Indiskt regn
Det blaser till. Bakdorren slar igen. Jag springer ut. Vantar. Ser mig omkring. Tittar upp. Det regnar. Regnet faller, jag star bafota pa den hart trampade jorden och stracker ut armarna. Mitt forsta Indien regn.
Har kommer en halsning fran Karin G som precis har upplevt det magiska regnet. Som en friskhet som svepte over oss och lamnade kvar en kvav men varm sol. Jag tog mig till det narmaste Internet cafeet genom bussar, bilar, motorcyklar och kor. Min parkamrat Sunil ar sjuk och vilar i familjens soffa av vanligheten att inte sova pa min madrass i rummet for chansen att smita mig. Vilken kille!
Sunil och jag jobbar nu pa CSI High School, en hundra meter fran varat hus. De forsta dagarna har varit kaotiska for min del. En egen klass med hogljuda barn som fragar mitt namn och tar i mig medan Sunil lugnt och fint undervisade i matte och "general knowledge", vad nu det ar! Genom mycket om och men med vad varan roll ar speciellt min pa var kara High School traffade John, Mia, Sunil och jag den glada rektorn. Vi kom fram till att nasta vecka, da aven Jakob och Sudhakar borjar jobba dar, att vi ska satta upp en pjas med en klass och ga runt och beratta om HIV for klasserna. Vinden har vant och det kanns betydligt mer meningsfullt. Imorgon dock ska jag vara prov vakt sedan eleverna nu under fem dagar har examination.
"Min familj" ar helt underbar. Sunil och jag bor med var amma (mamma) som ar anka. Hennes ena dotter Jennifer och sonen Jeswin som ar 23 ar och verkligen en klippa for mig. Han klippte haret i sondags och rakade bort mustachen vilket var en chock pa manga sett och vis. Som nar ett barn inte kanner igen sin foraldrer for den har klippt sig eller nagot annat och blir helt frammande till den person som den vet ar dens foraldrer men kanner inte riktig igen. Sa blev jag infor honom. Fanigt kan tankas men det var verkligen som en helt ny manniska tog plats i hemmet, aven fast han pratade som vanligt och var helt som han ar. Jag forsokte titta mer och mer men varje gang rycktes mitt huvud tillbaka... Idag bara tva dagar senare kommer jag inte ihag hur han sag ut forut och kan bara skratta at min reaktion.
Jennifer ar 18 och lika som hennes tvilling syster Janani laser hon till larare. Vilket det kanns som att var och varannan tjej gor har. Jeswin laser Fine Arts i Chennai men ar for tillfallet ledig till slutet av mars, vilket ar perfekt for da aker vi pa nya aventyr till Sverige.
Inom en timme ska jag traffa Jeswin for att ga och besoka ett tempel som ligger inte sa langt ifran vart hus. Ska tillaggas: forhoppningsvis ska vi ga dit. Det var egentligen meningen att vi skulle ga vid tre men da blev det inte sa och jag blir inte forvanad om han sager att vi tar det en annan dag nar jag val har pallat mig hem fran Internet cafeet.
Precis som regnets frihet har jag friheten att bara acceptera Indien for vad det ar for det blir ju sa mycket enklare da.
Har kommer en halsning fran Karin G som precis har upplevt det magiska regnet. Som en friskhet som svepte over oss och lamnade kvar en kvav men varm sol. Jag tog mig till det narmaste Internet cafeet genom bussar, bilar, motorcyklar och kor. Min parkamrat Sunil ar sjuk och vilar i familjens soffa av vanligheten att inte sova pa min madrass i rummet for chansen att smita mig. Vilken kille!
Sunil och jag jobbar nu pa CSI High School, en hundra meter fran varat hus. De forsta dagarna har varit kaotiska for min del. En egen klass med hogljuda barn som fragar mitt namn och tar i mig medan Sunil lugnt och fint undervisade i matte och "general knowledge", vad nu det ar! Genom mycket om och men med vad varan roll ar speciellt min pa var kara High School traffade John, Mia, Sunil och jag den glada rektorn. Vi kom fram till att nasta vecka, da aven Jakob och Sudhakar borjar jobba dar, att vi ska satta upp en pjas med en klass och ga runt och beratta om HIV for klasserna. Vinden har vant och det kanns betydligt mer meningsfullt. Imorgon dock ska jag vara prov vakt sedan eleverna nu under fem dagar har examination.
"Min familj" ar helt underbar. Sunil och jag bor med var amma (mamma) som ar anka. Hennes ena dotter Jennifer och sonen Jeswin som ar 23 ar och verkligen en klippa for mig. Han klippte haret i sondags och rakade bort mustachen vilket var en chock pa manga sett och vis. Som nar ett barn inte kanner igen sin foraldrer for den har klippt sig eller nagot annat och blir helt frammande till den person som den vet ar dens foraldrer men kanner inte riktig igen. Sa blev jag infor honom. Fanigt kan tankas men det var verkligen som en helt ny manniska tog plats i hemmet, aven fast han pratade som vanligt och var helt som han ar. Jag forsokte titta mer och mer men varje gang rycktes mitt huvud tillbaka... Idag bara tva dagar senare kommer jag inte ihag hur han sag ut forut och kan bara skratta at min reaktion.
Jennifer ar 18 och lika som hennes tvilling syster Janani laser hon till larare. Vilket det kanns som att var och varannan tjej gor har. Jeswin laser Fine Arts i Chennai men ar for tillfallet ledig till slutet av mars, vilket ar perfekt for da aker vi pa nya aventyr till Sverige.
Inom en timme ska jag traffa Jeswin for att ga och besoka ett tempel som ligger inte sa langt ifran vart hus. Ska tillaggas: forhoppningsvis ska vi ga dit. Det var egentligen meningen att vi skulle ga vid tre men da blev det inte sa och jag blir inte forvanad om han sager att vi tar det en annan dag nar jag val har pallat mig hem fran Internet cafeet.
Precis som regnets frihet har jag friheten att bara acceptera Indien for vad det ar for det blir ju sa mycket enklare da.
Kommentarer
Trackback