indien2007

Första sponsoruppdraget avklarat!

Det var lunchmöte på den lokala Rotaryklubben. 35 mestadels äldre män och en kvinna, alla i finkläder typ kostym. Och så kom jag där i mina indiska kläder och bindi och presenterades för alla som dagens föredragshållare. Jag skrattade inombords. Men så uppriktigt varma alla var när de skakade hand och log mot mig. Det var riktigt spännande att se hur det fungerade i ett sådant sammanhang som jag verkligen aldrig hade hamnat i annars. Lite som att besöka en annan verklighet det med. Jag fick sitta bredvid presidenten och käka finlunch (de drog ut stolen för mig) och se hur de skötte allt det formella på ett högtidligt men ändå skämtsamt sätt.

Sen var det min tur och jag körde igång. Sen minns jag inte så mycket mer. Jo, att jag fokuserade på den där yngre mannen som satt och smålog varmt under hela halvtimmen. Och att jag hämtade energi från när de skrattade. Men jag var så inne i pratandet och publiken att jag kopplade bort allt annat. Jag har varit ganska spänd nu några dagar, ni vet känt att det kommer att bli skönt när det är över, men det var bara så himla roligt och lätt! Precis som jag egentligen visste att det skulle vara.

Och efteråt kom massa fram och skakade hand med mig igen och log och sa massa snälla saker. Min gamla rektor från gymnasiet (och min pappas chef :) gav mig en jättestor kram till och med och sa att det gjorde du jättebra. Det var en fröjd att höra och se dig sa en annan kär gubbe, det där föredraget kan du ta med dig och hålla överallt. Två stycken kom fram och berättade engagerat att de kände folk som arbetade med Indien och en sa till och med att han skulle kolla upp om hans bekant behövde någon som följde med ner och hjälpte till att vaccinera barn mot polio för Rotarys räkning. Jag var mest så himla glad då att jag inte tänkte mer på detta förräns senare, och då hade vi inte bytt nummer eller så. Men jag antar att det verkligen är en av fördelarna med att ha föredrag för äldre människor med en massa kontakter.

Sen fick jag en träbit också, med en silvrig Rotarysymbol där det står typ tack för ett intressant föredrag. Rätt coolt att ha tycker jag, funderar på vad jag ska göra med den..  Och just det, efteråt kom en jättefin gammal gubbe fram och sa tankfullt att "det tror jag är något av det viktigaste för världen just nu, att ni unga åker ut och lär känna och förstå andra kulturer". Sant.

Sen efteråt ringde kära Karin Marin och allt kändes ännu bättre!



Sist men inte minst, den enda nytagna bilden av mig som jag har. När man inte har egen kamera får man hålla till godo med de bilder som ens lillebrorsa väljer att skicka.. Så här ser jag alltså ut nu för tiden.

Puss och kram fina ni
Sanna