Varnar for kansliga lasare.

Min chef pa Hollow Blocks gor sitt jobb i sin egen tradgard. Det innebar att jag traffar hans familj varje dag. Bade igar och idag var deras aldsta dotter Ida hemma fran skolan och idag jag fragade varfor. Niruba sa att hon hade nagra slags utslag pa handen och darfor var hemma. Efter en narmare titt pa hennes utslag kunde jag ganska sakert konstatera att det var skabb. Efter att ha diskuterat lite med Niruba fick jag hennes medtycke. Jag fragade vad hon far for behandling, dom tog fram nagra piller samt en salva. Det vekar ju bra tankte jag. Men med tanke pa att dom sjalva hade forklarat hennes utslag som nagon slags allergi var jag lite tveksam.

Men det var ju inte nog med att Ida kliade pa sin skabb. Hennes yngre syster var uppsvullen i hela ansiktet och Niruba trodde det berodde pa det sar hon har i pannan. Vi bad om att fa tvatta rent det med lite svenska sterila grejer. Dar under allt kladd visade det sig att nagon granne med autodidakt kunskap sytt ett stygn. Det sag helt katastrofalt ut med insytt har och langa tampar pa traden. Saret behovde uppenbarligen dreneras och inte sys, for nar Niruba tvattade och pressade runt om bara strommade det ut var. Det sag inte alls bra ut. Nar var arbetsdag var slut tog jag och Niruba henne till en lakare som tog bort styget, gav henne en spruta och nagra piller. Den kvinnliga lakaren forklarade for mig att detta ofta hander nar folk vill ha saker och ting billigare gjort, och sa blir det bara tok. Nar dom sedan kommer for att ratta till det far dom betala igen. Nar jag anda var dar visade jag forpackningen till den salva som Ida behandlas med. Lakaren sa att det var fel salva och bad oss komma med henne imorgon och fa den ratta.

Stort tack till Maria i Umea som i sommras delade med sig av sina erfarenheter av skabb och en stor eloge till henne for att hon kunde forklara symtomen sa bra sa att jag faktiskt kunde anvanda kunskapen i praktiken.

Nu ska jag ta reda pa hur skabb egentligen smittar…spannande!

/a.

Den har veckan hade vi utbildningsdag pa torsdagen, igar, av praktiska sjal. Det var Jakob och Sudhakar som larde oss mer om fortet i Vellore. Men det vet jag att Mia har berattat om pa bloggen sa det kan ni lasa om dar om ni vill. Det som jag tyckte var mest intressant med det besoket var att se hur indier ser pa restaurering. Pa ett stalle vi besokte i fortet sa var det gamla hal i vaggen dar soldater setat och siktat med sina gevar. Dar dom har setat har det naturligt blivit “nedsuttet” i graniten. Detta sag man spar av men groparna har blivit uppfyllda med cement, for att det ska se snyggt ut. Det ar val det som ar charmen eller, att se hur tiden har slitit?

Igar nar vi hoppade av bussen och gick hemat berattade min parkamrat att hon under dagen tappat en del av en tand. VA!? Hon visade. Ganska lang bak pa overkaken sag jag nagot svart. Jag tankte att hon maste ha en amalganlagning dar och att det ramlar bort en bit av den. Men sa var det inte. Jag tog en narmare titt och sag att ett stort hal arbetat sig ut fran mitten och helt enkelt sprangt bort en del av tanden. Hon klagade pa att det gjorde ont pa tungan eftersom den vassa kanten skavde dar. Tungan ar val det minsta problemet, hela tanden ar ju genomrutten!! Tandlakaren verkar inte vara nagon man besoker regelbundet har men kanner man daremot av minsta lilla forkylning eller halsont sa gar man till doktorn och far en spruta och en massa tabletter i olika farger. Annu en sak som ar helt tvart emot hur det funkar i Sverige.

Halva tiden har snart gatt och man upptacker nya saker varje dag som man blir helt hapen over. Har om dagen upptackte jag att ett av barnen pa min skola var stum och dov. Det var det ingen som hade informerat mig om, jag lade bara marke till henne for hon betedde sig lite konstigt och inte kunde saga sitt namn nar jag fragade. Det ar tydligen for langt for henne att aka till en dovskola sa hon gar pa MD-school bara for sakens skull. Undrar hur hon kommunicerar hemma? Idag har vi forresten jobbat sista dagen pa skolan. Niruba var inte dar eftersom hon var tvungen att fixa med sin tand. Men vi kommer atervanda. For att intervjua nagra av barnen for varat projekt, att jamfora en indisk och en svensk skola. Sen skulle jag aven vilja genomfora iden jag har om att mala en varldkarta pa en vagg i skolan. Har fatt tillstand av rektorn, bara det praktiska kvar.

Natten till onsdagen sa det small och varmen kom. Ja, sa kanns det i alla fall och det ar fler som haller med. Nu ar sommaren har pa allvar! Igar nar vi gick runt i Vellore mitt pa dagen borjade jag allvarligt fundera pa hur jag ska klara denna hetta! Hur kan folk sta ut med detta ar ut och ar in. Kan man hoppa i plurret nar man vill gar det val an men i en stad sahar inne i landet!? Pa vintern i Sveriga kan jag ibland langta efter att bli uppvarmd innifran och ut, nu skulle jag gora mycket for att naken fa rulla mig i snon och bli nedkyld innifran och ut. =o)

I onsdags efter yogan kom Anita, en av dom som jobbar pa WEL, for att prata med oss. Hon berattade att det gick rykten pa stan om varfor vi var har. Det var bland annan en mindre serios tidning som orsakat dessa rykten. Folk tror att vi kommer hit och ger en massa pengar till WEL och att det ar darfor det gar sa bra for dom. Det pratades aven om att vi var har i nagot slagt missionssyfte, att forsoka omvanda folk. Att vi bodde i familjer och att ingen riktigt visste vad som pagick dar. Valdigt konstiga saker som bara ar hamtat ur tomma intet, med andra ord. Det hade gatt sa langt att polisen kontaktat WEL och undrat vad som egentligen pagick. Ruby, ledaren for WEL, fick ga till polisstationen med alla papper och gora klart for dom varfor vi var har. Vi uppmanades att vara forsiktiga med vad vi sa till folk sa dom inte fick for sig mer konstiga saker. Vi fick absolut inte namna daliter, mannskliga rattigheter eller jamstalldhet! Temat for hela utbytet. Att vi var “kandisar” har och att folk glor pa oss visste jag men att folk tror en massa hade jag verkligen ingen aning om.

Imorgon aker vi pa mittlager nagra kilometer bort. Det ska verkligen bli skont att komma ifran allt har. Bara vara tillsamman pa ett lite lugnare stalle.

Nej, nu ar det dags for en kopp kaffe tror jag visst!  =o)

/ a.

 
Igar var det utbildningsdag igen, som alltid pa fredagar. Det var Stefan och Vidiapadi som hade om jordbruk. Fick veta hur ris och andra grodor odlas, intressant. Eftersom denna utbildningsdag var till storsta delen utomhus har jag nu battrat pa min indiska branna. Indisk branna betyder, i alla fall for oss tjejer, att man ar brun i anskitet, om armarna, men inte axlarna, och mojligtvis att nyansen pa fotterna ocksa ar lite brunare, men det ar nog mest smuts. 
 
Jag pratar en del med min syster Suganthi. Hon ar 23 ar och gift. Har forstatt att hon inte alls ar lycklig i sitt aktenskap. Det ar hjartskarande nar hon berattar. Jag har knappt pratat med honom sjalv men hon berattar att hon tycker han ar en hard person som inte lyssnar pa henne. Det ar helt enkelt hans karaktar sager hon. Jag har forsok rada henne att prata med honom men hon sager at det inte gar eftersom hennes asikter inte ar varda nagonting. Jag blir ledsen i hela kroppen nar jag ser hennes hopplosa min. Hon sager att hon alskar hennes son och det ar han som gor livet vart att leva. Varje dag fragar jag hur hon haft det och hon svarar alltid, ok. En dag fragade jag varfor hennes dagar alltid har varit, ok, och inte bra. For att mitt liv inte ar intressant for mig, svarade hon da. Skilsmassa? Nej, inte mojligt. Och det visste jag redan sedan innan. Vid en skjlsmassa har blir kvinnan ofta hart drabbad hart. Hon ses ned pa och kommer formodligen aldrig kunna gifta om sig. Jag vill sa garna gora hennes liv lite dragligare men vet inte hur. 
 
Ikvall ska vi ha filmkvall hemma hos Karin G och Sunnil, ska bli mysigt. 
  
God eftermiddag!
 
/a.

Igar pa formiddagsrasten gick jag och Niruba upp pa skolans overvaning som vanligt for att dricka kaffe med en larare som heter Rachel. Vi har pratat mycket med henne och kanns som om vi fatt bra kontakt. Men… Igar sag jag hur hon slog tva barn i huvudet med en pinne for hon ville fa dom tysta. Det var bara jag som sag och jag sparrade ogonen i henne. Nar hon kom tillbaka till oss sa jag att jag inte tyckte om nar hon slog barnen. Visade pa mitt eget huvud for Niruba och den andra lararen som var dar hur hon hade slagit. Dom borjade alla skratta, eftersom jag inte forstod vad det var som var sa roligt fragade jag vad det var dom tyckte va sa kul. Dom kunde inte svara och bara skrattade. Det var valdigt frusrerande att sta dar och bli skrattad at. Nar jag kande att jag inte langre kunde beskriva med ord hur jag kande mattade jag ett slag med pinnen pa Rachel som hade slagit barnen. Hon blev ganska chockad och hanterade situationen genom att vara bara tyst och sedan stracka fram huvudet och med sitt kroppssprak saga…men sla da!! Det gjorda jag sjalvklar inte utan gick istallet darifran. Sedan berattade jag for rektorn vad jag nyss hade sett. Han flinade ocksa men jag lugnade ner mig och dagen fortsatte som vanligt…trodde jag.

Efter lunch berattade Niruba for mig att Rachel hade sagt att hon tagit mycket illa upp for det jag gjort mot henne. Hon tyckte att jag skulle ga och be om ursakt sa var det bra sen. Jag tog med mig Niruba upp som tolk och bad om ursakt och forklarade att jag hade gjort sa bara for att visa hur fel jag tyckte det var att dom slog barnen. Hon forlat mig och vi var vanner igen.

Pa kvallen ringde Mia mig och berattade att min parkamrat tydligen hade tagit valdigt allvarligt pa det som hade hant om berattat det for John. Han hade i sin tur pratat med, dom som driver organisationen WEL har i Arni, Ruby och Grega. Dom tyckte detta var en sak som maste utredas ordentligt. Va, tankte jag?! Mia och jag diskuterade lite och kom fram till att det kanske var bra om detta togs upp ordentligt for det kanske ar forst da det kan bli en forandring. Det blev bestamt att det idag pa morgonen skulle vara ett mote pa skolan da chefen for skolan, jag, Niruba, Rachel, Mia och John skulle delta. Det som vi kom fram till var att det inte ska ske nagon mer aga pa skolan fran om med nu. Nar chefen sa dessa ord kollade Mia och jag pa varandra med stora ogon och hojda ogonbryn…var detta mojligt. Men jag var inte riktigt nojd…sa att det inte borde vara mig dom berattade detta for utan lararna och aven eleverna. Chefen gjorde att snabbt overvagande och tog in alla larare till motet. Han berattade for dom vad som gallde och berattade att pa mandag vid bonenstunden da alla barnen ar samlade ska aven dom fa veta att det ar slut pa slag nu!

Imorse nar jag gick till skolan kandes det som om jag var pavag till en rattegang och nu kanns det som om ja har vunnit malet. Ar medveten om att detta kanske inte kommer funka till 100% pa en gang men det ar helt klart ett stort steg pa vagen och jag maste erkanna att jag ar javligt nojd! Inte trodde jag att detta mattade slag kunde andra sa mycket!

Trevlig helg!

/a.

 Skrivet 2/7

Pa vagen hit forsokte en fruktforsaljare lura mig att kopa tva bananer for 4 rupies…glom det, jag tanker inte betala dubbla priset bara for att jag ar utboling. Nasta forsaljare visste battre och han fick salja sina bananer for motsvarande 30 ore. Jag har rad att betala overpris, men ratt ska va ratt! Haha!

Det ar inte ofta man ser en dod manniska, och inte heller ofta man far en fyrvarkeripjas i huvudet. Eller? Det hande mig samtidigt igar kvall. Nar en avliden manniska tas till begravningsplatsen gors det synligt genom stan. Folk langst fram smaller smallare och trummar. Efter dom kommer en stor vagn heltackt med blommor som dras av en ko. Efter och intill vagnen annu fler manniskor. Alla dom som gar i taget ar vad jag forstar nara slaktingar till den avlidne som ligger fastspand pa vagnen. Under tiden som vagnen rullar tas blommor bort fran vagnen och kastas pa vagen. Efter taget blir det en vag av blommor, riktigt fint faktiskt. Men ju mer blommor som tas bort ju tydligare kan man se personen som ligger dar, och jag maste erkanna att det vad lite otackt. Jag och Niruba skulle forsoka smita forbi taget lite smidigt. Det slutade med att jag fick en fyrvarkeripjas i huvudet, aven det lite laskigt. Tog skydd under en smeds tak och vantade dar tills dom kommit forbi, ingen id’e att ha brottom i Indien.

Hur min vag till jobbet kan se ut. En hona med sina kycklingar star och pickar i sig havre. Nagon sopar, nagon tvattar klader, nagon diskar, nagon lagar frukost. En ko star och ater fran en sophog. Nagon pumar vatten ut brunnen. Nagon plockar upp en koskit som hon sedan blandar med ho, gor till en kaka, lagger att torka i solen. Anvands sedan som langsamt brinnande kol. Roken gor att man far tarar i ogonen men det funkar sakert bra att laga mat pa. Barn som skriker good morning, whats your name. En vagn dragen av tva kor, lastad med what ever, far mig att ga till sidan. Sedan ar det dags att kors vagen och det ar ju en historia for sig…bara att vanta in ett nagot sanar bra tillfatte och sen bara ga med bestamda steg och hoppas att det gar bra aven idag. Precis utanfor skolan hanger det alltid en grisfamilj, som ater pa vad de hittar, och ibland en apa. Ja, man kan val saga att den lilla biten ar bra mycket me handelserik an banvallen, karravagen, skolgatan eller vilken vag som helst i Sverige, i alla fall som jag har gatt pa.

 Ja, nu har det gatt nagra dagar igen och det har som vanligt hant massor. Ska ge er ett litet axplock. Vill aven passa pa att rekomendera er att titta in pa varan blogg ocksa. Indien2007.blogg.se  Dar finns det bilder for den som ar intresserad.

I Fredags var det utblidningsdag igen. Det var Sunnil och Karin G som larde oss mer om silkesvavning for saris. Vi besokte tva olika fabriker dar vi fick se hur det gick till. intressant.

Igar akte vi tidigt med buss till Chennai. Huvudresemalet var Ostindienfararen fran Goteborg, och det blev helt klar det som tog upp mestadelen av var tid i storstaden. Pa vagen besokte vi ett jattestort temple. Som alltid vid tempelbesok fattar man inte sa mycket, sa det kanns inte alltid sa mengsfullt. Man kanner att det ar jattagammalt men sen ar det inte sa mycket mer. Tycker jag iaf. Men, men. Dar sag jag for fortsta gangen i indien andra europer. Det var tydligen nagon slags turistattraktion och en massa tyskar var dar. Nagra av oss, bl. a. jag fastnade direkt i tusisttrasket och kopte mig ett par skor. John, den indiska handledaren tyckte att det var hutlosa priser men efter att ha prutat ner ett par skinnsandaler halva priset till va 35 kr sa kandes det anda inte sa farligt.

Vi stannade vi ocksa pa en stor minnesplats for Ravji Ghandi som blev utsatt for en sjalvmordsbombare pa 90:talet tror jag det var. Han var politiker och som en slags frihetskampe som blev mordad. Han har minst sagt fatt en stor minnesplats. Vi svenskar jamforde den med den lilla sten som Olof Palme har. Fjuttig!

Sen var det dags for skeppet. Hade skapat mig nagon slags illusion om att bussen skulle kora oss till hamnen dar vi skulle se skeppet pa langt hall. Vi skulle kliva ombord, snacka lite med svenskarna som jobbar dar, kanske fa en kopp kaffe… Tillbaka till verkligheten dumma blondin!!! Vi klev av bussen pa en sexfilig vag som vi skulle korsa. Dar pa andra sidan stod det massor av folk i ko och jag forsto inte riktigt varfor forst men insag sen att dom var har for samma syfte som vi. Jag bara jublade av lycka for att fa stalla mig i denna underbara ko i gassand solsken!! Har aldrig statt i nan sa lang ko och jag vet inte vad jag ska jamfora det med. Bara en javligt lang ko! (Vi var dom enda svenskarna.) Mia gick genast fram till en av dom som jobbade pa skeppet och fragade om det over huvud taget var nagon ide att sta i kon. Han trodde det och vi stod och vi stod. Det vi koade for var att fa kopa biljetter for att sedan ga pa en buss som tog oss till hamnen och slutligen pa skeppet. Nar vi statt i kon i over fyra timmar och antligen kommit fram till biljettkassan visade det sig att dom bara salde biljetter till mondag efter som dom inte skulle hinna ta ombord alla idag. Jaha, allt koande i onodan… Mia tog nagra raska steg till svensken hon pratat med nagra ganger innan. Forklade varan situation. Han gav oss sexton snabba stamplar och vi hade fatt vara biljetter. Vi fortsatte koa for att fa komma pa en buss. Nar vi antligen var vid hamnen tog Mia tag i saken igen. Vi blev snart inledda pa en VIP:gang. Jaha, da hade vi utnyttjat varan vita hud till foretrade pa det svenska skeppet. Koande i fem timmar, men det var det vart! Hur kul som helst att fa prata lite svenska med andra svenskar. Det var larvigt kul!

Sedan akte vi vidare till Asiens storsta strand som ligger utanfor Chennai. Morkret hade fallit men vi sprang glada ut for att antligen na vattnet. Hoga vagor som slog oss vata. Harlig kansla trots att vi var trotta efter allt koande. Efter en middag pa restaurang vantade den langa bussfarden hem. Var val hemma runt halv tre, sav lange och nu sitter jag har. Idag tror jag att jag bara ska lasa bok pa terrassen efter lunchen som snart vantar.

Igar var de var forsta arbetsdag och jag var sjalv eftersom Niruba var och hamtade sitt pass i Chennai. Det var meningen att jag skulle fa lite introduktion forsta dagen, ga runt i dom olika klasserna och se vad dom gjorde. Sa vart det inte! Lararen som undervisade i 1:klass ville att, nar jag kom, skulle barnen sta i ett rakt led for att saga “morning miss” och gora “schouttecken” i panna. Hon knuffade och slog barnen och nar hon tyckte det var nodvandigt bad hon en av barnen att ga och hamta linjalen. Sen slog hon dom  huvudet, drog dom i oronen och gav dem en flata da och da. Jag hall pa att boja grata dar framfor dom. Ogonen fylldes med tarar samtidigt som jag sag radslan i deras. Det var den varsta indienupplevelsen. Ska tillagga att barnen verkligen inte hade gjort natt fel nar dom fick en small, dom forsokte bara sta sa rakt dom kunde.

Sen berattade rektorn att det var en larare som var sjuk sa jag skulle fa undervisa 2:klassarna ensam. Fattar inte riktigt hur det gick till men jag tror det gick bra. Dom pratade tamil och jag engelska. Ritade saker pa tavlan som dom skulle saga vad det hette pa engelska. Dom var riktigt duktiga. Nar jag inte kom pa mer att rita skrev jag det engelska alfabetet pa tavlan och bad dom skriva det pa deras tavlor. Nar jag sag att det var sarskillt en elev som var svag gick jag fram och hjalpte honom. Den andra lararen, som slog barnen, kom fram till mig och tyckte att jag skulle satta mig vid min kateter och vanta tills barnen kom fram till mig och visade sina fardigskrivna tavlor. Skulle han fatt en small tillslut da eftersom han inte kunde eller? Pedagogiskt! Jag gjorde iaf inte som hon sa. Tog istallet fram honom till tavlan och pekade pa varje bokstav han skulle skriva. Det var trots allt det basta som skulle kunna ha hant den dagen, att jag fick en egen klass, da slap jag se den andra lararen sla eleverna mitt framfor mina ogon. Nar dagen var slut drog jag en djup suck och gick for att ventilera med mina landsvanner. Dom hall med mig om att det var hemskt hur barnen blev slagna. Fick aven reda pa att det for tre dagar sen instiftades en ny lag i Indien att det INTE ar tillatet med barnaga i skolan. Dags att se till sa att det funkar i praktiken!

[b]Lite roligare[/b]
I forrgar var jag och shoppade med min syster och min mamma. Det kandes jattemysigt, kan inte beskriva kanslan men det kandes bara bra. Kanner mig mer och mer som en i familjen. Kopte en ny sari som jag ska ha imorgon nar vi ska pa brollop. Hittade aven tva fina fotlankar med bjallror pa. Sanna som alla fina indiska flickor och kvinnor har. Plingar sa harligt nar man gar sa man blir glad for varje steg. Ja, ibland kanner jag mig som en “indian girl”. (Forutom att alla stirrar pa mig nar jag gar pa gatan.) Just i denna stund sa alskar jag dethar. Ganska gott att standigt vara lite skitig om fotterna.

Ha sa kul i snon!

/ anna

Man borjar inse mer och mer vilken chock de indiska deltagarna kommer fa nar dom kommer till sverige. Inget som liknar Sverige har och inget som liknar Indien i Sverige. Mamma och jag pratade om det innan jag akte, att man kanske inte ska underskatta indiernas kunskaper om omvarlden. Men det verkar som om dom har ganska dalig koll. Finns manga exempel. Vi hade en fragestund under dom forsta dagarna och en av fragorna som indierna tog upp var om varat har. Varfor tycker inte tjejer i  Sverige om att ha langt har? (Syftade pa mig och Frida.) Varfor har ni olika farg pa haret? Ja…du…vi ar fodda med de har harfargerna. Imorse fragade min syster vad jag gillade for mat, Indian and Swedish food? Jag sa att jag gillade bade svensk och indisk mat och att jag aven gillade thaimat valdigt mycket. Da fragade hon om Thailand var en stad som lag nara dar jag bor i Sverige. Hur ska man forklara det utan kartbok…? Jag gjorde mitt basta men jag vet inte om hon fattade. Och da ska det tillaggas att hon haller pa att lasa till larare. Har dom ingen geografi i skolan??

Arnis huvudgata.
Ar val som vilken huvudgata som helst…? Eller? Kaoset som rader pa denna gata skulle nog kunna jamforas med en Carnevalsdag i Grebbestad (= mycket manniskor.) Det som ska tillaggas ar stora lastbilar som tutar, stora bussar som tutar, bilar som tutar, mopeder som tutar, cyklar som plingar, kor som ater ur skraphogar. Det at inte bara ett fordon som passerar da och da…nej, nej, HELA TIDEN! Det galler att se upp och det ar ofta man maste stanna upp och bara skratta at allt!  Visst var jag forberadd pa allt mojligt kaos men det gar anda inte att fatta forns man ar har. Hoppas ni kan forestalla er ganska bra iaf.

Dagens frukost: Rispankaka med sot kokosmjolk. Rispannkakor ar gjort pa rismjol och vatten…that’s it. Gott.

Till lunch blir det nan slags kyckling som jag snart ska ga hem och hjalpa dom att laga. Dom ar valdigt angelagna om att jag ska lara mig och det ar jattekul. Antar att det blir ris till det.

/ Anna