Att gå ut 2 kyrkor
När jag vaknade idag var jag både katolik och protestant. Imorgon är jag inget av det, bara troende...
Efter att ha umgåtts mer än någonsin tidigare med religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet under detta halvår så har beslutet växt inom mig. Det är dags. Jag kan inte vara kvar. Fastän människorna som jobbade på Kyrkans Hus i Tidaholm är så mysiga, fastän jag tycker så mycket om lugnet som finns i kyrkor och fastän jag vet att kyrkan har många bra aktiviteter som hjälper folk så går det ju inte. Inte när jag inte alls tror så som allt bygger på att man ska göra. Inte ens i närheten. Omöjlig förstås.
Jag började med att ringa till Svenska kyrkan. Okej, vi skickar en blankett, sa en glad röst. Det var enkelt!
Katolska kyrkan måste man besöka, det har mina syskon tipsat om. Väl där mötte jag en riktig mystant. "Du som är så ung och trevlig, det är en stor förlust för oss det här, det må jag säga. Dig kunde vi väl fått behålla, jo det tycker jag", sa hon menande ett antal gånger. Och när hon skulle ta bort mig från registret gjorde hon jättelånga pauser för att jag skulle hinna ändra mig. "Okej, nu klickar jag här på Utträde då..." sa hon och kastade en lång, hoppfull blick på mig över axeln.
Men till slut kom jag därifrån och kände jag mig riktigt lyft. Fri. Som en lättnad. Det var rätt för mig.
Sanna, jag är inspirerad av dig. Imorse ringde jag min församling och gick ur den svenska kyrkan. Det har länge varit där att jag skulle göra det men gjorde det inte. Tänkte på det mycket i Indien och nu är jag snart fri. Puss och kram