indien2007

Kommer sakna att flanera upp längs Rue Faubourg Saint Denis. Afrikanska och asiatiska affärer, framförallt indiska. Slinka in på en Bombay Masala och ta en samosa. Kolla in nya hindi filmer. Ta 4 för 5 euro. Jag har köpt runt 20 filmer. 

Framförallt kommer jag att sakna att gå till den första Indien affären jag besökte. Dess dofter, utbud och höra tamil pratas högjutt. Sakna min "vän" som hjälpte mig att finna låtar och vägbeskrivningar i området. Komma dit, utbyta några ord ( de vanliga tamilska fraserna) och enbart titta på honom för varje gång jag ser honom blir jag glad. (Han ser ut som och är i Jesvins ålder. 

...

Kommer sakna att vandra i en stad jag aldrig varit i förut men nu kan ta mig runt utan karta. Ta en promenad längs Seine. Dricka Starbucks latte. Bli förundrad över byggnaderna och dess kraft. 

Kommer sakna staden men inte jobbet. En läxa och lärdom för livet har de dock inbringat. Det primära av att ta hand om ett litet barn. Dess behov och svårighet att kommunicera. (Bara en sådan sak som att byta blöja är jag nu expert på) Min sista stund med Margaux och William resulterade i den vackraste under hela perioden. Margaux fall i tårar inte av att jag skulle åka men för att hennes pappa skulle gå ut och ta ut min sista lön. William springer då och hämtar en näsduk och försöker torka bort hennes tårar som faller ner från hennes kinder. Vi sitter tätt tillsammans. Jag pussar henne på pannan. William tar plötsligt näsduken och försöker blow my nose. Men jag är inte förkyld och jag gråter inte. Jag pussar honom på kinden och han ler. Efter mig hörs ett bye bye (ett ord han nyligen lärt sig)

Kliver in. En stilig man möter mig. Kristallkronor i taket. Vackra gamla speglar. Häftig musik. Två våningar. Maffig trappa. Vacker gammal tapet. 

Herrn förstår att jag pratar engelska och tar snabbt fram en frisör med kunskapen av det engelska språket. Jag förklarar. Väljer en klippning. Schampo med massage, klippning och frisering. Stolen jag slår mig ned i vid schampo biten har funktionen av att jag lutas automatiskt bakåt och mina ben åker upp i en behaglig ställning. Faller ner ögonlocken. Njuter. 

En japanska klipper mig. Trevlig med ordet super framför. Blåser sedan mitt hår och skapar lockar a la Hollywood. 

En känsla kanske skapas av läsaren att detta tog en del av den lilla summa pengar jag erhåller. Tvärtom. I Sverige betalar jag 480 kronor. Här 450 kronor plus ett schampo som ska få mina lockar att shine forever. Totalt 60 euro och jag tippar hem som en prinsessa. 

Vid en av mina oplanerade promendar stöter jag på Bollywood av olika slag. I en filmaffär en hel avdelning av Bollywood filmer. Dock befinner jag mig i Paris så originalspråket samt franska var det enda som erbjuds. Upptäcker gamla bokhandlar och i ett skyltfönster en hel avdelning om Bollywood. Böcker om kända skådespelare, filmer och affischer. 

Fattigdom

Gör sig betydligt mer påtaglig på Paris gator än Arnis. De hemlösa här är av ett omfattande tal och kontrasten av hemlösa bredvid Gucci kassar berör. Alla de fattiga, hemlösa och handikappade i Indien bländer kanske mer ihop med den övriga befolkningen. En man som hoppar förbi med ett ben i damm och värme tog inte lika hårt på mig. Ingen av de känslor eller världsdelar av dess fattigdom är att föredra. Detta är bara en känsla och när jag var där kanske mannen med ett ben berörde mig otroligt men när jag sitter här känns de hemlösa så utstötta.  

Indsve

Läste att de landat i Quatar. När han skrev att om några timmar är de i Indien rös jag till och en känsla kom om att jag vet vad de kommer uppleva när de landar. Alla steg och alla känslor. Det kändes så nära. 

Svensk 

I dagarna började det kännas alltmer ensamt. I symbios med magont och ofattbar trötthet blev det inte bättre. Var i en dvala. Plötsligt för att man är i ett annat land så träffar man gärna andra svenskar, inte möjligtvis den typen man träffar hemma utan man tar nästan vem som helst. En av dem var igår. Hon är säkert trevlig men ingen som jag skulle bygga djupare kontakt med. Jag tänker då om det blir så att man hellre umgås med sådana man inte direkt faller för i kontrasten till att vara ensam. 

Lägger mig i den svarta soffan. Sluter ögonen. Ljudet är där. Slår igen. Ljudet är borta. 

Detta är betydligt mer obehagligt att höra ett ljud och veta att något är där men inte komma åt det eller veta vart det försvinner. Den lever i soffan. Än att som i Indien se ödlorna där på väggen eller kackerlackan. Kackerlackan som är betydligt lättare att döda. 

En mus kom pappan fram till i familjen att det är samt flickan. Vi såg den aldrig. Men med en sådan oorganiserad och stökig familj är det inte så konstigt eftersom ost hittades bakom soffan samt annat som de hade letat efter under en tid. 

Efter en mer hjärtskärande och nervös dag släppte jag av tre familjemedlemmar för väntan på den fjärde vid Gare de Nord. De väntades en helg i London med kusinerna. Och jag gick sakta hem. 

Jag börjar från mig. Går ner Rue Montmartre. Förbi Les Halles till Pont Neuf. 

Det är rea i Paris. REA. Slinker in på Habitat. Finner lakan för halva priset. Organiska. Ekologiska beiga lakan. (Ser när jag kommer hem att det är Indiskt bomull. Ler)

Tiden har gått lite mer. Går vid Seine. Svänger in vid Place de la Concorde. Går uppför Champs Elysee. Börjar känna att en toalettbesök behövs. Klaffar precis en vaktavlösning eller något annat ceremoniellt av något slag vid Triumfbågen. Sätter mig på en bänk. Känner att ett toalettbesök verkligen behövs. Svänger ner vid Avenue Marceau. Det är olidligt. Varför dricka kaffe. Hotellet tillåter mig ej att låna en toalett. Kommer ner vid Place de l'Alma. Ser Eiffeltornet. Tar några kort. Skuttar snabba steg över bron och slinker in vid närmaste cafe. TOA. Ah. 

Svänger ut till vänster. Eiffeltornet. Skymning. Lamporna tänds. Kort tas. Går ner i parken. Trött men vackert. Månen är där. Fortsätter ner till Bd du Montparnasse. Magen kurrar. Batteriet på mobilen är slut. Tar mig in till ett bageri. Köper en baguette. Tar en rejäl tugga. Går med trötta steg upp längs Rue de Rennes. Stores. Soldes. Människor. Oh. Plötsligt Indien. Människor överallt. 

En känsla av hemma fyller mig när jag ser Seine. Min plats i Paris. Tar mig över och går Rue Louvre hem. Sätter in mobil laddaren. 

För övrigt har jag hittat en ekologisk affär vid namn Naturalia. Deras slogan går under Ingredienserna för livet. 

För övrigt sov jag underbart i mina organiska indiska bomulls lakan. 

Föräldrar arbetar. Det kryllar av Nannies. För det mesta äldre afrikanska kvinnor som generellt av min lilla insyn i parklekandet låter barnen gråta utan större uppmärksamhet och lite smisk då och då a la India Style. 

När föräldrarna lägger all sin tid på arbete har barnen leksaker i mängder. Vi talar leksaker för ett dagis för två små livs skull. Mycket pengar och brist på tid genererar i utökat inköp av barnleksaker. Sorgligt men sant. Så kommer jag med min ryggsäckfilosofi och möter detta. Kontraster i mängder. Tjugo radiobilar istället för en eller möjligtvis två. 

Mamman är hård. Igår vid öppnandet av bankkonto var jag också hård. Rättvis men hård. 

Hon som skriver är dock ett annat bortskämd barn som surfar på grannens Internet. 

Gävle präglas nu i dagarna av integrationsdagar. Varje kväll denna vecka visas en ny film på sjuan på filmstaden. Filmer som präglar integration, mänskliga rättigheter, kulturer, politik etc. 

Osama. Utspelar sig i Afghanistan. En kvinna och hennes dotter jobbar på ett sjukhus som stängs igen av talibanerna. De får inte jobba och inte visas ute utan manligt sällskap. Eftersom fadern och kvinnans broder är död klär modern och moderns mamma ut flickan till pojke. De klipper hennes hår, kapar av hennes fars byxor och går till en gammal vän till fadern som äger en kiosk. (liknar indisk kiosk, varm mjölk att dricka och kakor i glasburkar) Hon får jobb att röra i mjölken. Betalning mat för dagen för henne, hennes mamma samt mormor. En dag kommer en taliban in i affär och tar med sig flickan med alla de andra pojkarna de har tagit sig rätten till att ta från familjer. De hamnar i ett träningsläger. Turban lindas runt huvudet, koran ges till handen och lektioner börjar. I att recitera koranen, hur man tvättar sig och sitt könsorgan enligt koranen (där i denna scen de misstänker pojken för att vara flicka, dock visar aldrig pojkarna könsorganen för varandra eftersom de har en sjal runt höften) samt lektioner i krig. De andra pojkarna retar flickan och anklagar henne för att vara flicka. Talibanerna uppmärksammar och vid ett test om hon kan klättra i träd, slutar med att hon hängs i en brunn med en krok i tyg på ryggen. När de hisar upp henne är hennes ben fulla i blod. Mens. Hon kläs i burka och förs till förvar där hon blir sittandes tillsammans med ett hundratals änkor som demonstrerade om att få rätt att arbeta samt en och en annan utländsk sjuksköterska samt journalist. En dag kommer domen. Hon slipper bli stenad, skjuten eller levande begravd som går andra till mötes. Istället blir hon gift med en taliban ledare (nog en värre dom) och förs till hans hem där hon möter flertal kvinnor och barn som finns i hans egendom. Vid bröllopsnatten avslutas filmen. 

Berörd. Ja. 

Cyklar hem med tårar. Ja. 

Jag en anning rädd av att cykla hem på kvällen. Då tänker jag vad andra människor är rädda för.

Osama - en film att inte se ensam 

Fåtal platser kvar till SWY 2008

Kontakta [email protected]

Vadå som förra året 

Snyft  

Vi sitter och "lunchar" jag och tre till vid bordet. Vi pratar om vad vi gjort tidigare. Jag nämner att jag nyss kom hem från Indien. Den ena säger, där är det så smutsigt, så hemskt.  Jag svarar; Nja, hemskt tycker jag väl inte. ja, det är ju lite smutsigt med djur, skräp och avgaser i en röra. Samma säger, och dem rör ju mycket vid människor (oss vita) där. Jag; Nja, det har jag inte upplevt så mycket. Mest barn som vill känna för att se om det är någon skillnad mot dem själva. Man är ju ändå exotisk och de är nyfikna. Jag frågade; Vart i Indien var du? Den ena svara: Ne, jag har inte varit där. Jag har bara hört. 

Där kommer det obegripbara. Att uttala sig om ett land ur en väldigt nedlåtande ton utan att ha varit där förbryllar mig. Vart har man då rätten att tala illa om ett land om man inte upplevt eller sett med egna ögon. Sen tänkte; Ja, vi är alla olika och vissa har förakt mot andra länder. Podum. 

Har varit i kontakt med mataffärer, caféer, hemtjänsten och idag Ringbolaget. I andra ord, jag har cyklat över hela Gävle. Det resulterar i röda ringar under ögonen, början till förkylning och allmän huvudvärk. Det är ju också omställning från Indien till Sverige. 

Jag vet inte om det är bra eller mindre bra hur jag beter mig. Men så är det. 

Hemtjänsten 

Träffade en jätte söt farbror när jag frågade efter vägen till ett äldreboende. Det var visst bara runt hörnet men farbrorn gick igenom hans lägenhetshus och visade mig genom ett fönster att där på andra sidan var ingången. "Hoppas du får jobbet" hörde jag efter mig. När jag kom till ingången kom en bil uppbackandes vid infarten. Det var en man och två kvinnor som var släkt som flyttade en äldre släktings tillhörigheter till hemmet. Vi började prata. Den ena kvinnan bor i England utanför Manchester. Då berättade jag så klart att jag planerar att eventuellt flytta till England (med Jesvin). Kvinnan log och berättade hur mycket hon trivdes där och att engelsmännen inte alls kunde förstå varför hon vill bo där, det måste ju vara mycket bättre i Sverige tycker engelsmännen. Efter några minuter hade mannen fått tag på en person som öppnade åt oss. Det gick sin väg och jag min. Min väg var att lämna CV till en väldigt trevlig kvinna. Hemmet heter Sofia Magdalena och där var statsminister Fredrik och besökte i veckan. 

Besökte ett flertal andra äldreboende. Vissa trevlig andra betydligt mindre. 

Generellt är det så att man ska lämna sin ansökan till PFV Personalförsörjningsverksamheten hos Omvårdnan i Gävle. Efter att besökt äldreboende tog jag mig dit sedan alla hänvisade mig dit. Där mötes jag av väldigt trevlig kvinna men som dessvärre gav mig negativt besked. Men det måste finnas andra länkar in i Omvårdnands världen, förmodligen mer personliga länkar.  

Mataffär

Hur är generellt lönen på en mataffär? Kommentarer uppskattas. 

Caféer

Lämnat på olika. Ska höra av mig nästa vecka. En snappa upp mig, där lönen delvis är svart. Av att hört av mig hos blivande juristen Jakob och andra själar vet jag bekräftat att så är det ofta i café och restaurang branchen. Jag får se hur det blir med de jobbet. De ska höra av sig. Prov jobba iaf. 

Ringbolaget

Gick in på ams. Såg en annons. Ringde dem. Bokade intervju. Intervjun var ok. En helt annan värld att kliva in genom dörren till denna ring sfär. Han, intervjuaren, frågade mycket om SWY och jämförde hur tufft det vore mot att jobba i Ringbolaget. Det var komiskt men han ville nog bara se hur tuff jag är och vissa jobbets sidor. Han frågade om jag var filosof; jag svarade ja. Han frågade var jag tänker när jag ser en sten. Jag svarade; hur stark den är, skönheten i den, hur den reflekteras i ljuset och stenens betydelse för samhället. Han berättade om någon parkbänk och vad händelseförloppet kan bli av att göra en sak. Vi pratade mycket om säljvärlden. Hur man för fram sig, tonen, självförtroendet man har att man är bäst på det man gör. Att  det moraliska försvinner i den säljvärlden. Jag sa självklart lite emot eftersom jag är så, men jag förstår hans tänkande och den sfär man kliver in i hos Ringbolaget. Dator ringer hem till folk, säljaren får dem att köpa Glocalnet. Personligen kändes det svårt. Men man måste koppla bort den man är och bli säljare på säljarens villkor under jobbtid. Och att passionerat kämpa för att sälja. 

Han sa att han inte riktigt fick grepp om mig. Dock ska jag på utbildning på onsdag. 

Kommentarer

Är det någon som hört om Ringbolaget förut? Känner någon som jobbat/jobbar där? Hur är det generellt med såna här säljjobb? Något jag ska tänka på? 

ta ta