Papayadrink pa stranden...
Heeej allihop
Har kommer ytterligare en halsning fran en mycket avslappnad handledare.
Det ar underligt hur snabbt man anpassar sig till nya miljoer och sammanhang. Att ligga i skuggan under ett parasoll pa standen och dricka farskpressad papaya eller ananasjuice och lasa en bok kanns helt naturligt, som om jag inte gjort annat senaste veckorna. For att fly gardagens kavalkad av bad taste (allvarligt: hur frascht ar det med aldre man med bara ett snore dar bak som badbyxa) gick jag over till grannstranden och det var som att komma till paradiset. Max 15 personer pa en ganska stor strand och massor med palmer svajandes i vinden. Harliga vagor att kasta sig i och en aldre indisk dam som satt bland en hog av frukt och fixade fruktsallad med mango, banan, papaya och ananas. Allt var toppen tills jag blev for modig i mitt magsurfade in mot stranden i de jattehoga vagorna som slog in. Markte inte att det kom varldens vag bakom mig forran det var for sent. Jag bara slogs mot botten och tumlades runt som i en tvattmaskin och flot med sakert 20-30 meter. Hann bara tanka att det maste vara sa har det kandes att drabbas av Tsunamin. Det gick bra som tur var. Kom undan med tilltufsad look och en massa saltvatten i nasan, oron och ogon. Holl mig nara strandkanten efter det.
Overallt pa stranden sag man vasterlanningar gora yoga i morgonsolen. Det verkar vara anledningen till att manga kommer hit. Pa var och varannat hus finns det skyltar som lockar med yoga och ayurvediska behandlingar. Pratade med nagra indier om det och det verkade vara av skiftande standard sa det galler att kolla upp forst. Men helt klar ar att det ar supertrendigt.
Indierna som jobbar har pa turiststranden kommer fran hela Indien och kommer hit under turistsasongen och saljer klader och vackert hantverk och lite krimskrams. Man kan hitta saker fran Kashmir, Nepal, Rajastahan och andra stallen. Valdigt skon och vanlig (med prickar) stamning och de verkar liksom inte vara trotta pa turisterna som inte vill ata indisk mat utan fragar efter smalt ost ("dont you have any cheddar cheese to put on the bread" gnallde en brittisk tjej bredvid mig pa cafeet i morse) pa nanbrodet eller chappatin. . Man ater med bestick och har vasterlandska toaletter och lyssnar pa "No woman no cry" pa restaurangerna. Inte mycket som paminner om Indien egentligen.
Well, det ar hur som helst skont med havet och sanden och den skona luften. Imorgon aker jag vidare. Vet inte vart annu, men jag aterkommer...
Kram o hej och snalla halsa John sa mycket. Jag har inte kunnat ringa for min telefon tar betalt av mig nar andra ringer mig. Mycket underligt. Sa nu har jag inga rupies kvar pa mitt telefonkort och har inte hittat ett stalle att fylla pa an..
Mia
Har kommer ytterligare en halsning fran en mycket avslappnad handledare.
Det ar underligt hur snabbt man anpassar sig till nya miljoer och sammanhang. Att ligga i skuggan under ett parasoll pa standen och dricka farskpressad papaya eller ananasjuice och lasa en bok kanns helt naturligt, som om jag inte gjort annat senaste veckorna. For att fly gardagens kavalkad av bad taste (allvarligt: hur frascht ar det med aldre man med bara ett snore dar bak som badbyxa) gick jag over till grannstranden och det var som att komma till paradiset. Max 15 personer pa en ganska stor strand och massor med palmer svajandes i vinden. Harliga vagor att kasta sig i och en aldre indisk dam som satt bland en hog av frukt och fixade fruktsallad med mango, banan, papaya och ananas. Allt var toppen tills jag blev for modig i mitt magsurfade in mot stranden i de jattehoga vagorna som slog in. Markte inte att det kom varldens vag bakom mig forran det var for sent. Jag bara slogs mot botten och tumlades runt som i en tvattmaskin och flot med sakert 20-30 meter. Hann bara tanka att det maste vara sa har det kandes att drabbas av Tsunamin. Det gick bra som tur var. Kom undan med tilltufsad look och en massa saltvatten i nasan, oron och ogon. Holl mig nara strandkanten efter det.
Overallt pa stranden sag man vasterlanningar gora yoga i morgonsolen. Det verkar vara anledningen till att manga kommer hit. Pa var och varannat hus finns det skyltar som lockar med yoga och ayurvediska behandlingar. Pratade med nagra indier om det och det verkade vara av skiftande standard sa det galler att kolla upp forst. Men helt klar ar att det ar supertrendigt.
Indierna som jobbar har pa turiststranden kommer fran hela Indien och kommer hit under turistsasongen och saljer klader och vackert hantverk och lite krimskrams. Man kan hitta saker fran Kashmir, Nepal, Rajastahan och andra stallen. Valdigt skon och vanlig (med prickar) stamning och de verkar liksom inte vara trotta pa turisterna som inte vill ata indisk mat utan fragar efter smalt ost ("dont you have any cheddar cheese to put on the bread" gnallde en brittisk tjej bredvid mig pa cafeet i morse) pa nanbrodet eller chappatin. . Man ater med bestick och har vasterlandska toaletter och lyssnar pa "No woman no cry" pa restaurangerna. Inte mycket som paminner om Indien egentligen.
Well, det ar hur som helst skont med havet och sanden och den skona luften. Imorgon aker jag vidare. Vet inte vart annu, men jag aterkommer...
Kram o hej och snalla halsa John sa mycket. Jag har inte kunnat ringa for min telefon tar betalt av mig nar andra ringer mig. Mycket underligt. Sa nu har jag inga rupies kvar pa mitt telefonkort och har inte hittat ett stalle att fylla pa an..
Mia
Kommentarer
Postat av: Elin
Läskigt det där att bli tagen av vågor. Har hänt mig också och jag blir helt skakis efteråt.
Men då kan man ju trösta sig med annat trevligt på stranden, som driknar, solsken och tystnad.
Har du upplevt någon tyst stund i Indien ännu? De är utrotningshotade har jag hört.
Ha det gott! Kram kram
Trackback