En mus
Lägger mig ner i den grå soffan för att vila. Sluter ögonen. Ett ljud hörs. Öppnar ögonen. Antar att det är mina ögonlock mot kunden. Det var det inte. Sluter ögonen. Ljudet hörs igen. Ett krafsande. Tittar omkring. Flyger upp. Tar bort kuddarna i soffan. Där bakom tyget försöker något ta sig ut. Kvickt går jag bakåt. Larver. Spindel. Mus. Vad är det. Instikt gör att jag ringer Jesvin. Han säger döda det. Jag ringer pappan i familjen. Han säger döda det. Jag tar en sked och slår mot tyget. Det tystnar. För en stund. Ljudet tillbaka. Slår igen. Ljudet försvinner.
Lägger mig i den svarta soffan. Sluter ögonen. Ljudet är där. Slår igen. Ljudet är borta.
Detta är betydligt mer obehagligt att höra ett ljud och veta att något är där men inte komma åt det eller veta vart det försvinner. Den lever i soffan. Än att som i Indien se ödlorna där på väggen eller kackerlackan. Kackerlackan som är betydligt lättare att döda.
En mus kom pappan fram till i familjen att det är samt flickan. Vi såg den aldrig. Men med en sådan oorganiserad och stökig familj är det inte så konstigt eftersom ost hittades bakom soffan samt annat som de hade letat efter under en tid.
Efter en mer hjärtskärande och nervös dag släppte jag av tre familjemedlemmar för väntan på den fjärde vid Gare de Nord. De väntades en helg i London med kusinerna. Och jag gick sakta hem.
Kommentarer
Trackback