Hur ett barn blir till

Skrevs igar!


Nu ar vi tillbaka i varmen, fukten och dammet efter en underbar bergsvistelse. Vart balanssinne och magar fick sig en provning i dom sa kallade hårnålsvägarna. (Dom svanger som en hårnål i svangarna.) Konstarterade att vi svenskar ar lite taligare, visst skumpade det men ingen av oss behovde tomma magen. Vi njot av den fantastiska naturen och den friska luften. Dagarna under mittlagret har varit kanon! Vi har hunnit utverdera allt som vi skulle: arbetsplatserna, familjerna, varandra, sjalva utbytet, Mia och John, oss sjalva. Mycket blev det men det var oerhort nyttigt och jag inser hur mycket jag redan lart mig. Hann aven med intressanta diskussioner, spontana /galna dansstunder, goda maltider och massa koppar kaffe.

Karin och Sunil ledde en diskussion om sex och beroring. Vi delade upp oss tjejer och killar for sig och jag ar imponerad over hur oppna de indiska tjejerna var. Vi fick bl.a. redan pa att tva av de indiska tjejerna trodde t.o.m 20 ars alder att ett barn kommer till genom en kyss och att man kanske spyr upp det. En hade andrat uppfattning da hon hade sett en indisk film nar ett barn foddes. Det var filmat fran brostet och upp. Kvinnan skrek och sag ut att ha valdigt ont. Da insag hon att det inte kan komma fran munnen och trodde da att barnet pa nagot sett tar sig ut fran magen, typ tranger sig ut genom skinnet. Aj, aj, aj!! Min paris har som tur ar kommit att veta hur det verkligen gar till nu eftersom hon ar utbildad sjukskoterska och hon har berattat for de andra i gruppen. Dom berattade aven att deras foraldrar absolut INTE vet om att det ar killar med i detta utbyte. Da skulle dom aldrig fa delta. Dom har i princip aldrig pratat med en kille forut. Ja, man kan ju helt klart saga att vi har lite olika grunder att sta pa.

Tva sjuklingar hann det med att bli och det skapade ju lite oro eftersom vagen till sjukhus inte var helt latt. Sunil borjade helt plotsligt spy och svimmade sedan nastan av. Nastan samtidigt ramlade Stefan omkull och gjorde illa sig i handen. Mia ropade och fragade om inte jag kunde komma. Dar lag Sunil och sov i hennes sang och Stefan satt pa sangkanten med den svullna handen i vadret. Mia trodde jag kunde vara till hjalp. “Ja, jag ar ju ingen sjukskoterska an men...” “Nej, men du har ju i alla fall intresset...” Jag trodde, med tanke pa hur ont Stefan hade, att han hade en spricka eller nagot brutet i handen. Men sade aven att nar jag brot armen nar jag var liten fick jag ga med det i nagra dagar innan mamma och pappa tog min smarta pa allvar, sa det skulle nog ga bra. (Ja, da fick jag sagt det igen ocksa.) Han akte till sjukhuset dagen efter och lakaren konstaterade att inget var brutet. Han fick nagra grona och nagra oranga piller som skulle hjalpa honom. Sunil piggnade till efter lite somn innan vi hann stalla en fullstandig dignos pa honom.

Idag har jag och Niruba jobbat varan forsta dag pa Hollow Blocks. Det ar harlig stamning dar och jag tror det kommer bli bara bra.

Idag kommer Lars fran CIU hit sa vi ska antligen fa traffa honom igen. Han ska vara har i en vecka for att bl.a. kolla stamningen i gruppen. Jag tror att vi alla tycker att det ska bli grymt kul att fa lite Sverigebesok.




/a.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback