Den burdusa badushan och de andra äventyren
Nya, gamla, nyheter från landet i öster där toalettpappret heter Rolex.
Sedan vi träffades virtuellt förra gången har jag varit sjuk igen. Denna gång var tillståndet ett sådant som normalt förknippas med utflykter i terrängen som denna (for att uttrycka det finkänsligt). Det är ju aldrig speciellt nöjsamt att vara sjuk men det blev i sig en form av kulturell upplevelse. För detta har jag min grymt omtänksamma värdmor att tacka, Esther gick nämligen igenom hela spektrumet av indiska huskurer mot magsjuka. Limejuice som vätskeersättning, risdryck som smakar fuktig och varm ylletröja, samt klassikern stekt bananplanta.
Det sägs ju att ett bra sätt att spana in en ny kultur är att besöka den lokala marknaden. Därför var det med illa dold förtjusning jag gick upp svintidigt härom morgonen i syfte att följa med värdmor till Arnis dito. Besöket blev verkligen över all förväntan och försäljarna tycktes uppskatta sin nya långväga kund. Fick några bra bilder och många koppar kaffe innan det bar av hem for lite frukost (obs! ej idlis, efter ett 10-dagars maraton). Denna typ av vardagsöverraskningar har en stor del i det som gör Indien så speciellt. Det händer alltid något, även i en liten stad som Arni.
Dagarna på cementguteriet tillsammans med "the man" herr Kumar borjar nu gå mot sitt slut, faktum är att jag har min sista dag där idag. Kumars fru var väldigt angelägen om en fotoshoot med mig och Karin innan vi gav oss av. Det blev till slut en ganska komisk tillställning eftersom bilderna kretsade mer kring familjens TV-apparat och kylskåp än något annat.
Och i samma stund som jag satte dit den punkten ringde John och gav gruppen ledigt idag, därmed har jag redan gjort min sista dag på cementgjuteriet.
Förhoppningsvis blir sorgen inte långvarig eftersom handledarna har nya viktiga uppdrag for oss. Tillsammans med Sudden, Karin och Sunil ska jag lattja pa CSI High School i fortsättningen. Känner redan nu på mig att det kommer bli bra.
Lite resande har det också blivit den senaste veckan. Framförallt for Sudden som var tvungen att åka till Trichy för att knöla med sitt pass. Det här med pass är verkligen en jättegrej i Indien och dessutom verkar passystemet vara ännu mer korrupt än övriga samhället. "There are many hidden costs." Tillsammans med Sudden var jag i Vellore för att reka inför vår educational day som vi igår höll i fortet där. Det hela gick relativt smartfritt och Mia handledare sitter har bredvid och lägger upp bilder.
Även denna educational day lyckades jag slänga ner en och annan badusha. Det är denna söta smakexplosion av knaprigt socker, deg och en nypa citronarom som Mia har på bloggen tidigare beskrivit med orden: "en söt liten kaka". Ack och ve så platt. Med mätta magar gjorde vi en utflykt till en "västerlandsk" supermarket i Vellore. Utan att göra alltför mycket varumärkesreklam sa kan man väl konstatera att det var ungefär som hemma. Jag fick bl a tag på en liten, svettig, dyr men underbar bit ren mjölkchocklad.
Imorgon bär det av till det "hypade" midcampet uppe i bergen ungefär tre timmar från Arni. Där hade vi bl a bespetsat oss på ett kallt bad i vattenfall men som redan framgått är detta vattenfall nu bara ett fall, utan vatten. Tror att midcamp kommer bli ganska trevligt ändå och gruppen behöver det.
Later dårå!
=)
Sedan vi träffades virtuellt förra gången har jag varit sjuk igen. Denna gång var tillståndet ett sådant som normalt förknippas med utflykter i terrängen som denna (for att uttrycka det finkänsligt). Det är ju aldrig speciellt nöjsamt att vara sjuk men det blev i sig en form av kulturell upplevelse. För detta har jag min grymt omtänksamma värdmor att tacka, Esther gick nämligen igenom hela spektrumet av indiska huskurer mot magsjuka. Limejuice som vätskeersättning, risdryck som smakar fuktig och varm ylletröja, samt klassikern stekt bananplanta.
Det sägs ju att ett bra sätt att spana in en ny kultur är att besöka den lokala marknaden. Därför var det med illa dold förtjusning jag gick upp svintidigt härom morgonen i syfte att följa med värdmor till Arnis dito. Besöket blev verkligen över all förväntan och försäljarna tycktes uppskatta sin nya långväga kund. Fick några bra bilder och många koppar kaffe innan det bar av hem for lite frukost (obs! ej idlis, efter ett 10-dagars maraton). Denna typ av vardagsöverraskningar har en stor del i det som gör Indien så speciellt. Det händer alltid något, även i en liten stad som Arni.
Dagarna på cementguteriet tillsammans med "the man" herr Kumar borjar nu gå mot sitt slut, faktum är att jag har min sista dag där idag. Kumars fru var väldigt angelägen om en fotoshoot med mig och Karin innan vi gav oss av. Det blev till slut en ganska komisk tillställning eftersom bilderna kretsade mer kring familjens TV-apparat och kylskåp än något annat.
Och i samma stund som jag satte dit den punkten ringde John och gav gruppen ledigt idag, därmed har jag redan gjort min sista dag på cementgjuteriet.
Förhoppningsvis blir sorgen inte långvarig eftersom handledarna har nya viktiga uppdrag for oss. Tillsammans med Sudden, Karin och Sunil ska jag lattja pa CSI High School i fortsättningen. Känner redan nu på mig att det kommer bli bra.
Lite resande har det också blivit den senaste veckan. Framförallt for Sudden som var tvungen att åka till Trichy för att knöla med sitt pass. Det här med pass är verkligen en jättegrej i Indien och dessutom verkar passystemet vara ännu mer korrupt än övriga samhället. "There are many hidden costs." Tillsammans med Sudden var jag i Vellore för att reka inför vår educational day som vi igår höll i fortet där. Det hela gick relativt smartfritt och Mia handledare sitter har bredvid och lägger upp bilder.
Även denna educational day lyckades jag slänga ner en och annan badusha. Det är denna söta smakexplosion av knaprigt socker, deg och en nypa citronarom som Mia har på bloggen tidigare beskrivit med orden: "en söt liten kaka". Ack och ve så platt. Med mätta magar gjorde vi en utflykt till en "västerlandsk" supermarket i Vellore. Utan att göra alltför mycket varumärkesreklam sa kan man väl konstatera att det var ungefär som hemma. Jag fick bl a tag på en liten, svettig, dyr men underbar bit ren mjölkchocklad.
Imorgon bär det av till det "hypade" midcampet uppe i bergen ungefär tre timmar från Arni. Där hade vi bl a bespetsat oss på ett kallt bad i vattenfall men som redan framgått är detta vattenfall nu bara ett fall, utan vatten. Tror att midcamp kommer bli ganska trevligt ändå och gruppen behöver det.
Later dårå!
=)
Kommentarer
Trackback