Min syster ar olycklig
Igar var det utbildningsdag igen, som alltid pa fredagar. Det var Stefan och Vidiapadi som hade om jordbruk. Fick veta hur ris och andra grodor odlas, intressant. Eftersom denna utbildningsdag var till storsta delen utomhus har jag nu battrat pa min indiska branna. Indisk branna betyder, i alla fall for oss tjejer, att man ar brun i anskitet, om armarna, men inte axlarna, och mojligtvis att nyansen pa fotterna ocksa ar lite brunare, men det ar nog mest smuts.
Jag pratar en del med min syster Suganthi. Hon ar 23 ar och gift. Har forstatt att hon inte alls ar lycklig i sitt aktenskap. Det ar hjartskarande nar hon berattar. Jag har knappt pratat med honom sjalv men hon berattar att hon tycker han ar en hard person som inte lyssnar pa henne. Det ar helt enkelt hans karaktar sager hon. Jag har forsok rada henne att prata med honom men hon sager at det inte gar eftersom hennes asikter inte ar varda nagonting. Jag blir ledsen i hela kroppen nar jag ser hennes hopplosa min. Hon sager att hon alskar hennes son och det ar han som gor livet vart att leva. Varje dag fragar jag hur hon haft det och hon svarar alltid, ok. En dag fragade jag varfor hennes dagar alltid har varit, ok, och inte bra. For att mitt liv inte ar intressant for mig, svarade hon da. Skilsmassa? Nej, inte mojligt. Och det visste jag redan sedan innan. Vid en skjlsmassa har blir kvinnan ofta hart drabbad hart. Hon ses ned pa och kommer formodligen aldrig kunna gifta om sig. Jag vill sa garna gora hennes liv lite dragligare men vet inte hur.
Ikvall ska vi ha filmkvall hemma hos Karin G och Sunnil, ska bli mysigt.
God eftermiddag!
/a.