektiva farväl av Tidaholm och utbytet. Därmed är det dags att återigen plocka fram näsdukarna.
Suddens farväl
Hi Sweden and Tidaholm! Thank you for the fantastic experience which I had in Tidaholm. I won?t be able to forget this country that is so wonderful and so different from India. I like almost everything which I have seen, and the few things I dislike I still understand. As I am leaving Tidaholm I would like to extend a warm thank you to my host-family Carl-Roger and Lasse. During these two months they have been not only my good friends but my family. I feel sad to leave them but hopeful to meet them again. I am happy that Jakob will come with me to Stockholm so we can spend a few days together before I go to India. And I am sure he will come and visit me in a few years.
Jakob was a good friend to me during this exchange, I feel very sad to leave him, I can?t forget him in my life. Many can get a friend but there we need good friend, I got a very good friend but now I am leaving him. From him I have learned many things this will help me in future. I pray to God that where ever he go or where ever he work and where ever he lives keep him with your palm of your hands. And grateful thanks to his parents.
Strategiskt placerad snytpaus.
Jakobs farväl
På vårt gemensamma sängbord står en bukett rejält vissna påskliljor. Att de är vissna torde vara rimligt med tanke på att samma påskliljor välkomnade oss till Grimmestorp för ungefär 11 veckor sedan. Vissa skulle se detta som indikation på dålig städning men sanningen är att vi upptäckte påskliljornas tillstånd redan för sisådär 8 veckor sedan. Även vissna påskliljor i brungrumligt vatten visade sig vara vackra. Ett fast inslag på ett alltid belamrat sängbord. En indikator på hur mycket roligt vi gjort istället. Och, ja vi har dammsugit åtminstone 1 gång i veckan.
Det kändes speciellt att ta farväl redan i Arni och det känns förstås speciellt även nu. Dryga två månader tycks vara den ideala tiden för att hinna rota sig och skapa en ny vardag. Ordet vardag skildrar emellertid inte riktigt det vi upplever varje dag. För vår vardag är lyxig i bemärkelsen att den är späckad med utmaningar och nya upplevelser. Den är späckad med möjligheter, starka band och omtänksamhet. Den är som en klok värdfar än gång uttryckte det "en väldigt skön vardag, men det är väl också det som är meningen".
På tal om kloka människor så har jag stött på en hel del under tiden tillsammans, i gruppen finns det många, i Arni och Tidaholm finns ännu fler. Det finns många modiga människor i världen som öppnar sina hem för främlingar och delar med sig av allt. Jag och vi är glada över att få vara deras vänner. Jag som pendlat mellan lappsjuka och landsortsfanatism inser dessa människors betydelse och uppmanar de som känner sig träffade att ta åt sig rejält.
Efter några dagar i Stockholm åker så Sudden och jag tillbaka till våra respektive verkligheter som bokstavligen utgör två olika världar. Lyckligtvis är min modiga parkamrat väldigt hoppfull inför framtidens utmaningar och med den styrka han uppvisat under hela utbytet har han intet att oroa sig för. Jag tror vi har lärt oss mycket av varandra och att vi båda utvecklats positivt utbytet igenom. Dessvärre ber jag inte speciellt mycket men som jag förklarat har hans böner sin motsvarighet även hos mig,
På söndag återförenas "det vanliga gänget" och jag gör därefter ett försök att upprepa förra sommarens succé på myndigheten. Jag ser fram emot att träffa alla därhemma och fortsätta att hålla kontakten med alla de 16 som efter lång tid tillsammans nu återgår till liv i ?diasporan?. Det är inte lite att se fram emot det.
Tack för uppmärksamheten,
Sudhagar & Jakob
Suddens farväl
Hi Sweden and Tidaholm! Thank you for the fantastic experience which I had in Tidaholm. I won?t be able to forget this country that is so wonderful and so different from India. I like almost everything which I have seen, and the few things I dislike I still understand. As I am leaving Tidaholm I would like to extend a warm thank you to my host-family Carl-Roger and Lasse. During these two months they have been not only my good friends but my family. I feel sad to leave them but hopeful to meet them again. I am happy that Jakob will come with me to Stockholm so we can spend a few days together before I go to India. And I am sure he will come and visit me in a few years.
Jakob was a good friend to me during this exchange, I feel very sad to leave him, I can?t forget him in my life. Many can get a friend but there we need good friend, I got a very good friend but now I am leaving him. From him I have learned many things this will help me in future. I pray to God that where ever he go or where ever he work and where ever he lives keep him with your palm of your hands. And grateful thanks to his parents.
Strategiskt placerad snytpaus.
Jakobs farväl
På vårt gemensamma sängbord står en bukett rejält vissna påskliljor. Att de är vissna torde vara rimligt med tanke på att samma påskliljor välkomnade oss till Grimmestorp för ungefär 11 veckor sedan. Vissa skulle se detta som indikation på dålig städning men sanningen är att vi upptäckte påskliljornas tillstånd redan för sisådär 8 veckor sedan. Även vissna påskliljor i brungrumligt vatten visade sig vara vackra. Ett fast inslag på ett alltid belamrat sängbord. En indikator på hur mycket roligt vi gjort istället. Och, ja vi har dammsugit åtminstone 1 gång i veckan.
Det kändes speciellt att ta farväl redan i Arni och det känns förstås speciellt även nu. Dryga två månader tycks vara den ideala tiden för att hinna rota sig och skapa en ny vardag. Ordet vardag skildrar emellertid inte riktigt det vi upplever varje dag. För vår vardag är lyxig i bemärkelsen att den är späckad med utmaningar och nya upplevelser. Den är späckad med möjligheter, starka band och omtänksamhet. Den är som en klok värdfar än gång uttryckte det "en väldigt skön vardag, men det är väl också det som är meningen".
På tal om kloka människor så har jag stött på en hel del under tiden tillsammans, i gruppen finns det många, i Arni och Tidaholm finns ännu fler. Det finns många modiga människor i världen som öppnar sina hem för främlingar och delar med sig av allt. Jag och vi är glada över att få vara deras vänner. Jag som pendlat mellan lappsjuka och landsortsfanatism inser dessa människors betydelse och uppmanar de som känner sig träffade att ta åt sig rejält.
Efter några dagar i Stockholm åker så Sudden och jag tillbaka till våra respektive verkligheter som bokstavligen utgör två olika världar. Lyckligtvis är min modiga parkamrat väldigt hoppfull inför framtidens utmaningar och med den styrka han uppvisat under hela utbytet har han intet att oroa sig för. Jag tror vi har lärt oss mycket av varandra och att vi båda utvecklats positivt utbytet igenom. Dessvärre ber jag inte speciellt mycket men som jag förklarat har hans böner sin motsvarighet även hos mig,
På söndag återförenas "det vanliga gänget" och jag gör därefter ett försök att upprepa förra sommarens succé på myndigheten. Jag ser fram emot att träffa alla därhemma och fortsätta att hålla kontakten med alla de 16 som efter lång tid tillsammans nu återgår till liv i ?diasporan?. Det är inte lite att se fram emot det.
Tack för uppmärksamheten,
Sudhagar & Jakob
Till höger om vänster, fast nästan i mitten
Hemkommen sedan några timmar från kommunens bjudmiddag och våra projektpresentationer. Indierna satte extra knorr på tillställningen genom underhållning och berättelser om vad utbytet inneburit för just dem. Naturligtvis var resultatet ännu en "halleluja-moment" som vi blivit lite bortskämda med.
I övrigt skiner solen starkare än på länge (typ, förra sommaren), gräset är hyfsat grönt och sedan några dagar tillbaka porlar en fontän i vår park. Samtliga indikationer på att sommaren är här. Fint.
Sudden och jag avslutade igår vår sista ordinarie arbetsdag på Grimmestorp och firade storstilat med att jobba en timme extra. Sedan gick vi på en inspektion i parken och pekade på allt som vi gjort och insåg att vi är på tok för effektiva. Sudden log, sträckte på sig och tog en tiominutare på gräsmattan.
Själv gick jag in för en stund och backade ut min ryggsäck från sin parkering under sängen. Det var själva sinnebilden för att det snart är dags att runda av vistelsen i Tidaholm och hela utbytet. I alla stunder kommer det sannolikt inte vara en angenäm upplevelse men jag har skäl att tro på vänskap som består även i framtiden. Kanske har vi bara sett början.
Därmed nog av den hostmedicinen och över till något helt annat.
Häromdagen gästades vi nämligen av en grupp självutnämnda medium som gjorde en beundransvärd insats i att skrämma upp sig själva. Eftersom jag själv uppenbarligen saknar känslighet för ?övernaturliga? fenomen förblev jag tämligen oimponerad kvällen igenom. För de som låter sig imponeras kan jag ändå berätta att här finns spöken som bygger hyllor natten igenom, andra spöken bär tunga brickor och en tredje typ tittar mest på. Spöksamhället tycks således vara ett precist tvärsnitt av vissa arbetsplatser. Glädjande nog är emellertid våra spöken nöjda med den varsamma renovering som Grimmestorp har genomgått. Skönt det.
Trevlig helg hörni!
=)
I övrigt skiner solen starkare än på länge (typ, förra sommaren), gräset är hyfsat grönt och sedan några dagar tillbaka porlar en fontän i vår park. Samtliga indikationer på att sommaren är här. Fint.
Sudden och jag avslutade igår vår sista ordinarie arbetsdag på Grimmestorp och firade storstilat med att jobba en timme extra. Sedan gick vi på en inspektion i parken och pekade på allt som vi gjort och insåg att vi är på tok för effektiva. Sudden log, sträckte på sig och tog en tiominutare på gräsmattan.
Själv gick jag in för en stund och backade ut min ryggsäck från sin parkering under sängen. Det var själva sinnebilden för att det snart är dags att runda av vistelsen i Tidaholm och hela utbytet. I alla stunder kommer det sannolikt inte vara en angenäm upplevelse men jag har skäl att tro på vänskap som består även i framtiden. Kanske har vi bara sett början.
Därmed nog av den hostmedicinen och över till något helt annat.
Häromdagen gästades vi nämligen av en grupp självutnämnda medium som gjorde en beundransvärd insats i att skrämma upp sig själva. Eftersom jag själv uppenbarligen saknar känslighet för ?övernaturliga? fenomen förblev jag tämligen oimponerad kvällen igenom. För de som låter sig imponeras kan jag ändå berätta att här finns spöken som bygger hyllor natten igenom, andra spöken bär tunga brickor och en tredje typ tittar mest på. Spöksamhället tycks således vara ett precist tvärsnitt av vissa arbetsplatser. Glädjande nog är emellertid våra spöken nöjda med den varsamma renovering som Grimmestorp har genomgått. Skönt det.
Trevlig helg hörni!
=)
Bubblorna i läsken
Jag känner en bot (ehh...båt menar jag) hon heter Stena Nautica. Stena Nautica heter hon.
Nåväl, jag tror allt jag blev lite småförälskad i alla häftiga knappar, spakar, hästkrafter och propellrar under gårdagens educational day som till största del tillbringades på Kattegatt mellan Varberg och Grenå. Hade länge en ganska gråmulen attityd till den här dagen men ett kav lugnt hav, strålande sol och myskapten Hellroth gjorde att alla domedagsscenarion kom på skam. Själva vistelsen i Danmark tillhör troligen en av historiens kortare, på ca 1 timme gjorde vi en loop i hamnen och akvariet (med skitsnygga fiskar) innan vi seglade igen. Något som naturligtvis upplevdes från bryggan. Barnsligt kul.
Loopar blir det också imorgon då hela gänget tar bussen till Göteborg för glassar i den utlovade solen och åk i nervvraksolämpliga attraktioner på Liseberg. Ett och annat museum hoppas vi förstås också hinna med. Vi är ju trots allt deltagare i ett kulturellt utbyte.
Förutom dessa nu nämnda endorfinrus har vi en hel del annat soft bakom och framför oss. Därtill ett och annat projekt, några kulturshowar och mycket annat gör att det bubblar om mig för det mesta. Lite extra kolsyra i en vardag som aldrig blir avslagen.
Vi hörs kompisar!
=)
Nåväl, jag tror allt jag blev lite småförälskad i alla häftiga knappar, spakar, hästkrafter och propellrar under gårdagens educational day som till största del tillbringades på Kattegatt mellan Varberg och Grenå. Hade länge en ganska gråmulen attityd till den här dagen men ett kav lugnt hav, strålande sol och myskapten Hellroth gjorde att alla domedagsscenarion kom på skam. Själva vistelsen i Danmark tillhör troligen en av historiens kortare, på ca 1 timme gjorde vi en loop i hamnen och akvariet (med skitsnygga fiskar) innan vi seglade igen. Något som naturligtvis upplevdes från bryggan. Barnsligt kul.
Loopar blir det också imorgon då hela gänget tar bussen till Göteborg för glassar i den utlovade solen och åk i nervvraksolämpliga attraktioner på Liseberg. Ett och annat museum hoppas vi förstås också hinna med. Vi är ju trots allt deltagare i ett kulturellt utbyte.
Förutom dessa nu nämnda endorfinrus har vi en hel del annat soft bakom och framför oss. Därtill ett och annat projekt, några kulturshowar och mycket annat gör att det bubblar om mig för det mesta. Lite extra kolsyra i en vardag som aldrig blir avslagen.
Vi hörs kompisar!
=)
Med röda fingrar
De gångna dagarna har passerat med samma hastighet som ett mötande X2000. Det är ett gäng dagar som med fördel sammanfattas i siffror såsom 100-tals koppar kaffe, 74 ostmackor, ett oräkneligt antal glas med cider och ett antal hinkar Falu Rödfärg. Människor har fascinerats av färg på papper, av torkad lera, av atmosfär och av historiens vingslag. Grimmestorp är invigt, godsägaren har bländats av solsken och fotoblixtar. Sudden och jag har fortfarande färgrester på fingrarna en påminnelse om att vi har en del att vara stolta över vi också.
Gruppens 16 medlemmar har i den anda som bör råda lyckats väl med att sysselsätta sig på lediga stunder. I lördags bjöd Karin J och Justin in till schlagerkväll. Sådana aftnar är alltid en av årets höjdpunkter. Inleds alltid med fraser såsom, "Jag brukar aldrig kolla." "Det är inte min typ av musik." Och fortsätter med de obligatoriska sågningarna av samtliga bidrag utom möjligtvis det svenska. Det är tur att jag aldrig kollar.
Med en tallrik cornflakes i magen stålsatte jag mig så inför söndagens hedersuppdrag, att sälja damkläder (målgrupp 55+) i CR:s butik. Fick många för klädaffärer självklara frågor såsom "Har du någon snygg topp till den här". "Naturligtvis", blev svaret men skräcken i mina ögon avslöjade troligtvis min inkompetens. Av någon för mig ännu okänd anledning landade jag i alla fall affären. Kaaaatsching!
Nu bör det poängteras att söndagen var rena segertåget jämfört med lördagens korta och intensiva karriär i trädgårdsmästarebranschen. Jag har aldrig brytt mig speciellt hårt om huruvida timjan är vinterhärdig (troligen inte) eller vilken surhetsgrad "jag har" (troligtvis branschjargong alternativt bara dålig svenska) på ängssyran.
Efter ett så syrligt inlägg har jag nu spätt på min energinivå som redan innan var farligt hög och insett att för att förhindra en härdsmälta är det dags för en tur i skogen. Förhoppningsvis vill någon av de två fuktiga hårbollarna följa med. Det vore bra så jag får hjälp med vägen hem.
Andrum. Rum för änder. Jag har massor av plats.
=)
Vi kom, vi såg, vi åkte tillbaka!
Vilken häftig vecka det har varit, först midcamp på Hökensås och sedan ett kärt Återseende av staden i mitt hjärta, Linköping. Suddens och mina läppar har skinit ikapp med solen under dessa dagar som träffsäkert summerades för några timmar sedan med orden ”We can stay for a few more days, no?” Här kommer så några av de minnen vi bär med oss tillbaka till Tidaholm och kanske längre bort än så.
Vättern visade sig från sin bästa sida under bilfärden norrut och vid Brahehus blev det en kortare kulturupplevelse i det som Sudden bäst beskrev som ”a pile of stones”. Väl i Linkeboda fortsatte kvällen på den hetaste och mig veterligen den enda indiska restaurangen i kommunen. Khorman vi beställde var inte bara väldigt god utan uppfyllde alla krav på svennefieringsfenomenet. Sudden log emellertid hela kvällen medan han zippade på sin mango lassi. Och alla drogs med.
Från den stunden är berättelsen om hemresehelgen också berättelsen om försmaken på allt det som ska komma. Det har varit rundvandringar på universitetet och i domkyrkan. Stunder med cricket i Trädgårdsföreningen. Mycket släkt och mycket vänner. Grillkvällar och gardenparties.
Trots att vi nog gärna skulle bita oss kvar här en vecka till är i alla fall jag (och troligen också Sudden) sugen på de kommande veckorna i Tidaholm. Vi vet att så mycket spännande fortfarande återstår. Man skulle kunna säga att vi är lyckliga. Och lycka ligger i tiden.
Ni var bäst! Vi ses snart igen!
=)
Man kan uppnå så mycket
Det är vår utanför fönstret. På riktigt. Sudden har just lagt sig tillrätta i 40-kronorsfåtöljen och jag mediterar som brukligt är framför tangentbordet sittandes på en stol från 1700-talet. Då och då ger vi varandra en blick som utstrålar, vilket skönt liv vi lever. Gick på skogspromenad för några dagar sedan och inspekterade ägorna som Carl-Roger sannolikt skulle vilja uttrycka det. Det är en fin gammal, tät och kuperad skog. En skog där det är lätt att bli distraherad av något så underligt som tystanden. Det är inget större fel på det.
Söndagen är dagen som är bäst lämpad för ett bokslut över veckan som gått. Det har verkligen varit en svängig vecka både för mig och för Sudden. Vi har kämpat hårt med vårt projekt, arrangerat educational day om homosexualitet och fortsatt att iordningsställa Grimmestorp för säsongen som väntar. Vid en första anblick kan det alltså verka som om veckan mest bjudit på måsten och så har det kanske varit men däremellan har det funnits tid för annat.
Igår hade gruppen grillkväll (som framgår av tidigare inlägg) ute i Östra Gerum med temat ?bad taste?. Förutom brända quornfiléer, krämig guacamole och vällagrad potatissallad bjöd denna kväll på mer skratt än vad som normalt ryms under en månad. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer sannolikt bilderna från denna begivenhet att dyka upp på bloggen. Ett säkert tecken på att nyhetstorkan inte var här för att stanna. Det tackar vi Jonas, Neiruba och Anna för.
Imorgon börjar midcamp på Hökensås och därefter (på torsdag) återser jag mitt kära Linkeboda för några intensiva dagar hemma. För både mig och Sudden blir det ett skönt miljöombyte innan vi laddar inför sista fjärdedelen. Vi ser fram emot det.
Man kan uppnå så mycket. With people that rock! Kom igen Baghera, det svänger juh!
=)
Söndagen är dagen som är bäst lämpad för ett bokslut över veckan som gått. Det har verkligen varit en svängig vecka både för mig och för Sudden. Vi har kämpat hårt med vårt projekt, arrangerat educational day om homosexualitet och fortsatt att iordningsställa Grimmestorp för säsongen som väntar. Vid en första anblick kan det alltså verka som om veckan mest bjudit på måsten och så har det kanske varit men däremellan har det funnits tid för annat.
Igår hade gruppen grillkväll (som framgår av tidigare inlägg) ute i Östra Gerum med temat ?bad taste?. Förutom brända quornfiléer, krämig guacamole och vällagrad potatissallad bjöd denna kväll på mer skratt än vad som normalt ryms under en månad. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer sannolikt bilderna från denna begivenhet att dyka upp på bloggen. Ett säkert tecken på att nyhetstorkan inte var här för att stanna. Det tackar vi Jonas, Neiruba och Anna för.
Imorgon börjar midcamp på Hökensås och därefter (på torsdag) återser jag mitt kära Linkeboda för några intensiva dagar hemma. För både mig och Sudden blir det ett skönt miljöombyte innan vi laddar inför sista fjärdedelen. Vi ser fram emot det.
Man kan uppnå så mycket. With people that rock! Kom igen Baghera, det svänger juh!
=)
Sudden talar ut om livet på Grimmestorp
(Publiceras med två dagars eftersläpning)
Det känns som det är hög tid att kosta på sig en uppdatering från Grimmestorp. Den senaste tiden har av någon underlig anledning känts väldigt välfylld med aktiviteter. Nu är det i och för sig inte speciellt underligt eftersom det har varit extremt mycket att göra. Skulle emellertid inte vilja kalla det stressigt, för jag trivs ärligt talat bäst när jag känner mig ?upptagen?.
En extra bonus denna vecka är att jag haft ?inre tjänst? på jobbet och arbetat med en inbjudan till vernissage som vi har här den 12 maj. Känner mig verkligen inblandad i alla projekt och evenemang på Grimmestorp, vilket är extremt kul men också lärorikt. Det känns att säsongsöppningen närmar sig och jag verkligen ser fram emot när det börjar knalla runt besökare i parken och husen här. Då kommer alla symptom på lappsjukan vara ett minne blott.
Gruppen har under veckan haft en hel del skojsigheter för sig. Tackvare ?the one and only? Else-Marie och hennes entourage har vi fått halltider i en skitstor sporthall. Både rismagen och de förtvinade musklerna mådde bättre än på länge av den företeelsen. Förutom upptåg av denna typ har det grillats på improviserade grillar, bakats kladdkaka och scones lite på känn och förmedlats mycket värme i den tillfälliga kylan.
Med dessa välavväga adjektiv tillåter jag mig nu att lämna över taktpinnen till min ständige följeslagare, Sudden. Detta är hans version, exklusivt på indien2007.blogg.se och i Jakobs resedagbok =)
...
Hi everyone!
I have already introduced myself on this blog a few months ago so you probably know who I am. Sweden is a very good country, though everything is new to me, I am enjoying every minute. I have a partner, Jakob, that is helping me in every way and is a very good friend of mine. I am staying in host family, at a place called Grimmestorp, my host fathers are Carl-Roger and Lasse. This is a very good family. They are very nice to me. I am feeling like my own home. I don?t know the language of Sweden but they speak to me very much in English. I feel very happy and joyful.
Från Sudden och Jakob till alla våra vänner: Ta hand om er och ha det kul. Jämt!
=)
En extra bonus denna vecka är att jag haft ?inre tjänst? på jobbet och arbetat med en inbjudan till vernissage som vi har här den 12 maj. Känner mig verkligen inblandad i alla projekt och evenemang på Grimmestorp, vilket är extremt kul men också lärorikt. Det känns att säsongsöppningen närmar sig och jag verkligen ser fram emot när det börjar knalla runt besökare i parken och husen här. Då kommer alla symptom på lappsjukan vara ett minne blott.
Gruppen har under veckan haft en hel del skojsigheter för sig. Tackvare ?the one and only? Else-Marie och hennes entourage har vi fått halltider i en skitstor sporthall. Både rismagen och de förtvinade musklerna mådde bättre än på länge av den företeelsen. Förutom upptåg av denna typ har det grillats på improviserade grillar, bakats kladdkaka och scones lite på känn och förmedlats mycket värme i den tillfälliga kylan.
Med dessa välavväga adjektiv tillåter jag mig nu att lämna över taktpinnen till min ständige följeslagare, Sudden. Detta är hans version, exklusivt på indien2007.blogg.se och i Jakobs resedagbok =)
...
Hi everyone!
I have already introduced myself on this blog a few months ago so you probably know who I am. Sweden is a very good country, though everything is new to me, I am enjoying every minute. I have a partner, Jakob, that is helping me in every way and is a very good friend of mine. I am staying in host family, at a place called Grimmestorp, my host fathers are Carl-Roger and Lasse. This is a very good family. They are very nice to me. I am feeling like my own home. I don?t know the language of Sweden but they speak to me very much in English. I feel very happy and joyful.
Från Sudden och Jakob till alla våra vänner: Ta hand om er och ha det kul. Jämt!
=)