indien2007

Kanske det är just tyst och tryggt för det framkommer som att det inte finns några chanser. Inget utrymme för att göra fel. Allt är så säkert. Allt är inrutat och tryggt i mönster. Och det är väl det som gör Sverige till Sverige. Sen vad människan tycker om det är ju oerhört individuellt.

I Indien kanske vardagen var mer oväntad och spännande. Ett bevis på att världen lever och jag som individ i en samvaro där allt inte är förutsägbart utan mera oförutsägbart. Ett strömavbrott eller flera med känslan av att vi är beroende men kan fortskrida utan ström. En pannlampa eller levande ljus.

En kväll var det strömavbrott. Jag spenderade kvällen hos Stefan men började undra hur jag skulle ta mig hem. Stefan som satt med pannlampan på huvudet tog cykeln och jag hoppade på. Människor på gatan undrade vad det var för ljus som fort tog sig fram. Det var bara Stefan. Hjälpen i strömavbrottets mörker. När jag kom hem var det middag. Vi satt på golvet med levande ljus i mitten och det var den mest naturliga middagen. Det var så självklart. Så vanligt. Senare på kvällen kom strömmen tillbaka men det var som att den inte hade varit borta alls.

I Arni korsade jag vägen med massa fordon i rörelse i båda riktningar. I Tidaholm rycker jag till när en bil kommer fort emot mig.