Anna blir arg nar larare slar

 

 

Igar pa formiddagsrasten gick jag och Niruba upp pa skolans overvaning som vanligt for att dricka kaffe med en larare som heter Rachel. Vi har pratat mycket med henne och kanns som om vi fatt bra kontakt. Men… Igar sag jag hur hon slog tva barn i huvudet med en pinne for hon ville fa dom tysta. Det var bara jag som sag och jag sparrade ogonen i henne. Nar hon kom tillbaka till oss sa jag att jag inte tyckte om nar hon slog barnen. Visade pa mitt eget huvud for Niruba och den andra lararen som var dar hur hon hade slagit. Dom borjade alla skratta, eftersom jag inte forstod vad det var som var sa roligt fragade jag vad det var dom tyckte va sa kul. Dom kunde inte svara och bara skrattade. Det var valdigt frusrerande att sta dar och bli skrattad at. Nar jag kande att jag inte langre kunde beskriva med ord hur jag kande mattade jag ett slag med pinnen pa Rachel som hade slagit barnen. Hon blev ganska chockad och hanterade situationen genom att vara bara tyst och sedan stracka fram huvudet och med sitt kroppssprak saga…men sla da!! Det gjorda jag sjalvklar inte utan gick istallet darifran. Sedan berattade jag for rektorn vad jag nyss hade sett. Han flinade ocksa men jag lugnade ner mig och dagen fortsatte som vanligt…trodde jag.

 

Efter lunch berattade Niruba for mig att Rachel hade sagt att hon tagit mycket illa upp for det jag gjort mot henne. Hon tyckte att jag skulle ga och be om ursakt sa var det bra sen. Jag tog med mig Niruba upp som tolk och bad om ursakt och forklarade att jag hade gjort sa bara for att visa hur fel jag tyckte det var att dom slog barnen. Hon forlat mig och vi var vanner igen.

 

Pa kvallen ringde Mia mig och berattade att min parkamrat tydligen hade tagit valdigt allvarligt pa det som hade hant om berattat det for John. Han hade i sin tur pratat med, dom som driver organisationen WEL har i Arni, Ruby och Grega. Dom tyckte detta var en sak som maste utredas ordentligt. Va, tankte jag?! Mia och jag diskuterade lite och kom fram till att det kanske var bra om detta togs upp ordentligt for det kanske ar forst da det kan bli en forandring. Det blev bestamt att det idag pa morgonen skulle vara ett mote pa skolan da chefen for skolan, jag, Niruba, Rachel, Mia och John skulle delta. Det som vi kom fram till var att det inte ska ske nagon mer aga pa skolan fran om med nu. Nar chefen sa dessa ord kollade Mia och jag pa varandra med stora ogon och hojda ogonbryn…var detta mojligt. Men jag var inte riktigt nojd…sa att det inte borde vara mig dom berattade detta for utan lararna och aven eleverna. Chefen gjorde att snabbt overvagande och tog in alla larare till motet. Han berattade for dom vad som gallde och berattade att pa mandag vid bonenstunden da alla barnen ar samlade ska aven dom fa veta att det ar slut pa slag nu!

 

Imorse nar jag gick till skolan kandes det som om jag var pavag till en rattegang och nu kanns det som om ja har vunnit malet. Ar medveten om att detta kanske inte kommer funka till 100% pa en gang men det ar helt klart ett stort steg pa vagen och jag maste erkanna att jag ar javligt nojd! Inte trodde jag att detta mattade slag kunde andra sa mycket!

 Det kanns skont att det ar helg nu sa detta far smalta in lite.
 


Trevlig helg!

 

/a.


Kommentarer
Postat av: Elin

Jag förstår att det är jobbigt och frustrerande, men otroligt viktigt det du satt i rörelse. Jag håller alla tummar och tår för att det ska mynna ut i bättre respekt för alla barn. Vuxna med för den delen.
Lycka till med fortsättningen!

2007-02-08 @ 12:24:43
Postat av: Anna E

Oj!

Jag som aldrig trott på våld som förändringsverktyg, men här verkar det ha funkat! Bra jobbat, Anna och Mia!

/Anna (Annas gamla klassföreståndare...)

2007-02-08 @ 13:19:33
Postat av: Lars Lindberg

Ja, oj...

Enskilda människor kan uppenbarligen betyda mycket, mod och civilkurage har förändrat historien vid många tillfällen. Jag hoppas bara att det inte "slår tillbaka"...

Anna, you rock!

2007-02-09 @ 10:01:26
Postat av: Maria Ferm

All heder åt dig! Vad jag förstod måttade du bara ett slag, och därigenom förstod de allvaret? Freden är inte bara målet, utan även vägen!

Postat av: Anna

Helt ratt uppfattat, skulle aldrig fa for mig att sla pa riktigt. Vald foder vald eller? /a.

2007-02-13 @ 11:40:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback