indien2007

Vanhakam!
På vägen till Internetcafet insåg jag att jag aldrig kommer att kunna beskriva en hundradel av allt det som händer mig här. Det kändes ganska bra att tänka så, för nu kan jag skriva om det som ligger närmast tillhands istället för att försöka pressa in en massa ord bara!

Promenaden hit var faktiskt mitt första möte med Indien helt på egen hand. De indiska deltagarna tar väldigt god hand om oss, men idag lyckades jag rymma alltså iväg ett tag=) Vägen hit var lika dammig, överfull av människor, fulla av ljud och spännande saker att titta på som alltid, men det kändes ändå lite extra bra! Jag märker att jag har slutat förvåna mig över saker som jag tyckte var väldigt exotiska först, typ kor som ligger överallt, konstiga ljud, dofter och människor som ropar. Det passerade just en parad av något slag här på gatan, men jag tittade bara snabbt. Det är sådant som händer här, hela tiden..

Detta var den första dagen utan något planerat och det känns både skönt och lite konstigt att kanske inte träffa de andra alls. Jag och Ahino sov ganska länge (8.30), åt dosai rispannkakor till frukost, tvättade kläder, lekte med mina småsyskon Priya 11 och Suraj 8 (9 imorgon!) och mellan 5-10 grannbarn som brukar hänga hos oss. Vi sjunger, dansar, spelar kort, pratar lite engelska och tamil, lyssnar på min Mp3 och lite allt möjligt. De är verkligen superkära och Amma också. Trivs hur bra som helst!

Dessutom så får man världens godaste mat här! Min Amma var värdfamilj redan förra året och lagar ibland lite svensk mat till mig. I förrgår fick vi till exempel fattiga riddare till frukost och igår lagade hon pommes frites till mig! Fast Ahino smakar bara lite och sen vill hon helst ha vitt ris=) Det här att äta med höger hand är faktiskt inte så märkvärdigt när man väl fått in rätt teknik.. Jag förundras hela tiden över hur bra man kan klara sig utan sådana saker som är självklara i Sverige; bestick, toapapper, dusch, kylskåp och frys, handfat, tvättmaskin, diskmaskin m.m. m.m.

Idag ville Amma att jag skulle följa med henne till templet (hon är hindu) och väl där kände jag mig som en blandning mellan filmstjärna och ufo. Hon stod och höll om mig stolt medan 20 personer stod runtomkring och tittade och så presenterade hon dem alla och deras relation till varandra (alla i mitt kvarter verkar vara släktingar). Sen frågade de lite om vad jag ätit till frukost, ifal min Amma lagade god mat, vad jag pluggade och vad min pappa arbetade med på bruten engelska. Och så blev de överförtjusta då jag sa något ord på tamil. En upplevelse!

Imorgon börjar jag och Ahino på vår arbetsplats: vi ska göra hollow blocks 4 dagar i veckan nu dessa månaderna. Det blir spannande och nagot helt annorlunda! Verkligen nagot som jag aldrig hade testat pa hemma. Nu ska jag snart ivag for att inhandla en sari till onsdagens brollop som vi alla ar bjudna pa! Jag satsar pa att presentera mig sjalv med min parkamrat har pa bloggen snart! Vanhakam! Sanna