indien2007

 Ja, nu har det gatt nagra dagar igen och det har som vanligt hant massor. Ska ge er ett litet axplock. Vill aven passa pa att rekomendera er att titta in pa varan blogg ocksa. Indien2007.blogg.se  Dar finns det bilder for den som ar intresserad.

I Fredags var det utblidningsdag igen. Det var Sunnil och Karin G som larde oss mer om silkesvavning for saris. Vi besokte tva olika fabriker dar vi fick se hur det gick till. intressant.

Igar akte vi tidigt med buss till Chennai. Huvudresemalet var Ostindienfararen fran Goteborg, och det blev helt klar det som tog upp mestadelen av var tid i storstaden. Pa vagen besokte vi ett jattestort temple. Som alltid vid tempelbesok fattar man inte sa mycket, sa det kanns inte alltid sa mengsfullt. Man kanner att det ar jattagammalt men sen ar det inte sa mycket mer. Tycker jag iaf. Men, men. Dar sag jag for fortsta gangen i indien andra europer. Det var tydligen nagon slags turistattraktion och en massa tyskar var dar. Nagra av oss, bl. a. jag fastnade direkt i tusisttrasket och kopte mig ett par skor. John, den indiska handledaren tyckte att det var hutlosa priser men efter att ha prutat ner ett par skinnsandaler halva priset till va 35 kr sa kandes det anda inte sa farligt.

Vi stannade vi ocksa pa en stor minnesplats for Ravji Ghandi som blev utsatt for en sjalvmordsbombare pa 90:talet tror jag det var. Han var politiker och som en slags frihetskampe som blev mordad. Han har minst sagt fatt en stor minnesplats. Vi svenskar jamforde den med den lilla sten som Olof Palme har. Fjuttig!

Sen var det dags for skeppet. Hade skapat mig nagon slags illusion om att bussen skulle kora oss till hamnen dar vi skulle se skeppet pa langt hall. Vi skulle kliva ombord, snacka lite med svenskarna som jobbar dar, kanske fa en kopp kaffe… Tillbaka till verkligheten dumma blondin!!! Vi klev av bussen pa en sexfilig vag som vi skulle korsa. Dar pa andra sidan stod det massor av folk i ko och jag forsto inte riktigt varfor forst men insag sen att dom var har for samma syfte som vi. Jag bara jublade av lycka for att fa stalla mig i denna underbara ko i gassand solsken!! Har aldrig statt i nan sa lang ko och jag vet inte vad jag ska jamfora det med. Bara en javligt lang ko! (Vi var dom enda svenskarna.) Mia gick genast fram till en av dom som jobbade pa skeppet och fragade om det over huvud taget var nagon ide att sta i kon. Han trodde det och vi stod och vi stod. Det vi koade for var att fa kopa biljetter for att sedan ga pa en buss som tog oss till hamnen och slutligen pa skeppet. Nar vi statt i kon i over fyra timmar och antligen kommit fram till biljettkassan visade det sig att dom bara salde biljetter till mondag efter som dom inte skulle hinna ta ombord alla idag. Jaha, allt koande i onodan… Mia tog nagra raska steg till svensken hon pratat med nagra ganger innan. Forklade varan situation. Han gav oss sexton snabba stamplar och vi hade fatt vara biljetter. Vi fortsatte koa for att fa komma pa en buss. Nar vi antligen var vid hamnen tog Mia tag i saken igen. Vi blev snart inledda pa en VIP:gang. Jaha, da hade vi utnyttjat varan vita hud till foretrade pa det svenska skeppet. Koande i fem timmar, men det var det vart! Hur kul som helst att fa prata lite svenska med andra svenskar. Det var larvigt kul!

Sedan akte vi vidare till Asiens storsta strand som ligger utanfor Chennai. Morkret hade fallit men vi sprang glada ut for att antligen na vattnet. Hoga vagor som slog oss vata. Harlig kansla trots att vi var trotta efter allt koande. Efter en middag pa restaurang vantade den langa bussfarden hem. Var val hemma runt halv tre, sav lange och nu sitter jag har. Idag tror jag att jag bara ska lasa bok pa terrassen efter lunchen som snart vantar.