Hej(a) Sverige
Godmorgon från Arni! Klockan är 7.30 här och jag tänkte ta tillfället i akt att kommunicera lite med omvärlden innan jag går till jobbet. Här följer en sammanfattning av de senaste dagarna ur Jakobs perspektiv, saxat direkt ur min resedagbok.
Jag bor nu tillsammans med min parkamrat Sudhakar i värdfamilj. Tilldelandet av värdfamilj skedde under en cermoni som råkade sammanfalla med min födelsedag. Detta tog hela gruppen och WEL fasta på, minst sagt. Mitt födelsedagsfirande gick av stapalen inför halva Arni. Nåja, alla värdfamiljer och en hel del andra. Det innehöll tårta, presenter, sång etc. Dessutom höll vi en "cultural show", den innehöll flera överraskningar, bl a fick jag översätta nationalsången lite snabbt inför publiken. Vackert. Dagen avslutades med att vi "scorade" vår första inbjudan till bröllop, så det blir morgondagens aktivitet.
Livet i värdfamiljen är minst sagt behagligt. Naturligtvis är den materiella standarden helt annourlunda men det ar ju att förvänta. Till saken hör att jag bor i ett relativt fint hus. Mina värdföraldrar är två pensionerade lärare som dock fortfarande driver en egen skola. Varje dag börjar senast kl. 7, även om mitt jobb inte startar förrän kl. 10. Nu kompenseras detta av att min värdbror alltid kommer upp med kaffe på sängen, antingen tamilstyle (sött, sött, sött) eller swedishstyle (svart). De andra i gruppen verkar också ha haft tur med sina värdfamiljer, jag vet, eftersom vi besökt alla. Det tog en hel dag och resulterade i 3 koppar chai, 2 koppar kaffe, 2 glas fruktjuice samt massor kakor, godis och desserter. Dessutom hann vi med att äta "lyxlunch" for 35 rupees, ca 6 kr.
Arni har haft mycket internationella besök, först kom ett gäng från Sydkorea och Finland. De åkte runt på värsta B-utbytet i 2 veckor och åt fortfarande inte med fingrarna. Kasst. Positivt med deras besök var att tidningen var på plats. För fjärde gången. =) Dagen efter kom Peter från USA på besök hem till mig. Han åt lunch tillsammans med oss och fick utstå min värd-mammas "generösa" portioner som alltid blir större än man tänkt sig. Peter lyckades, nästan.
Rockstjärnefeelingen här i Arni håller i sig, när jag häromdagen skulle köpa tvål och tvättmedel engagerade sig hela affären i vad som låg i min korg. När jag senare pa kvällen tvättade mina kläder kom traktens barn för att beskåda showen, "Västerlänning tvättar kläder". Entren var gratis!
Vi har också hunnit med en utflykt, till ett tempel förstås. Templet var som de flesta tempel imponerande men utsikten var helt fantastiskt. Det ar platt i Arni men ganska bergigt runt om. Mest exotisk var nog bussresan till templet. Buss i Indien innebär alltid för mycket folk på för lite plats. Helt galet.
När jag inte leker så jobbar jag, min arbetsplacering heter "Dustbins". Det är ungefar lika oglamoröst som det låter men betydligt roligare. Vår uppgift är att minska sjukdomsspridningen genom att få folk att slänga skräp i soptunnor istället för som nu direkt på gatan. Nu finns det inga soptunnor så dessa tillverkar vi på ett betonggjuteri och sedan gäller det att strategiskt placera ut dem och tala om för Arni var de finns. Ett stort plus med jobbet är att jag får röra mig mycket och vara ute hela dagarna.
Trots att jag sover på ett stenhårt betonggolv bland myror och insekter. Trots att allt känns väldigt omständigt och bökigt ibland. Trots att jag saknar er därhemma. Så spelar det ingen roll, det som räknas är upplevelsen. Och den är bra, riktigt bra.
(I hope to publish a post in English as soon as possible with the help of my partner Sudhakar. Thank you for your patience!)
=)
Jag bor nu tillsammans med min parkamrat Sudhakar i värdfamilj. Tilldelandet av värdfamilj skedde under en cermoni som råkade sammanfalla med min födelsedag. Detta tog hela gruppen och WEL fasta på, minst sagt. Mitt födelsedagsfirande gick av stapalen inför halva Arni. Nåja, alla värdfamiljer och en hel del andra. Det innehöll tårta, presenter, sång etc. Dessutom höll vi en "cultural show", den innehöll flera överraskningar, bl a fick jag översätta nationalsången lite snabbt inför publiken. Vackert. Dagen avslutades med att vi "scorade" vår första inbjudan till bröllop, så det blir morgondagens aktivitet.
Livet i värdfamiljen är minst sagt behagligt. Naturligtvis är den materiella standarden helt annourlunda men det ar ju att förvänta. Till saken hör att jag bor i ett relativt fint hus. Mina värdföraldrar är två pensionerade lärare som dock fortfarande driver en egen skola. Varje dag börjar senast kl. 7, även om mitt jobb inte startar förrän kl. 10. Nu kompenseras detta av att min värdbror alltid kommer upp med kaffe på sängen, antingen tamilstyle (sött, sött, sött) eller swedishstyle (svart). De andra i gruppen verkar också ha haft tur med sina värdfamiljer, jag vet, eftersom vi besökt alla. Det tog en hel dag och resulterade i 3 koppar chai, 2 koppar kaffe, 2 glas fruktjuice samt massor kakor, godis och desserter. Dessutom hann vi med att äta "lyxlunch" for 35 rupees, ca 6 kr.
Arni har haft mycket internationella besök, först kom ett gäng från Sydkorea och Finland. De åkte runt på värsta B-utbytet i 2 veckor och åt fortfarande inte med fingrarna. Kasst. Positivt med deras besök var att tidningen var på plats. För fjärde gången. =) Dagen efter kom Peter från USA på besök hem till mig. Han åt lunch tillsammans med oss och fick utstå min värd-mammas "generösa" portioner som alltid blir större än man tänkt sig. Peter lyckades, nästan.
Rockstjärnefeelingen här i Arni håller i sig, när jag häromdagen skulle köpa tvål och tvättmedel engagerade sig hela affären i vad som låg i min korg. När jag senare pa kvällen tvättade mina kläder kom traktens barn för att beskåda showen, "Västerlänning tvättar kläder". Entren var gratis!
Vi har också hunnit med en utflykt, till ett tempel förstås. Templet var som de flesta tempel imponerande men utsikten var helt fantastiskt. Det ar platt i Arni men ganska bergigt runt om. Mest exotisk var nog bussresan till templet. Buss i Indien innebär alltid för mycket folk på för lite plats. Helt galet.
När jag inte leker så jobbar jag, min arbetsplacering heter "Dustbins". Det är ungefar lika oglamoröst som det låter men betydligt roligare. Vår uppgift är att minska sjukdomsspridningen genom att få folk att slänga skräp i soptunnor istället för som nu direkt på gatan. Nu finns det inga soptunnor så dessa tillverkar vi på ett betonggjuteri och sedan gäller det att strategiskt placera ut dem och tala om för Arni var de finns. Ett stort plus med jobbet är att jag får röra mig mycket och vara ute hela dagarna.
Trots att jag sover på ett stenhårt betonggolv bland myror och insekter. Trots att allt känns väldigt omständigt och bökigt ibland. Trots att jag saknar er därhemma. Så spelar det ingen roll, det som räknas är upplevelsen. Och den är bra, riktigt bra.
(I hope to publish a post in English as soon as possible with the help of my partner Sudhakar. Thank you for your patience!)
=)
Kommentarer
Trackback