indien2007

Jag är hemma hos Mamma i Skanör nu. Om jag ska ut och studsa på ett dansgolv ikväll behöver jag ladda upp med tystnad och lugn här först tänker jag. Motsatser. Jag tror att luften här innehåller typ 90 procent mer syre än den i staden. Det känns i alla fall så. Och så luktar den regn, hav, vått gräs och eld.

Jag åkte hem igår för att umgås med Mamma och Jacob, äta god mat och godis, gosa med katten Sixten och kanske kolla på Idol. Det blev inte riktigt så utan lite tvärtom haha. Jag fick något migränliknande anfall och fick ligga ensam i ett mörkt, tyst rum och när jag kände matlukten spydde jag. Tokigt. Sen plötsligt kände jag mig i alla fall bättre och tänkte gå ner till familjen. Men då hade jag visst sovit flera timmar och de var på väg att gå och lägga sig. Fick i alla fall träffat min brorsa ett litet tag. Och sen sov lilla Sixten hos mig hela natten.

Jag lyckas inte vidare bra med att vara halvtidsarbetslös, småjobb bara ramlar över mig utan att jag behöver lyfta ett finger.. Så bekvämt.

Igår var det en speciell dag på flera sätt. Kanelbullens dag såklart och även Djurens dag berättade min kompis från Djurens Rätt. Då bakade vi veganska kanelbullar och firade med en spel- och pusselkväll.

Idag hjälpte jag Astrid att flytta några kvarter bort. Så nu är vi bara 4 kvar. Vi lånade en varuvagn av falafelstället mittemot och körde iväg. Mannen hon ska bo med var rolig. Han hade en konstutställning som hette "Ska vi leka krig, nej, fred". Innan vi gick igen fick vi skjuta en diktator. Med luftpistol laddad med en pil mot bilder på väggen. Jag sköt Franco och Astrid George Bush, men hon siktade egentligen på Pinochet.

Malmö är en liten stad. På rekryteringsdagen kom det 7 stycken som jag kände mer eller mindre eller hade pluggat med. 2 killar och 15 tjejer var där. Det var jättekul att sitta och anteckna och fundera över om de var lämpliga eller inte. Jag undrar vilket intryck vi gav på våra rekryteringsdagar... Det var många fina människor där i alla fall så det ska nog gå bra nästa år med. Men det kändes lite konstigt efter intervjuerna när man var helt inne i det att man inte kommer ens veta vem som kommer med sen. Jag skulle helst velat välja ut dom själv=)

Bröstaktionen är uppskjuten, det krockade med något stort världspolitiskt möte av något slag i Köpenhamn som många skulle demonstrera mot. Det blir nog nästa helg! Så hinner vi förbereda oss lite bättre med. Men jag pratade länge i t elefon med den här Ragnhild som startade det hela i Uppsala och har fått massa heta tips och saker att tänka på. Hon är cool och väldigt genomtänkt.

Jag har hunnit ha föredrag för Lions också! Det var 15 män i kostym och en kvinna. Jag tror att samtliga var pensionärer. De var kära. Det kändes enkelt att prata om något man verkligen tycker är bra och är säker på. Tänkte efteråt att detta med att hålla föredrag kanske inte är en sådan stor grej egentligen, utan mest att man går dit och har kul.

 Det var min vecka det. Det har säkert hänt massa i era liv också. Berätta kompisar!

Sanna Panna

När jag vaknade idag var jag både katolik och protestant. Imorgon är jag inget av det, bara troende...

Efter att ha umgåtts mer än någonsin tidigare med religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet under detta halvår så har beslutet växt inom mig. Det är dags. Jag kan inte vara kvar. Fastän människorna som jobbade på Kyrkans Hus i Tidaholm är så mysiga, fastän jag tycker så mycket om lugnet som finns i kyrkor och fastän jag vet att kyrkan har många bra aktiviteter som hjälper folk så går det ju inte. Inte när jag inte alls tror så som allt bygger på att man ska göra. Inte ens i närheten. Omöjlig förstås.

Jag började med att ringa till Svenska kyrkan. Okej, vi skickar en blankett, sa en glad röst. Det var enkelt!
Katolska kyrkan måste man besöka, det har mina syskon tipsat om. Väl där mötte jag en riktig mystant. "Du som är så ung och trevlig, det är en stor förlust för oss det här, det må jag säga. Dig kunde vi väl fått behålla, jo det tycker jag", sa hon menande ett antal gånger. Och när hon skulle ta bort mig från registret gjorde hon jättelånga pauser för att jag skulle hinna ändra mig. "Okej, nu klickar jag här på Utträde då..." sa hon och kastade en lång, hoppfull blick på mig över axeln.

Men till slut kom jag därifrån och kände jag mig riktigt lyft. Fri. Som en lättnad. Det var rätt för mig.

On Saturday we took the car over the Öresundsbron to Copenhagen, the capital of Denmark. The last part before Denmark we drove drove in a tunnel under the ocean. It was the first time for Ahino to go in a tunnel and she thought it was very exciting! In Copenhagen we saw many people from different countries all around the worlds, we saw people playing Indian music on the street, we walked on Strøget (big shopping street), ate pizza and visited one museum. It was a fantastic day!



This is outside the Guinness museum in Copenhagen, where we stand next to a statue of the tallest man in the world. He was 2.72 metres tall, which is about twice our size. Inside the museum we learned about many other world records; the person with most piercings has 745 surgical needles inserted in his body, the person with the longest hair had 5.627 m of hair and an Indian boy has the most fingers and toes, 25 in total (12 fingers and 13 toes).

Ahino & Sanna