Sista två veckorna...
Tiden rinner iväg....
Vi har gjort så mkt sen jag skrev sist, så jag vet inte hur jag ska sammanfatta allt.....struntar i det.helt enkelt.
Imorn e de sista utbildningsdagen, det är Cynthias och min....vi ska åka till Danmark :)
Imorn ska vi åka klockan 05,00.....så god natt....
Kulturshow
Ahino dansar sin mästerliga klassiska dans.
Stickdance
Den svenska national sången framförd av indierna
This is me and Sudhagar dancing. It is an Indian folkdance. The dance is from a tamil movie. We felt very happy to show the Indian folkdance in the square in Tidaholm. Everybody in the square enjoyed the cultural show very much, when we presented to the people. When we sang the swedish national song the swedish people felt very happy. We also felt very happy. The whole group enjoyed the cultural show very much. They clapped their hands and smiled. They also congratulated us. Words by Sunil/Linus
Torgdag i Tidaholm på en onsdag som skiner
Kossa muu... Bilder från "Heldag i Östra Gerum"
Heldag i Östra Gerum
I söndags var det meningen att vi att skulle på en utflykt för att lära oss mer om de historiska platser som finns runt om Tidaholm. Vi samlades inne i Tidaholm, men ingen buss kom. Mia ringde runt och fick snart reda på att bussturen. som var ordnad för oss, var inställd utan att vi hade fått veta det. Jaha...vad gör vi nu då? Efter att snabbt konstaterat att vi skulle göra något tillsammans i alla fall bestämde vi oss för att åka ut till oss i Östra Gerum. Här tränade vi på kulturshowen, (som vi förresten visade upp på folkhögskolan, här i Tidaholm igår, det gick sådär.) spelade kubb och åt lunch i skogen efter en skön promenad. Dagen avrundades med grillade lammkotletter, grönsaker och klyftpotatis för dom som var kvar. Sedan spelade vi gitarr och sjöng tills några höll på att somna i soffan. Det var härligt att vara ute och tillsammans hela dagen. Vi har ju alltid så trevligt när vi är tillsammans. Det blir mer och mer påtagligt nu när man vet att det hela går mot sitt slut. Men vi svenskar har redan planerat en återträff i sommar så vi hoppas på att överleva utan varandra till dess.
Nu rinner min näsa så jag måste snyta mig, men solen skiner och jag är glad.
/a.
Aradanas home in Arni
1 The living room (The swing in the middle was a very visited swing)
2 The sofa in The living room
3 The hall
4 My room/Usually Jesvins (my hostbrother) room (I felt more happy here than in my room in Sweden filled with a lot of things and technical devices)
5 The kitchen
6 Another room
7 The hall
8 Ammas bed
9 My home (The cow was always outside my home. Our relationship, especially at late evenings, was not pleasant.)
Franz Fritz tillbaka i vardagen
/Mia
Med röda fingrar
De gångna dagarna har passerat med samma hastighet som ett mötande X2000. Det är ett gäng dagar som med fördel sammanfattas i siffror såsom 100-tals koppar kaffe, 74 ostmackor, ett oräkneligt antal glas med cider och ett antal hinkar Falu Rödfärg. Människor har fascinerats av färg på papper, av torkad lera, av atmosfär och av historiens vingslag. Grimmestorp är invigt, godsägaren har bländats av solsken och fotoblixtar. Sudden och jag har fortfarande färgrester på fingrarna en påminnelse om att vi har en del att vara stolta över vi också.
Gruppens 16 medlemmar har i den anda som bör råda lyckats väl med att sysselsätta sig på lediga stunder. I lördags bjöd Karin J och Justin in till schlagerkväll. Sådana aftnar är alltid en av årets höjdpunkter. Inleds alltid med fraser såsom, "Jag brukar aldrig kolla." "Det är inte min typ av musik." Och fortsätter med de obligatoriska sågningarna av samtliga bidrag utom möjligtvis det svenska. Det är tur att jag aldrig kollar.
Med en tallrik cornflakes i magen stålsatte jag mig så inför söndagens hedersuppdrag, att sälja damkläder (målgrupp 55+) i CR:s butik. Fick många för klädaffärer självklara frågor såsom "Har du någon snygg topp till den här". "Naturligtvis", blev svaret men skräcken i mina ögon avslöjade troligtvis min inkompetens. Av någon för mig ännu okänd anledning landade jag i alla fall affären. Kaaaatsching!
Nu bör det poängteras att söndagen var rena segertåget jämfört med lördagens korta och intensiva karriär i trädgårdsmästarebranschen. Jag har aldrig brytt mig speciellt hårt om huruvida timjan är vinterhärdig (troligen inte) eller vilken surhetsgrad "jag har" (troligtvis branschjargong alternativt bara dålig svenska) på ängssyran.
Efter ett så syrligt inlägg har jag nu spätt på min energinivå som redan innan var farligt hög och insett att för att förhindra en härdsmälta är det dags för en tur i skogen. Förhoppningsvis vill någon av de två fuktiga hårbollarna följa med. Det vore bra så jag får hjälp med vägen hem.
Andrum. Rum för änder. Jag har massor av plats.
=)
Ord saknas
När jag tänker ibland på vad jag har lärt mig kommer jag inte på någonting. Jag blir förundrad. Chockad. Jag känner ju hur jag förändras men ord kommer inte fram.
Kanske är det för att jag är i det. Jag befinner mig i utbytet. Samtidigt känns det som att det är slut. Min parkamrat och jag tär oss på varandra. Som ett äktenskap som går på en knaglig räls. Som att vad han än gör eller säger är det inte bra. Tankar som Hur kan du ha den tröja till den byxan? Varför tillåta sig själv att sova längre fast väckarklockan har ringt och signalerat att så inte är fallet? Varför reagerar han så när jag säger så här? Han brusar ju upp hela tiden. Han luktar. Hans fötter stinker. Var är det logiska tänkandet? Å andra sidan tänker jag. Jag har inte valt honom så då är det inte konstigt att jag inte är så förtjust i honom.
ELD är bra. Det visar ju på att man lär sig något om sig själv och andra. Att få ner det i ord. Ord som kan vara svåra att formulera och skapa själv. Jag tror att jag är så. Men är jag så för att jag ser mig själv som det eller vill vara så. Eller är jag faktisk på ett helt annat sätt. Vissa saker vet man ju om sig själv. Men egenskaper som visar hur man skulle reagera i situationer kan vara som balsam för sig själv (när man gissar och ser framför sig hur man är än när man får det bekräftat av andra) än vad verkligheten egentligen utvisar.
Kanske lär jag mig fortfarande i utbytet. Även om det i min tanke känns som slut så är det inte det i praktiken. Varför känns det som att det är slut i min tanke. Kanske det är så. Och kanske helt enkelt för att spänningen att vakna upp varje morgon var på en högre skala i Arni än i Tidaholm. Att är inrutat och tryggt i mönster var det någon som skrev...
Jag har tänkt på en sak...
Människan är så lätt anpassbar. Plöstligt levde vi ett liv i Arni med en vardag. Plötsligt lever vi ett liv i Tidaholm med en vardag. Dock uppfattas nog dessa vardagar ur olika perspektiv beroende på om du är indier eller svensk. Och att en indier och en svensk tillsammans ses hur det uppfattas berikar möjligen bådas inställning till livet.
En liten sak vid packning till mittläger i Indien
- Amma har du någon påse?
- Ja
- Den är för liten.
- Vad ska du ha den till?
- Lägga kudden i den.
- Varför då?
- För jag har ingen annanstans att ha den i.
- Ta den under armen.
En röst från vardagsrummet (min värdbror)
- Ja, du är den första personen jag har hört som vill ha kudden i en påse.
Kanske jag är nostalgisk. För så kan man säga här i Sverige mé. Kanske är jag trött. Kanske vill jag inte att den här bubblan ska nå sitt slut.
Breakfast in Kerala
Vissa saker i livet som frukost kan vara guld värd
Ta en titt på denna
En kopp kaffe
Chokladpannkaka
Fruktsallad med riven kokos
O Njut
Sclagerkväll hos Salme.....
Igår var min roligaste Euro-vision ever.........tack salme!
Det var, chips, godis, pizza, rabarberpaj, bål och några folköl...dessutom en intern tävling som Anna vann :)
Vi satte poäng på kläder, scenframträdande, snygghet, vår egna (1-12P) och sen tippade vi vilka som skulle komma på de tio första platserna!
Anna vår musikaliska hjältinna tippade Serbien på första plats :)
De va allt från Ekedalen, nu väntar tomaterna på att bli planterade i växthuset.....tjo tjipp hej då
Everyday conversation
- Hi! What's your name?
- My name is Karin.
- What's your name?
- My name is Karin.
- Karin?
- Yes.
- What's your name?
...
Tiden går fort
Här är en bild från längesen, när jag och Vidyapathi fortfarande bodde hos Joanna, Cezary och Pavel Wilkoszarski (Samt hunden Indiana). På bilden lagar Vidya Tomato Chutney under hård inspektion av Cezary.
Tankar
Vare sig man har en bra dag eller en sämre dag kan man alltid prata om svårigheter och roligheter i förhållandet med sin parkamrat.
Att vara föräldrer har vi nog alla nu fått pröva på hur det kan vara. Väcka sin parkamrat som knappt kan ta sig ur sängen, säga till den att inte sova på de lektioner vi besöker i skolan, att inte prata högt och lyssna på musik när andra sover... Dessa stunder om dock inte dem jag nämt kan vara komiska i sig och visar än en gång på de kulturella och tankemässiga skillnader som finns ibland oss.
Min parkamrat säger ofta det han tror jag vill höra och inte det som han verkligen känner.
När jag frågade honom igår hur han tyckte dagen var sa han att den var intressant och det var kul att vi fick se det vi fick se. Jag sa däremot att jag tyckte det var jättetråkigt och då skrek han ut: Det tyckte jag med. Lika när vi skrev vår utvärdering av vår utbildningsdag så är den delvis till för att då utvärdera sig själv och våga föra kritik mot sig själv och andra. Han berättade vad han tyckte, dvs allt var bra, det var en bra dag för oss och alla. Jag berättade vad jag tyckte, väldigt kritiskt som vanligt. Då förstod inte han riktigt det jag sa men sa att ok jag tycker så med.
Det borde vara förvirrande att inte någonsin få tänka själv om saker och tänka med ett kritisk förhållningssätt. Det kan vara en av anledningarna att man ibland inte får svar när man frågar eller berättar om något.
Min parkamrat går igenom många tankar och frågor inom sig själv. Igår sa han att han förstått att han också är en del av samhället och inte bara en del av sin familj. Han går även igenom stor förundran över hur han själv är och beter sig. Mycket av det som man som deltagare går igenom i det här programmet. Dock är det som en överraskning för honom och en grundförutsättnng för mig.
SHG (Self Help Group) Meetings
Vi kom, vi såg, vi åkte tillbaka!
Vilken häftig vecka det har varit, först midcamp på Hökensås och sedan ett kärt Återseende av staden i mitt hjärta, Linköping. Suddens och mina läppar har skinit ikapp med solen under dessa dagar som träffsäkert summerades för några timmar sedan med orden ”We can stay for a few more days, no?” Här kommer så några av de minnen vi bär med oss tillbaka till Tidaholm och kanske längre bort än så.
Vättern visade sig från sin bästa sida under bilfärden norrut och vid Brahehus blev det en kortare kulturupplevelse i det som Sudden bäst beskrev som ”a pile of stones”. Väl i Linkeboda fortsatte kvällen på den hetaste och mig veterligen den enda indiska restaurangen i kommunen. Khorman vi beställde var inte bara väldigt god utan uppfyllde alla krav på svennefieringsfenomenet. Sudden log emellertid hela kvällen medan han zippade på sin mango lassi. Och alla drogs med.
Från den stunden är berättelsen om hemresehelgen också berättelsen om försmaken på allt det som ska komma. Det har varit rundvandringar på universitetet och i domkyrkan. Stunder med cricket i Trädgårdsföreningen. Mycket släkt och mycket vänner. Grillkvällar och gardenparties.
Trots att vi nog gärna skulle bita oss kvar här en vecka till är i alla fall jag (och troligen också Sudden) sugen på de kommande veckorna i Tidaholm. Vi vet att så mycket spännande fortfarande återstår. Man skulle kunna säga att vi är lyckliga. Och lycka ligger i tiden.
Ni var bäst! Vi ses snart igen!
=)
Öland
På väg mot en ledig helg......
Ett av måstena för att må bra är att rida, så Såklart va vi ute med hästarna :) Jag rider en 3 åring, Camaro. Cynthia och Sofie kör en shettlandsponny som heter Maja :)
Detta är Ölands västkust, Äleklinta. Ett av få ställen där det är lite höjdskillnad :) För kallt för
att bada än, iaf för cynthia :)
Sen var vi och tittade på kamelerna. Även om det inte var så exotiskt för Cynthia så är det oftast
väldigt exotiskt för de flesta turister som kommer till ön. Cynthia tyckte de var väldigt håriga....och
det kan jag hålla med om. De hade även 4 bebiskameler :)
Även om det inte är det Ölands är mest känt för, så finns det endel raps. Jag älskar rapsen
och tycker det är så vackert. Det tyckte cynthia också.....så vi var tvugna att hoppa in i fältet :)
Så såg vi givetvis ett par väderkvarnar också!!!!
Sen va vi med Sofie och matade kalvarna och vi var och tittade i ladugården......5000 l mjölk
om dagen är en himla massa mjöl....det tyckte både Cynthia och jag....
Detta var vår helg hemma på Öland, tiden gick fort, mkt fort! Vi hann även titta på Titanic, Cynthias
favorit film. Packa om, förbereda fotovisning i skolan och umgås med familjen. Sen hann vi med lite shopping i Borgholm och träffa en av mina kompisar. Sen va vi på ett för tidigt ett års kalas :) Hann träffa en kompis på resecentrum i Jönköping också.......
Tjo hopp så länge
frida & cynthia
Exciting Denmark
On Saturday we took the car over the Öresundsbron to Copenhagen, the capital of Denmark. The last part before Denmark we drove drove in a tunnel under the ocean. It was the first time for Ahino to go in a tunnel and she thought it was very exciting! In Copenhagen we saw many people from different countries all around the worlds, we saw people playing Indian music on the street, we walked on Strøget (big shopping street), ate pizza and visited one museum. It was a fantastic day!
This is outside the Guinness museum in Copenhagen, where we stand next to a statue of the tallest man in the world. He was 2.72 metres tall, which is about twice our size. Inside the museum we learned about many other world records; the person with most piercings has 745 surgical needles inserted in his body, the person with the longest hair had 5.627 m of hair and an Indian boy has the most fingers and toes, 25 in total (12 fingers and 13 toes).
Ahino & Sanna
Bilder från Östra Gerum och lite till.
Fikarast.
Taklaggning. Grannen David, jag och Jonas.
Jag och Karin på Barnens Hus. Vilket barnparadis!
Spontan sång och dans på vandrarhemmet där John och Mia bor.
Tack för mig!
/a.
Nirres och mina dagar i Överberga.
Här kommer ett litet smakprov på vad jag och Nirre hunnit med än så länge på våran hemresehelg. Igår vart det en sen middag med chapati och chickenkurma som tillagades i mammas kök.
Paddlingstur i Hedströmmen slår faktiskt backwater i Kerala. Tycker jag. Här finns kungsfiskare men även en massa bäver. Nirre bad till Jesus dom första fem minuterna för det var så vingligt men här har hon börjat slappna av, som ni ser.
Nyss var vi över till grannen, sålde några sjalar, fikade och som ni ser fick vi även ihop en liten orkester. Kul att spela på leksaker, jag spelat på för 20 år sedan, tillsammans med min kära Nirre. Vi har även hunnit med ett studiebesök på Köpings lassarett vilket var intressant även för mig. Sen kan jag berätta att jag är glad att ha en paris som inte är bilsjuk! När dom kurviga men öppna landsvägarna, som jag kan så väl, ligger framför mig kan jag inte låta bli att gasa på min systers bil som ligger som en osthyvel på vägen, som Jakob brukar säga.
Nu lär min syster Nirre "Du gamla du fria" på gitarr och snart vankas mammas mat.
/a.
Mingelbilder från Bad tastepartyt...
Skönlockige Franz Fritz (leg. bibliotekarie, Skövde stadsbibliotek) släpper loss med Raggar-Karita, Jolanta och Gösta på dansgolvet.
- Det var längesen jag hade så roligt, berättar Franz som till vardags helst går och krattar i trädgården hemma på Grimmestorps herrgård.
Dr Stein kom direkt från sitt jourpass på Tidaholms Vårdcentral och hade bara några få timmar på sig innan han skulle in och operera igen. Så han slet helt enkelt av sig skjortan och kom som han var. Till mångas uppskattning hade han även receptblocket med sig.
Indisk bad taste funkar mycket bra på svenska fester. Här morgonrock i tometerött...
Mot slutet blev Dr Stein lite trött efter allt dansande och tog sig en kvällsmacka. Han ordinerade även Franz Frits att ta det lite lugnt en stund och Franz var inte sen med att ta en mikrosömn i soffan innan han fortsatte dansa natten lång.