indien2007

Ja, vi ar tillbaka i avgaserna och dammet i kara Arni efter nagra skona, givande, avslappnande och fulla dagar pa mittlagret. Vi har gjort grundliga utvarderingar av hur gruppen och varje enskild deltagare upplever arbetsplatserna, vardfamiljerna, parkamraten, handledarna (mig och John), gruppen och sin egen roll i gruppen. Det har varit manga givande diskussioner och ovningar och det kanns som det var mycket positivt for hela gruppen. Det kanns som vi fatt ny energi och lart oss en hel del om varandra och om oss sjalva (vi fick feedback fran samtliga i gruppen).

Underbar mat serverades tre ganger om dagen och dar emellan ett antal kaffe och tepauser. Allt lagat over oppen eld utomhus av en fantastisk kock som har visat att man verkligen kan skara gronsaker med omsorg och karlek om man bara tar god tid pa sig. Han lagade mat non-stop kandes det som.

Trots manga "sessions" han vi aven med en del lekar (att gissa ord med gester), passa bollar till alla i gruppen efter en given ordning samt cricket och fotboll. Sista kvallen hade vi aven gjort en stor brasa som vi dansade indiandans runt i morkret medan syrsorna gjorde sitt basta for att overrosta den tamilska discomusiken..

Forutom lite huvudvark, och magont pa sina hall drattade Stefan olyckligt omkull och slog i handen i en tjock gren. Handleden vid tummen svullnade upp och nasta dag akte Stefan och John i buss till narmsta doktor (2,5 timmar enkel resa) och rontgade handen. Inget brutet som tur var. Med sig tillbaka till lagret fick han sina rontgenplatar markta "Mr Stefan, son of Roland" samt en del fargglada piller, sa han verkade pa det hela taget ganska nojd sa har i efterhand..

Jo, glomde att de skarpa kurvorna och skumpandet i bussen gjorde att flera drabbades av aksjuka och bussen fick stanna ett antal ganger sa att de kunde spy. Inte ens aksjuketabletter hjalpte fullt ut..

I eftermiddag kommer Lars fran CIU i Stockholm till Arni. Det var planerat en valkomstceremoni med blomkrans och rokelse och uppstallning av samtliga i gruppen (precis som alltid nar det kommer langvaga gaster), men han har bett om ett vardagligt "hej" istallet... vi far se hur det blir..

/Mia

Nara vart midcamp-omrade fanns en liten bergsby dar allt man behover fanns att kopa. Vi gick igenom marknaden nar vi var pa vag till dammen dar vi hoppades kunna bada.. Har en normalfull buss som aker nerfor berget och vidare inat landet..
/mia

Det ar roligt att fotografera manniskor har. Alla verkar tycka det ar roligt att vara med pa bild. Antingen kommer de fram sjalva och vill att man ska ta fram kameran eller sa posar de garna om man sjalv vill fotografera. Har ar Lakshmis mormor i Chennai. Det ar forsta morgonen efter att jag landat. Jag och hon delade sang (en ganska stor dubbelsang..), sa det kandes som vi hann bli lite vanner under den korta tiden vi traffades. Aven om vi inte kunde prata med varandra. Har vinkar hon hej da pa balkongen nar jag och John ska aka vidare till Arni.






Det har ar Vidyapathys mormors syster som vi traffade i fredags nar det var utbildningsdag i hans hemby. Hon kom in och satte sig tillsammans med oss svenskar och ville prata. Aven har var det lite sprakproblem men Ahino oversatte. Hon skojade och sa att hon ville komma och halsa pa i Sverige och lamna sin man ensam ett tag. Hon ville garna vara med pa bild, men ville inte le. Nagot hon gjorde ganska ofta nar vi pratade med henne /Mia

God morgon

Klockan ar bara 8.22, men jag har varit vaken flera timmar. Ar det for att jag ar ovanligt morgonpigg? Nja, kanske det ar nagot jag blivit har i Arni. Kvart i fem ar det namligen forsta bonestunden i mosken (narmaste granne med Jakob och Sudhakar) och boneutroparen satter igang. Allah Akbahr... mycket melodiskt och fint. Nar han ar klar ar det katolska kyrkans tur. Den ligger nagra hundra meter till hoger fran mitt hus. Det ar val vid 5-snaret. Tamilska psalmer och musik pa hogsta volym (de har enorma hogtalarsystem upphangda i gatuhornen, de ar formade som megafoner). Halv sex ar det nasta kyrka, den som Ruby och Graga tillhor (protestantisk). Det ar bibelord, musik och sang. I vanliga fall brukar jag bara vakna till en liten stund, men i morse hade oronpropparna akt ur och jag kunde inte hitta dem. Kanske lika bra det, sa ofrascha som de blivit (snalla Lars - ta med nya fina oronproppar nar du kommer).

Hade sallskap med Ruby imorse nar hon gick till kyrkan och jag slank in pa internet cafet istallet. Hon berattade att folk tycker om att lyssna pa religiosa budskap aven om det kommer fran en annan religion. Toleransen ar stor. Ingen irritation har inte over att nattsomnen stors. Jag gillar det, alla religioner sida vid sida overallt och det ar helt ok. Ingen som brakar om vilken som ar bast.

Igar (lordag) var jag och John pa bilutflykt upp i bergen (tillsammans med Ruby, Graga, Anitha och brudparet fran forra veckans brollop) nagra timmar fran Arni. Vi tittade pa det stalle dar vi ska ha mittlager fran den 17-20 februari. Det kommer att bli jattebra. Ett tyst stalle ute pa landsbygden dar vi ska bo och umgas, laga mat och ha en massa ovningar och diskussioner. Underbart! Jag hade hort talas om ett vackert vattenfall som lag i narheten och dar vi skulle kunna bada. Vi akte och tittade, men upptackte att den var uttorkad, inget vatten alls. Inget badande alltsa.. Pa vag hem akte vi forbi och tittade pa Asiens storsta teleskop. Det ar ett stort forskningsinstitut som forskare aker till fran hela Indien. De har oppet for besokare pa lordagar. Intressant trots att jag inte forstod vad de sa.

For att avsluta min inledning rorande ljud vill jag bara lagga till att jag i vanliga fall stors jag inte alls sarskilt mycket av alla ljud, de blir en del av livet har och jag roas av kaoset och folklivet. I fredags hade jag daremot "dagen da jag inte stod ut". En trang, varm buss som hoppade och krangde och jag fick sta rumpa mot rumpa med en man som inte var sarskilt villig att dela med sig av den lilla plats som fanns till forfogande. Bussen tutade och alla motande bussar, motorcyklar och andra fordon tutade ocksa. Hela tiden. Jag holl pa att bli tokig. Val framme i Arni var det politiskt torgmote. Sent pa kvallen stod an arg man och agiterade timme efter timme sa det skallrade i fonstergluggarna ovanfor min sang. Hade jag inte haft mina oronproppar hade jag tagit forsta basta buss till flygplatsen och akt till Sverige. Kom da att tanka pa bussresan tidigare pa dagen och gav upp. Insikt: Det gar inte att varja sig mot Indien. Det ar lika bra att alska det.

"Pinn-incidenten" pa Annas skola var en san dar handelse som jag och Anna aldrig kommer att glomma.
Jag satt och fick tarar i ogonen och haret pa armarna stod upp nar hogste chefen sa att det var slut med pinnar och slag pa deras skola. Berattar man den sa som den var, ar storyn riktigt bra och skulle gora sig bra pa film till och med. Jag tror dock att det ar ganska svart att fran den ena dagen till den andra sluta sla barnen om man alltid gjort det tidigare och om man inte ersatter slagen med nagon battre metod. Lararna behover ovning i att ha ordning pa barnen utan att sla dem i huvudet. Dessutom har jag forstatt (efter att ha diskuterat detta med John) att det finns en massa oskrivna regler och undertoner i denna handelse som sakert ocksa paverkar. Lararen som slog satt ju med pa motet, log, och var helt med pa att sluta sla. Hon var den som liksom fick skammas trots att denna metod understods av saval rektor som hela indiens skolsystem.

Hoppas vi far tillfalle att fortsatta diskussionen pa MD school aven nar Anna och Niruba byter arbetsplats efter mittlagret. Det nya paret som kommer dit far ta vid och fortsatta visa med andra metoder hua man undervisar utan aga. Det tar ju givetvis langre tid att fa denna nya metod att fungera, men det ar det ju vart. John sa ocksa att vi inte kan rakna med att gora samma sak pa de andra skolorna och att det ska sluta pa samma lyckliga satt. Dar kan det bli tvartom, att vi mister arbetsplatser och samarbetspartners och han rekommenderar inte att Annas metod sprids. Hur som helst kanns det  jattebra att just denna historia slutade med ett steg i ratt riktning.

Inga nya bilder idag, min dator fungerade som vanligt nar jag oppnade Photoshop och lyssnade pa musik, men nar jag till slut satte sladden i eluttaget blev den helt svart , bara dog. Forstod inte alls vad som hande. Ar det det har som kallas kortslutning? Nan som vet?

Gruppen mar bra, ledig sondag idag. Frida lite febrig igar, hoppas battre idag. Jag ska fortsatta valideringssamtalen med nagra i svenskganget. John har akt till sin hemstad Madurai (10 timmars bussresa ;-) for att halsa pa sin syster som precis fatt barn. Grattis John har blivit morbror! Han kommer tillbaka tisdag morgon.

God sondag!
Mia

Hej och god morgon

Hoppas ni njuter av vintern i Sverige. Har blir det bara varmare och varmare. Pa dagarna ar det riktigt hett och man undviker att vara ute om det gar. De som jobbar pa dustbins maste dock sta i solen pa dagarna och de ser lite trotta och yra ut nar vi se till yogan pa mandagar och onsdagar. Det galler att dricka vatten ofta och mycket.

Igar efter yogan hade vi ytterligare en genomgang av kriterierna for projektet som paren ska gora medan de ar i Arni. Temat ska vara jamstalldhet och manskliga rattigheter och kommer antagligen att handla om jamstalldhet i familjerna och pa arbetsplatserna eftersom det ar latt att fa information genom intervjuer och genom att de vistas i dessa miljoer dagligen. Proektet kommer att bli en muntlig redovisning pa minst 20 minuter i slutet av mars samt en skriftlig inlamning. Jag och John forsokte betona att det ar viktigt att tanka pa hur de ska presentera sitt projekt. Planera bilder, film, framtradande sa att det blir intressant for de som lyssnar.

Tanken ar att de sen ska gora ett liknande projekt i Tidaholm sa att de kan gora jamforelser mellan Arni och Tidaholm. Bade det indiska och det svenska projektet presenteras under senare delen i Tidaholm for gruppen och forhoppningsvis intresserade tidaholmare.

Vi mar bra i gruppen. Inga allvarligare sjukdomar. Myggbett har vi alla och, i nagot fall, nagon annan typ av roda svullna hudutslag pa armarna som kliar ordentligt. Kanske solutslag, allergi mot cement eller loppbett. Doktorn har skrivit ut salva och tabletter, men han visste inte vad det var for utslag. Inte latt att ordinera medicin da...

Imorgon utbildningsdag igen, veckorna gar fort. Det ar Stefan och Vidyapathy som ska lara oss om jordbruk och odling. Vi ska aka till Vidyapathys hemby som ligger strax utanfor Arni pa studiebesok och sa ska vi bjudas pa lunch i hans familj.

Idag ska jag ha valideringssamtal nr 2 med halva svenskgruppen. En och en har de bokat in sig hos mig och varje samtal tar 20-30 minuter. Det ar en typ av utvecklingssamtal som vi gor for att uppmarksamma det informella larandet som detta utbytet ger. De berattar, jag fragar och dokumenterar skriftligt. Intressant och kul!

Nu dags for frukost. Hoppas inte pa "idlis" faktiskt. Det ar den vanligaste frukosten hos mig och det kanske inte direkt ar favoriten. Vita flygandetefatsformade risbollar (tyvarr utan smak) med kokosnotsas. Men det finns ju en massa annat gott som "dosai" (rispannkakor) eller vanligt ris faktiskt.

Kram till alla!
Mia

Foto: Anna

Tidig morgon i Arni, affarerna har inte oppnat an. Bara vagnar och kor som drar lass med frukt, gronsaker, sockerror eller annat som maste transporteras innan trafiken blir for tat pa gatorna.
Basta stunden pa dagen, inte for varmt.
/Mia

Fotograf: Stefan
Karin J, Niruba och Frida ater Bryani pa bananblad. Bryani bjuds det ofta pa nar det ar fest. Brollop kanske som i detta fall. Lemonrice, tomatorice, olika gronsaksroror, en banan, stark masala med kyckling.
/Mia

Den har gangen ar det Anna som bjuder pa dagens Arnibild. Bananer overallt och saaa goda, inte alls som de halvgrona stela bananerna vi kan kopa i Sverige. Man behover aldrig ga hungrig lange om an ar ute pa stan. En banan for 1 rupie.
/Mia