Varnar for kansliga lasare.

Min chef pa Hollow Blocks gor sitt jobb i sin egen tradgard. Det innebar att jag traffar hans familj varje dag. Bade igar och idag var deras aldsta dotter Ida hemma fran skolan och idag jag fragade varfor. Niruba sa att hon hade nagra slags utslag pa handen och darfor var hemma. Efter en narmare titt pa hennes utslag kunde jag ganska sakert konstatera att det var skabb. Efter att ha diskuterat lite med Niruba fick jag hennes medtycke. Jag fragade vad hon far for behandling, dom tog fram nagra piller samt en salva. Det vekar ju bra tankte jag. Men med tanke pa att dom sjalva hade forklarat hennes utslag som nagon slags allergi var jag lite tveksam.

Men det var ju inte nog med att Ida kliade pa sin skabb. Hennes yngre syster var uppsvullen i hela ansiktet och Niruba trodde det berodde pa det sar hon har i pannan. Vi bad om att fa tvatta rent det med lite svenska sterila grejer. Dar under allt kladd visade det sig att nagon granne med autodidakt kunskap sytt ett stygn. Det sag helt katastrofalt ut med insytt har och langa tampar pa traden. Saret behovde uppenbarligen dreneras och inte sys, for nar Niruba tvattade och pressade runt om bara strommade det ut var. Det sag inte alls bra ut. Nar var arbetsdag var slut tog jag och Niruba henne till en lakare som tog bort styget, gav henne en spruta och nagra piller. Den kvinnliga lakaren forklarade for mig att detta ofta hander nar folk vill ha saker och ting billigare gjort, och sa blir det bara tok. Nar dom sedan kommer for att ratta till det far dom betala igen. Nar jag anda var dar visade jag forpackningen till den salva som Ida behandlas med. Lakaren sa att det var fel salva och bad oss komma med henne imorgon och fa den ratta.

Stort tack till Maria i Umea som i sommras delade med sig av sina erfarenheter av skabb och en stor eloge till henne for att hon kunde forklara symtomen sa bra sa att jag faktiskt kunde anvanda kunskapen i praktiken.

Nu ska jag ta reda pa hur skabb egentligen smittar…spannande!

/a.

Tjena Anna, Sanna, Karin och Karin, Stefan, Jakob och Frida (och resten av ganget)

En liten halsning till er i dammiga Arni. Jag ar i Kerala pa Kovalam beach och bor i ett mysigt hotellrum vid stranden (300 rupies/natt). Grymt fin strand med vit finkorning sand och en helt underbart fin solnedgang. Lite ovant bara att se en massa avkladda feta tyskar i tangabadbyxor, men det ar val sadant som ingar pa en turiststrand var man an i varlden kommer. Naval, har inte hunnit med sa mycket an. Ska ata middag snart, finns en massa fina fiskrestauranger. Imorgon kanske jag aker vidare till en lugnare strand som har ett yogaresort som verkar bra och lugnt. Passar mig battre tror jag!

Vi hade bra dagar i Pondicherry (jag, John, Ruby, Graga, Anitha och Lars). Hann med diskussioner och utvarderingar och lite planering och en del shopping. Oj oj oj, vilka roliga affarer, dar ligger Arni risigt till kan jag beratta..

Hoppas ni fatt snackorna jag plockade till er (gav dem till John) och varldskartan som ar till MD School!
Ta hand om er, at lite idlis for mig med. Tror inte jag ska bestalla sadana imorgon till frukost!

Kram kram Mia

Som vanligt är det svårt att veta vad av allt som hänt att skriva om.. Denna veckan kom vi tillbaka från ett mycket lyckat midcamp i bergen med skratt, trötthet, splittrad grupp, samhörighet, tårar, ny energi, kärlek, närhet, vänskap, tröst, sjukdom, skador, mod, öppenhet, chock, lek, god mat, lägereld, sova under stjärnorna, tjuvröka på taket, leka, dansa och skratta med gruppen och allt vad man kan tänka sig. När jag kom hem kände jag verkligen hur mycket jag tycker om alla! Stämningen har verkligen blivit klart bättre sedan dess i gruppen. Den har aldrig varit obra egentligen, men nu är vi mer mixade mellan indier och svenskar. Har roligare ihop!

Nu är våra handledare iväg på sitt eget midcamp och vi har en helt ledig helg för första gången på mycket länge. Härligt! Igår startade jag och Ahino dagen ambitiöst genom att köra igenom nästan hela vårat yogaprogram där på våra sovmadrasser. Sen gick vi upp på vår härliga takterass och jag mediterade och såg dagen vakna. Så gick några timmar till att skriva dagbok, läsa (lyx att ha tid till det), spela badminton med Vidjapati (Stefans paris) och grannflickan och därefter kom Anna över med den briljanta iden att vi skulle gå på upptäcksfärd i grannskapet! Vi kom inte riktigt så långt som vi tänkt oss utan stannade snarare i vårt eget kvarter hela tiden. Vår självutnämnda guide (grannpojken) varnade oss för ormar på det risfält som vi tänkt korsa och drog istället hem oss till sitt hus. Där blev vi som vanligt bjudna på te, tittade i fotoalbum, försökte prata tamil med de äldre som inte kan engelska, blev inbjudna att stanna på lunch (tackade nej, jag undrar om de hade haft tillräckligt till sig själva då) och träffade underbart trevliga, gästvänliga, leende och vackra människor.

Till slut hade halva kvarterets barn (lite över 10 stycken kanske) samlats och började en spontan dansuppvisning där på vardagsrumsgolvet! Jag bidrog med att dansa lite bugg med min värdsyster, men den kändes lite färglös jämfört med de indiska danserna. Plötsligt började två småkillar uppträda med vad de kallade "dirty dance", vilket innebar att de juckade mot varandra i takt med musiken på en mängd olika sätt. Barnen där fattade antagligen inte alls vad det handlade om men jag och Anna satt först lite chockerade och sen skrattade vi så att vi nästan låg på golvet! Allt är dokumenterat med våra digitalkameror=) När vi gick hemåt pratade vi om att det är sådana stunder som vi åkte till Indien för att uppleva..

Den har veckan hade vi utbildningsdag pa torsdagen, igar, av praktiska sjal. Det var Jakob och Sudhakar som larde oss mer om fortet i Vellore. Men det vet jag att Mia har berattat om pa bloggen sa det kan ni lasa om dar om ni vill. Det som jag tyckte var mest intressant med det besoket var att se hur indier ser pa restaurering. Pa ett stalle vi besokte i fortet sa var det gamla hal i vaggen dar soldater setat och siktat med sina gevar. Dar dom har setat har det naturligt blivit “nedsuttet” i graniten. Detta sag man spar av men groparna har blivit uppfyllda med cement, for att det ska se snyggt ut. Det ar val det som ar charmen eller, att se hur tiden har slitit?

Igar nar vi hoppade av bussen och gick hemat berattade min parkamrat att hon under dagen tappat en del av en tand. VA!? Hon visade. Ganska lang bak pa overkaken sag jag nagot svart. Jag tankte att hon maste ha en amalganlagning dar och att det ramlar bort en bit av den. Men sa var det inte. Jag tog en narmare titt och sag att ett stort hal arbetat sig ut fran mitten och helt enkelt sprangt bort en del av tanden. Hon klagade pa att det gjorde ont pa tungan eftersom den vassa kanten skavde dar. Tungan ar val det minsta problemet, hela tanden ar ju genomrutten!! Tandlakaren verkar inte vara nagon man besoker regelbundet har men kanner man daremot av minsta lilla forkylning eller halsont sa gar man till doktorn och far en spruta och en massa tabletter i olika farger. Annu en sak som ar helt tvart emot hur det funkar i Sverige.

Halva tiden har snart gatt och man upptacker nya saker varje dag som man blir helt hapen over. Har om dagen upptackte jag att ett av barnen pa min skola var stum och dov. Det var det ingen som hade informerat mig om, jag lade bara marke till henne for hon betedde sig lite konstigt och inte kunde saga sitt namn nar jag fragade. Det ar tydligen for langt for henne att aka till en dovskola sa hon gar pa MD-school bara for sakens skull. Undrar hur hon kommunicerar hemma? Idag har vi forresten jobbat sista dagen pa skolan. Niruba var inte dar eftersom hon var tvungen att fixa med sin tand. Men vi kommer atervanda. For att intervjua nagra av barnen for varat projekt, att jamfora en indisk och en svensk skola. Sen skulle jag aven vilja genomfora iden jag har om att mala en varldkarta pa en vagg i skolan. Har fatt tillstand av rektorn, bara det praktiska kvar.

Natten till onsdagen sa det small och varmen kom. Ja, sa kanns det i alla fall och det ar fler som haller med. Nu ar sommaren har pa allvar! Igar nar vi gick runt i Vellore mitt pa dagen borjade jag allvarligt fundera pa hur jag ska klara denna hetta! Hur kan folk sta ut med detta ar ut och ar in. Kan man hoppa i plurret nar man vill gar det val an men i en stad sahar inne i landet!? Pa vintern i Sveriga kan jag ibland langta efter att bli uppvarmd innifran och ut, nu skulle jag gora mycket for att naken fa rulla mig i snon och bli nedkyld innifran och ut. =o)

I onsdags efter yogan kom Anita, en av dom som jobbar pa WEL, for att prata med oss. Hon berattade att det gick rykten pa stan om varfor vi var har. Det var bland annan en mindre serios tidning som orsakat dessa rykten. Folk tror att vi kommer hit och ger en massa pengar till WEL och att det ar darfor det gar sa bra for dom. Det pratades aven om att vi var har i nagot slagt missionssyfte, att forsoka omvanda folk. Att vi bodde i familjer och att ingen riktigt visste vad som pagick dar. Valdigt konstiga saker som bara ar hamtat ur tomma intet, med andra ord. Det hade gatt sa langt att polisen kontaktat WEL och undrat vad som egentligen pagick. Ruby, ledaren for WEL, fick ga till polisstationen med alla papper och gora klart for dom varfor vi var har. Vi uppmanades att vara forsiktiga med vad vi sa till folk sa dom inte fick for sig mer konstiga saker. Vi fick absolut inte namna daliter, mannskliga rattigheter eller jamstalldhet! Temat for hela utbytet. Att vi var “kandisar” har och att folk glor pa oss visste jag men att folk tror en massa hade jag verkligen ingen aning om.

Imorgon aker vi pa mittlager nagra kilometer bort. Det ska verkligen bli skont att komma ifran allt har. Bara vara tillsamman pa ett lite lugnare stalle.

Nej, nu ar det dags for en kopp kaffe tror jag visst!  =o)

/ a.

Hej igen

Har bild fran gardagens utbildningsdag. Finns mycket att beratta om den, men det tog lite tid att ladda upp bilderna och nu nar jag ska skriva text haller jag pa att smalta av varmen (takflaktarna slutade funka for ett tag sen) sa det blev mycket kort. Iaf det var en bra dag!

Imorgon aker vi pa mittlager alltsa. Stannar tills tisdag eftermiddag. Jag och John haller pa att forbereda som bast och det ska bli kul. Ikvall sover hela ganget pa WEL for att vi ska kunna ga upp tidigt och packa in oss i bussen (egen buss - yes!) som tar ca tre timmar upp pa sma bergsvagar... inte sa farligt faktiskt, lite pirr i magen nar man far mote med tutande buss bara, men det ska nog ga bra hehe..

Nasta vecka far vi roligt och efterlangtat besok av Lars fran CIU i Stockholm. Han ska, forutom att ta med sig godis och diverse andra saknade prylar fran Sverige, aven traffa vardfamiljer, arbetsplatser och hela gruppen saklart. Sen aker jag, John, Anitha fran WEL och Lars till Pondicherri (stad vid kusten) for att ha handledarlager.

Aterkommer pa onsdag nasta vecka nar vi ar tillbaka fran bergsupplevelsen.
Ha det bast allihop!
Kram Mia

God mandagmorgon!

Fin bild eller hur? En WEL-soptunna som tidigare utbyten gjort och som finns placerade runtom i Arni. Nasta steg ar kanske att tillverka speciella tunnor for hushallsvfall (nagon slags kompost) eftersom djuren anda gar och ater i skraphogarna. Det skulle underlatta for dem att hitta mat.

Idag borjar sista arbetsveckan innan mittlagret. Efter lagret byter paren arbetsplatser med varandra, sa att de som jobbat med praktisk tillverkning kommer pa en skola och vice versa. Min dator funkar igen, tjoho. Det var nog bara en dalig kombination av slut pa betteriet och plotsligt stromavbrott.

Ha en jattebra start pa veckan! Ser fram emot yogan ikvall, det blir alltmer avancerat och numera kor vi utomhus hela gruppen tillsammans. Ett bra tillfalle att ses hela ganget ocksa.
Kram Mia

Om jag skulle skriva allt eller ens pa nagot satt tillrackligt om det har till var och en av er eller ja till alla tillsammans ocksa skulle jag inte gora annat annat an att skriva hela dagarna i anda. Nar man vill fa nagot gjort kanns det som att tiden bara rusar forbi. Sa mycket enklare da att bara leva.

En manad och vad har man gjort? Nasta helg ska vi aka ut i skogen och ha midcamp. Oj oj. Min Arbetsplats under forsta halvan har alltsa varit Kennett Nursery & Primary School. Manga av barnen har ar anligt mitt tycke alldeles for sma for att ga i skolan. De kan se sa stora och duktiga ut nar de i borjan av ett pass sitter lugna i sina skoluniformer och lyssnar. Mycket av undervisningen bestar av att lara sig rabbla och skriva av. Jag har mest hallt mig till Engelska, matte och geografi.

Men efter ett tag kommer sjalvklart myrorna krypande i barnens brallor. En stor del av skoldagarna verkar bygga pa att barnen i forsta hand ska sitta av sin tid dar. I min skola slar froknarna i alla fall inte barnen, det gor de sa bra sjalva efter nagra timmars stillasittande pa obehagliga bankar. For min egen del brukar jag da ta med en skara ut pa den minimala skolgarden/toaletten och forsoka styra upp nagra lekar. Ibland klarar jag mig inte utan min i och for sig inte sa lararvillige parkamrat Vidyapathi, varken i klassrummet eller pa lekplatsen, nar saker har latt att att spara ur, speciellt om man forsoker spexa till det.

Och jag maste ju verkligen saga att det varit en utmaning sahar langt. Tittar man pa ungarnas larobocker kan de vara av bade pedagogisk modell och hog niva. Men vad hjalper det om sattet att anvanda dem pa ar som det ar. Exempel; uppgift: las igenom en dikt och svara pa fragor om innehallet. Tillvagaganssatt: Lararen lanar ut teachers guiden: facit och ungarna turas om att kopiera det som star dar in i sina bocker.

Jag har i alla fall lart mig en del. Och aven det har bara en detalj. Och nu ar det nog slut for den har gangen igen. Jag saknar musiken. Ser ni solen ser ni mig. Ser jag stjarnorna tanker jag pa er.

Hej da.

 
Igar var det utbildningsdag igen, som alltid pa fredagar. Det var Stefan och Vidiapadi som hade om jordbruk. Fick veta hur ris och andra grodor odlas, intressant. Eftersom denna utbildningsdag var till storsta delen utomhus har jag nu battrat pa min indiska branna. Indisk branna betyder, i alla fall for oss tjejer, att man ar brun i anskitet, om armarna, men inte axlarna, och mojligtvis att nyansen pa fotterna ocksa ar lite brunare, men det ar nog mest smuts. 
 
Jag pratar en del med min syster Suganthi. Hon ar 23 ar och gift. Har forstatt att hon inte alls ar lycklig i sitt aktenskap. Det ar hjartskarande nar hon berattar. Jag har knappt pratat med honom sjalv men hon berattar att hon tycker han ar en hard person som inte lyssnar pa henne. Det ar helt enkelt hans karaktar sager hon. Jag har forsok rada henne att prata med honom men hon sager at det inte gar eftersom hennes asikter inte ar varda nagonting. Jag blir ledsen i hela kroppen nar jag ser hennes hopplosa min. Hon sager att hon alskar hennes son och det ar han som gor livet vart att leva. Varje dag fragar jag hur hon haft det och hon svarar alltid, ok. En dag fragade jag varfor hennes dagar alltid har varit, ok, och inte bra. For att mitt liv inte ar intressant for mig, svarade hon da. Skilsmassa? Nej, inte mojligt. Och det visste jag redan sedan innan. Vid en skjlsmassa har blir kvinnan ofta hart drabbad hart. Hon ses ned pa och kommer formodligen aldrig kunna gifta om sig. Jag vill sa garna gora hennes liv lite dragligare men vet inte hur. 
 
Ikvall ska vi ha filmkvall hemma hos Karin G och Sunnil, ska bli mysigt. 
  
God eftermiddag!
 
/a.

Nu är det bara en vecka till kvar på Hollow Blocks, sedan byter alla arbetsplats och resten av tiden så jobbar jag och Ahino på en skola! Jag tror att det blir en jättebra kombination med fysiskt arbete och sedan en skola. Sista dagen tänkte jag fixa fika till alla pvår fikapaus vid 11. Hoppas att jag kommer på något bra svenskt som inte kräver ugn eller kylskåp..

Igar pa formiddagsrasten gick jag och Niruba upp pa skolans overvaning som vanligt for att dricka kaffe med en larare som heter Rachel. Vi har pratat mycket med henne och kanns som om vi fatt bra kontakt. Men… Igar sag jag hur hon slog tva barn i huvudet med en pinne for hon ville fa dom tysta. Det var bara jag som sag och jag sparrade ogonen i henne. Nar hon kom tillbaka till oss sa jag att jag inte tyckte om nar hon slog barnen. Visade pa mitt eget huvud for Niruba och den andra lararen som var dar hur hon hade slagit. Dom borjade alla skratta, eftersom jag inte forstod vad det var som var sa roligt fragade jag vad det var dom tyckte va sa kul. Dom kunde inte svara och bara skrattade. Det var valdigt frusrerande att sta dar och bli skrattad at. Nar jag kande att jag inte langre kunde beskriva med ord hur jag kande mattade jag ett slag med pinnen pa Rachel som hade slagit barnen. Hon blev ganska chockad och hanterade situationen genom att vara bara tyst och sedan stracka fram huvudet och med sitt kroppssprak saga…men sla da!! Det gjorda jag sjalvklar inte utan gick istallet darifran. Sedan berattade jag for rektorn vad jag nyss hade sett. Han flinade ocksa men jag lugnade ner mig och dagen fortsatte som vanligt…trodde jag.

Efter lunch berattade Niruba for mig att Rachel hade sagt att hon tagit mycket illa upp for det jag gjort mot henne. Hon tyckte att jag skulle ga och be om ursakt sa var det bra sen. Jag tog med mig Niruba upp som tolk och bad om ursakt och forklarade att jag hade gjort sa bara for att visa hur fel jag tyckte det var att dom slog barnen. Hon forlat mig och vi var vanner igen.

Pa kvallen ringde Mia mig och berattade att min parkamrat tydligen hade tagit valdigt allvarligt pa det som hade hant om berattat det for John. Han hade i sin tur pratat med, dom som driver organisationen WEL har i Arni, Ruby och Grega. Dom tyckte detta var en sak som maste utredas ordentligt. Va, tankte jag?! Mia och jag diskuterade lite och kom fram till att det kanske var bra om detta togs upp ordentligt for det kanske ar forst da det kan bli en forandring. Det blev bestamt att det idag pa morgonen skulle vara ett mote pa skolan da chefen for skolan, jag, Niruba, Rachel, Mia och John skulle delta. Det som vi kom fram till var att det inte ska ske nagon mer aga pa skolan fran om med nu. Nar chefen sa dessa ord kollade Mia och jag pa varandra med stora ogon och hojda ogonbryn…var detta mojligt. Men jag var inte riktigt nojd…sa att det inte borde vara mig dom berattade detta for utan lararna och aven eleverna. Chefen gjorde att snabbt overvagande och tog in alla larare till motet. Han berattade for dom vad som gallde och berattade att pa mandag vid bonenstunden da alla barnen ar samlade ska aven dom fa veta att det ar slut pa slag nu!

Imorse nar jag gick till skolan kandes det som om jag var pavag till en rattegang och nu kanns det som om ja har vunnit malet. Ar medveten om att detta kanske inte kommer funka till 100% pa en gang men det ar helt klart ett stort steg pa vagen och jag maste erkanna att jag ar javligt nojd! Inte trodde jag att detta mattade slag kunde andra sa mycket!

Trevlig helg!

/a.

 Skrivet 2/7

Pa vagen hit forsokte en fruktforsaljare lura mig att kopa tva bananer for 4 rupies…glom det, jag tanker inte betala dubbla priset bara for att jag ar utboling. Nasta forsaljare visste battre och han fick salja sina bananer for motsvarande 30 ore. Jag har rad att betala overpris, men ratt ska va ratt! Haha!

Det ar inte ofta man ser en dod manniska, och inte heller ofta man far en fyrvarkeripjas i huvudet. Eller? Det hande mig samtidigt igar kvall. Nar en avliden manniska tas till begravningsplatsen gors det synligt genom stan. Folk langst fram smaller smallare och trummar. Efter dom kommer en stor vagn heltackt med blommor som dras av en ko. Efter och intill vagnen annu fler manniskor. Alla dom som gar i taget ar vad jag forstar nara slaktingar till den avlidne som ligger fastspand pa vagnen. Under tiden som vagnen rullar tas blommor bort fran vagnen och kastas pa vagen. Efter taget blir det en vag av blommor, riktigt fint faktiskt. Men ju mer blommor som tas bort ju tydligare kan man se personen som ligger dar, och jag maste erkanna att det vad lite otackt. Jag och Niruba skulle forsoka smita forbi taget lite smidigt. Det slutade med att jag fick en fyrvarkeripjas i huvudet, aven det lite laskigt. Tog skydd under en smeds tak och vantade dar tills dom kommit forbi, ingen id’e att ha brottom i Indien.

Hur min vag till jobbet kan se ut. En hona med sina kycklingar star och pickar i sig havre. Nagon sopar, nagon tvattar klader, nagon diskar, nagon lagar frukost. En ko star och ater fran en sophog. Nagon pumar vatten ut brunnen. Nagon plockar upp en koskit som hon sedan blandar med ho, gor till en kaka, lagger att torka i solen. Anvands sedan som langsamt brinnande kol. Roken gor att man far tarar i ogonen men det funkar sakert bra att laga mat pa. Barn som skriker good morning, whats your name. En vagn dragen av tva kor, lastad med what ever, far mig att ga till sidan. Sedan ar det dags att kors vagen och det ar ju en historia for sig…bara att vanta in ett nagot sanar bra tillfatte och sen bara ga med bestamda steg och hoppas att det gar bra aven idag. Precis utanfor skolan hanger det alltid en grisfamilj, som ater pa vad de hittar, och ibland en apa. Ja, man kan val saga att den lilla biten ar bra mycket me handelserik an banvallen, karravagen, skolgatan eller vilken vag som helst i Sverige, i alla fall som jag har gatt pa.

Karin is in the front in the red clothes and Justin is the guy in the front at right. The rest of the family is stnding aroun them and in the background we see the others in the group.

Hello!

We have not been writing anything since we came here som maybe it is time now.

We can start to interduce our selves.

My name i s Karin I am 19 years old and coming from Linkoping in Sweden. My name Justin I am 25 years old I am coming from Madurai, Tamilnadu, India.

Our host familly is very good. And taking very good care of us. It is the father Sam he is working with hollow blocks next door to our house, mother Nirmala she is working with theselfhelpgroups on WEL, Ida is ten years olod she is going to a shcool in ranipet in vellore dist so we miss her a lot and she misses us aswell an Violet 8 years old old and going to the school in Arni were Anna and Allin Nirupa is working. We have papaya trees, three dogs and a lot of hollow blocks in our garden. We are living naighbours to Vidhiya pathy and stefans house.

We are working on the dustbinmaking. It is good but very hot and we are to fast so we rest a lot at Jakobs and Sudhakars place.

Now we need to get back and make a new dustbin.

See you later Karin and Justin.

 Ja, nu har det gatt nagra dagar igen och det har som vanligt hant massor. Ska ge er ett litet axplock. Vill aven passa pa att rekomendera er att titta in pa varan blogg ocksa. Indien2007.blogg.se  Dar finns det bilder for den som ar intresserad.

I Fredags var det utblidningsdag igen. Det var Sunnil och Karin G som larde oss mer om silkesvavning for saris. Vi besokte tva olika fabriker dar vi fick se hur det gick till. intressant.

Igar akte vi tidigt med buss till Chennai. Huvudresemalet var Ostindienfararen fran Goteborg, och det blev helt klar det som tog upp mestadelen av var tid i storstaden. Pa vagen besokte vi ett jattestort temple. Som alltid vid tempelbesok fattar man inte sa mycket, sa det kanns inte alltid sa mengsfullt. Man kanner att det ar jattagammalt men sen ar det inte sa mycket mer. Tycker jag iaf. Men, men. Dar sag jag for fortsta gangen i indien andra europer. Det var tydligen nagon slags turistattraktion och en massa tyskar var dar. Nagra av oss, bl. a. jag fastnade direkt i tusisttrasket och kopte mig ett par skor. John, den indiska handledaren tyckte att det var hutlosa priser men efter att ha prutat ner ett par skinnsandaler halva priset till va 35 kr sa kandes det anda inte sa farligt.

Vi stannade vi ocksa pa en stor minnesplats for Ravji Ghandi som blev utsatt for en sjalvmordsbombare pa 90:talet tror jag det var. Han var politiker och som en slags frihetskampe som blev mordad. Han har minst sagt fatt en stor minnesplats. Vi svenskar jamforde den med den lilla sten som Olof Palme har. Fjuttig!

Sen var det dags for skeppet. Hade skapat mig nagon slags illusion om att bussen skulle kora oss till hamnen dar vi skulle se skeppet pa langt hall. Vi skulle kliva ombord, snacka lite med svenskarna som jobbar dar, kanske fa en kopp kaffe… Tillbaka till verkligheten dumma blondin!!! Vi klev av bussen pa en sexfilig vag som vi skulle korsa. Dar pa andra sidan stod det massor av folk i ko och jag forsto inte riktigt varfor forst men insag sen att dom var har for samma syfte som vi. Jag bara jublade av lycka for att fa stalla mig i denna underbara ko i gassand solsken!! Har aldrig statt i nan sa lang ko och jag vet inte vad jag ska jamfora det med. Bara en javligt lang ko! (Vi var dom enda svenskarna.) Mia gick genast fram till en av dom som jobbade pa skeppet och fragade om det over huvud taget var nagon ide att sta i kon. Han trodde det och vi stod och vi stod. Det vi koade for var att fa kopa biljetter for att sedan ga pa en buss som tog oss till hamnen och slutligen pa skeppet. Nar vi statt i kon i over fyra timmar och antligen kommit fram till biljettkassan visade det sig att dom bara salde biljetter till mondag efter som dom inte skulle hinna ta ombord alla idag. Jaha, allt koande i onodan… Mia tog nagra raska steg till svensken hon pratat med nagra ganger innan. Forklade varan situation. Han gav oss sexton snabba stamplar och vi hade fatt vara biljetter. Vi fortsatte koa for att fa komma pa en buss. Nar vi antligen var vid hamnen tog Mia tag i saken igen. Vi blev snart inledda pa en VIP:gang. Jaha, da hade vi utnyttjat varan vita hud till foretrade pa det svenska skeppet. Koande i fem timmar, men det var det vart! Hur kul som helst att fa prata lite svenska med andra svenskar. Det var larvigt kul!

Sedan akte vi vidare till Asiens storsta strand som ligger utanfor Chennai. Morkret hade fallit men vi sprang glada ut for att antligen na vattnet. Hoga vagor som slog oss vata. Harlig kansla trots att vi var trotta efter allt koande. Efter en middag pa restaurang vantade den langa bussfarden hem. Var val hemma runt halv tre, sav lange och nu sitter jag har. Idag tror jag att jag bara ska lasa bok pa terrassen efter lunchen som snart vantar.

My name is Sudhagar,
The place name called Trichy,
It is away the Arni about 280km,
I have finshed my 12th std&i was working in Bangoler than i herd the Indo-swedis youth exchenge programe,after coming here i feel happy &joyful.
My father's name is Yesu,
My mother's name is Arokia mary,
I have one elder brother, and one elder sister, and one younger sister.
My swedish partner name jakob,he is very good person,after coming here he liked indinan cultures & food.
I am very happy to come sweden, i am very eager to meet my host mother & father.