Min indiska mamma ar en skata.
Igar var det utbildningsdag igen. Frida och Cynthia tog oss till grannstaden Vellore och till ett stalle som heter Worth Trust. Det ar ett stort stalle dar funktionshindrade jobbar och studerar. Det var mycket intressant och gav hopp om framtiden. Uppfoljingen av lakarbesoken blev inte helt stralande och mycket energikravande. Flickan med saret verkar i alla falll battre och jag var precis inne pa fass hemsida och forsokte ta reda pa vad lakemedlet som den andra flickan fatt for skabb egentligen innehaller. Visst maste man lita pa varden som dom far har men jag rakade lasa pa flaskan med den rosa kramen i och det star att denna kram kan vara bra om du har brannt dig i solen, fatt ett insektsbett eller hade nagon slags hudirritatation. Jag tycker det later ungefar som kylbalsam? Eftersom jag inte kunde bli nagot klokare genom att soka pa fass kanske jag helt enkelt bara ska forsoka slappa det och lata saker vara som dom ar. Pa tal om frustration sa har jag en tickande bomb inom mig. Just nu tickar den inte men ibland kanns det som om den gor det valdigt snabbt. Jag hoppas nagon klipper av en gron och en rod sladd snart for jag vill inte vara i narheten nar den detonerar. Det var min indiska mamma som tande stubinen. Hon har vart nara med tandstickan manga ganger men nu javlar tande det eld. Igar kvall kom Niruba hem ca en halvtimme senare an mig, klockan var runt atta och regeln ar att vi ska vara hemma innan nio. Jag horde att min mamma hojde rosten och gick med raska steg ut pa trappen for att skalla pa henne. Nar hon kom in fortsatte diskussionen. Jag forsokte forsta vad dom pratade om men icke. Niruba forklarade for mig nar vi gick upp pa rummet. ?Mamma? hade tydligen varit arg pa henne for att hon var sen hem och for att hon inte hade hort av sig. Hon sa att om Suganthi, hennes riktiga dotter, hade gjort sa hade hon slagit henne. Nar Niruba forsokte forklara sig pratade hon bara i munnen pa henne och till slut gav Niruba upp. Alltsa?den karringen!!! Imorse nar jag hade tvattat haret och sedan gick ner for att ata frukost tog hon mig i haret, sag sur ut och sa towel. Hon tyckte att jag var for blot i haret och borde torka mig battre. Hur fan orkar hon lagga sig i allt!! Hon gar mig pa nerverna!! Idag kommer John och halsar pa oss och vi ska forsoka prata med henne tillsammans (eftersom hon inte pratar nagon engelska och for att vi behover nagon som kan fa henne att lyssna inte bara prata). For det ar ju inte meningen att hon ska hota Niruba med att sla henne! Ah, det bara kliar i hela kroppen nar jag tanker pa henne. Det kanske later barnsligt, det jag skriver, men det ar pa fullaste allvar och jag kan inte forklara battre an sahar. Bomben fylls ju aven med krut fran andra irritationsmoment som ibland bara kanns for manga. Oftast forsoker jag bara skratta at det men ibland?.ahh!! Nasta helg aker dom som vill till Pondicherry och oj, oj, oj vad jag langtar. Behover nog verkligen ett brake fran detta nu. Pondicherry ligger ca fyra timmars fardvag harifran och verkar vara en shysst stad. Eftersom det ar lite turistigt dar har vi hort talas om att aven tjejer kan ga i shorts och att man kanske kan fa nagot annat an ris pa restaurang, och att det FINNS EN STRAND OCH VATTEN ATT BADA I. Formodligen kommer Mia tillbaka fran semestern pa mandag och da blir ju det en hojdpunkt for sig. Hoppas sedan av veckan gar fort for jag langar till den dar stranden! Laste igenom nu och det lat ju inte allt for positivt men det ar sahar det kanns just nu! /a.
Kommentarer
Postat av: Mia
Hej Anna gumman
Jag forstar att det maste kannas skitjobbigt med mamma just nu. Later ju faktiskt lite konstigt, nastan som hon hade en riktigt dalig dag och verkligen overreagerade..
Hoppas John och du och Niruba kan losa det tillsammans, det ar ju trots allt nagra veckor kvar. Men jag tror det kommer att ga bra, du har mitt stod fran Kerala och Niruba med saklart. Kul med Pondicherry, jag foljer givetvis med!!
Kram Mia
Trackback