indien2007

God morgon

Klockan ar bara 8.22, men jag har varit vaken flera timmar. Ar det for att jag ar ovanligt morgonpigg? Nja, kanske det ar nagot jag blivit har i Arni. Kvart i fem ar det namligen forsta bonestunden i mosken (narmaste granne med Jakob och Sudhakar) och boneutroparen satter igang. Allah Akbahr... mycket melodiskt och fint. Nar han ar klar ar det katolska kyrkans tur. Den ligger nagra hundra meter till hoger fran mitt hus. Det ar val vid 5-snaret. Tamilska psalmer och musik pa hogsta volym (de har enorma hogtalarsystem upphangda i gatuhornen, de ar formade som megafoner). Halv sex ar det nasta kyrka, den som Ruby och Graga tillhor (protestantisk). Det ar bibelord, musik och sang. I vanliga fall brukar jag bara vakna till en liten stund, men i morse hade oronpropparna akt ur och jag kunde inte hitta dem. Kanske lika bra det, sa ofrascha som de blivit (snalla Lars - ta med nya fina oronproppar nar du kommer).

Hade sallskap med Ruby imorse nar hon gick till kyrkan och jag slank in pa internet cafet istallet. Hon berattade att folk tycker om att lyssna pa religiosa budskap aven om det kommer fran en annan religion. Toleransen ar stor. Ingen irritation har inte over att nattsomnen stors. Jag gillar det, alla religioner sida vid sida overallt och det ar helt ok. Ingen som brakar om vilken som ar bast.

Igar (lordag) var jag och John pa bilutflykt upp i bergen (tillsammans med Ruby, Graga, Anitha och brudparet fran forra veckans brollop) nagra timmar fran Arni. Vi tittade pa det stalle dar vi ska ha mittlager fran den 17-20 februari. Det kommer att bli jattebra. Ett tyst stalle ute pa landsbygden dar vi ska bo och umgas, laga mat och ha en massa ovningar och diskussioner. Underbart! Jag hade hort talas om ett vackert vattenfall som lag i narheten och dar vi skulle kunna bada. Vi akte och tittade, men upptackte att den var uttorkad, inget vatten alls. Inget badande alltsa.. Pa vag hem akte vi forbi och tittade pa Asiens storsta teleskop. Det ar ett stort forskningsinstitut som forskare aker till fran hela Indien. De har oppet for besokare pa lordagar. Intressant trots att jag inte forstod vad de sa.

For att avsluta min inledning rorande ljud vill jag bara lagga till att jag i vanliga fall stors jag inte alls sarskilt mycket av alla ljud, de blir en del av livet har och jag roas av kaoset och folklivet. I fredags hade jag daremot "dagen da jag inte stod ut". En trang, varm buss som hoppade och krangde och jag fick sta rumpa mot rumpa med en man som inte var sarskilt villig att dela med sig av den lilla plats som fanns till forfogande. Bussen tutade och alla motande bussar, motorcyklar och andra fordon tutade ocksa. Hela tiden. Jag holl pa att bli tokig. Val framme i Arni var det politiskt torgmote. Sent pa kvallen stod an arg man och agiterade timme efter timme sa det skallrade i fonstergluggarna ovanfor min sang. Hade jag inte haft mina oronproppar hade jag tagit forsta basta buss till flygplatsen och akt till Sverige. Kom da att tanka pa bussresan tidigare pa dagen och gav upp. Insikt: Det gar inte att varja sig mot Indien. Det ar lika bra att alska det.

"Pinn-incidenten" pa Annas skola var en san dar handelse som jag och Anna aldrig kommer att glomma.
Jag satt och fick tarar i ogonen och haret pa armarna stod upp nar hogste chefen sa att det var slut med pinnar och slag pa deras skola. Berattar man den sa som den var, ar storyn riktigt bra och skulle gora sig bra pa film till och med. Jag tror dock att det ar ganska svart att fran den ena dagen till den andra sluta sla barnen om man alltid gjort det tidigare och om man inte ersatter slagen med nagon battre metod. Lararna behover ovning i att ha ordning pa barnen utan att sla dem i huvudet. Dessutom har jag forstatt (efter att ha diskuterat detta med John) att det finns en massa oskrivna regler och undertoner i denna handelse som sakert ocksa paverkar. Lararen som slog satt ju med pa motet, log, och var helt med pa att sluta sla. Hon var den som liksom fick skammas trots att denna metod understods av saval rektor som hela indiens skolsystem.

Hoppas vi far tillfalle att fortsatta diskussionen pa MD school aven nar Anna och Niruba byter arbetsplats efter mittlagret. Det nya paret som kommer dit far ta vid och fortsatta visa med andra metoder hua man undervisar utan aga. Det tar ju givetvis langre tid att fa denna nya metod att fungera, men det ar det ju vart. John sa ocksa att vi inte kan rakna med att gora samma sak pa de andra skolorna och att det ska sluta pa samma lyckliga satt. Dar kan det bli tvartom, att vi mister arbetsplatser och samarbetspartners och han rekommenderar inte att Annas metod sprids. Hur som helst kanns det  jattebra att just denna historia slutade med ett steg i ratt riktning.

Inga nya bilder idag, min dator fungerade som vanligt nar jag oppnade Photoshop och lyssnade pa musik, men nar jag till slut satte sladden i eluttaget blev den helt svart , bara dog. Forstod inte alls vad som hande. Ar det det har som kallas kortslutning? Nan som vet?

Gruppen mar bra, ledig sondag idag. Frida lite febrig igar, hoppas battre idag. Jag ska fortsatta valideringssamtalen med nagra i svenskganget. John har akt till sin hemstad Madurai (10 timmars bussresa ;-) for att halsa pa sin syster som precis fatt barn. Grattis John har blivit morbror! Han kommer tillbaka tisdag morgon.

God sondag!
Mia