indien2007

Hai Friends !

Life is a good journey, during this journey lot of things happening !

Some things are Sweet like a sweets

Some things are sour like a Raw Mango

Some things are Good with sweet memories

Some things are Not good It becomes an experience for our life

Whatever it is it will be nice to have different things happens in our life like a rainbow

It makes our life wonderful such a things happening like that with different colours of nature!

So, Keep and touch live with our life with nice/good things with different things friends!

Jaha, efter otaliga timmar i en finsk buss, mestadels fylld med öldrickande finnar och ett tiotal svenskar och två danskar. Kom vi fram, mörbultad och spänd.
17 nationaliteter, vegankäk, föreläsningar och non-voilent worshops, varvades med leenden och många nya människor och intryck.
Så blev ja arresterad, med 500 andra..... Polisskräcken har trots allt våld minskat.
Sammanhållningen var total och jag kan skriva mkt mer....hinner inte nu, men kolla in sidan.....
Mer filosfiskt tjafs kommer snart om detta äventyr.....
Säger bara en sak, Nato Game over

http://www.ofog.org/bilder/95

Den 1 April beger jag mig till Sverige. Det forknippar jag med samma tid for ett ar sedan da jag (vi) akte till Sverige.

Jag aker for att ta itu med tidigare liv och darmed framtida liv.

Hai my dear friends just now i created by blogg id !

Now onwards we keep and touch for ever in our friendship life together.

yours friendshiply,

ever yours with love,


Take care...bye...bye...

sunil

Hur hamnade jag i baksätet på en polisbil? Och på bild i Trelleborgs Allenhandas nätupplaga?

Jag känner mig lite kluven till det jag ska berätta... Men bli inte oroliga nu.
Jo vi hade manifestation för att min gamla hemkommun skulle ta emot flyktingar på ett torg i småstaden. Jag agerade mest som min systers medhjälpare med högtalarna, micken och göra skyltar.

Vi var en liten skara i regnet: lokalbefolkning, politiker och aktivister som motkraft mot rasisterna som var väntade. Mycket riktigt, plötsligt kommer NSF marscherande runt ett hörn med svenska flaggor. Vissa av dom hade tydligen kommit ända från Blekinge. Polis från svedala, ystad och trelleborg kallades in och de motades iväg. Alla är rädda för rasister. Sen var det en annan skara som verkade mer som "vanliga" rassar.

Vi hade en namninsamling. En cool tjej gick fram till de "vanliga" rasisterna där de stod och markerade och frågade om de ville skriva under. Det var så absurt att alla börja skratta, vi och dom. "De var ju egentligen gulliga, vad synd..", sa tjejen sedan om rasisterna.

Efter talen när vi var klara hade rasisterna försvunnit men det kändes i luften på något sätt att de var nära. Och polisen erbjöd sig att eskortera alla hem. Jag åkte polisbil med mamma och en typ 17åring.

Efteråt kände jag mig alldeles upprymd, det är så lätt att gå in i de där känslorna. Det kändes visserligen som en bra sak att stå upp för och bra att stå där med mitt plakat trots hotet runtomkring. Men när jag rannsakade mig själv... Jag hade inte tyckt att det var så spännande, inte känt mig så upprymd, om inte rasisterna kommit. Men såklart, egentligen ville jag absolut inte att de skulle vara där eller finnas förstås.. Men det är läskigt hur lätt det är att ryckas med........ En tanke.

Bloggvänner!

I helgen tog Anna och Jakob en tur ut på landet. Nyfikna på hur det gick till?

Långt norr om Upplands Väsby ligger Leksand. Dalarna, landskapet som sägs rymma det allra svenskaste och som de flesta bara sätt på bild, genom en tavla som pryder väggen på Nationalmuseum och målats av konstnären Anders Zorn.

I Dalarna har släkten Bodin också lite av ett släktimperium, ty att döma av näringslivet (i.e. "bodins bygg) i Leksboda äger de halva byn. Vi har varit där, bott i mysig stuga och jagat dalahästar i det vilda.

Vi väljer att skildra historien medelst bilder och text. Eftersom, det "precis som Piff och Puff insåg på julafton blir det mycket tydligare om man visar vad man pratar om istället för att skrika i munnen på varandra." (snodd visdom)

Aldrig har saknaden varit sa stor.

I fredags gick jag upp till de indiska omradena. Slank in pa Kumars Shop. Five star restaurang. Pure Silk Shop. Det var som att ga i Indien. Ibland nar jag kollade at ett hall sag jag bara Indier. Kvinnor bar sari. I affarer sag det precis ut som nar man koper sari eller chuidar i Arni. Vaningar med klader och massa expediter. Massa dvd affarer av Indiska filmer i mangder. Det bra ar att de flesta talar tamil eftersom de flesta kommer fran Pondicherry. Jag sjong borjan pa en lat jag var ute efter och lite lunkandes gick mannen fram och hamtade den. Ingen bradska. Gick in pa Madras Cafe och tog en samosa och kaffe. Alldeles lugnt gjorde mannen kaffet och gav mig samosan. Halva priset i forhallande till franska cafeer och vilken skon atmosfar. Lite langre in satt en man och at pa en plattallrik med handerna. Det regnade ute och dar kunde jag stanna for evigt.                                                      

Amsterdam är synderna stad. Att bo mitt i red light district va lite to much för mig, men det var en upplevelse. Det vill jag lova!
Kvinnor i skyltfönster som säljer sina kroppar, dag som natt vecko dag som helg. Det säljs droger i de flesta souvenir butiker, och i coffeshopsen får det inte serveras alkohol, det är bara maja som gäller. Det finns menyer på vad de olika sorterna kostar och det är i princip det enda du kan köpa där. Du kan ju sitta där och röka det också. Sex sex och åter sex, privata bås, lapdances och striptrease varvat med sexshower och otaliga sexshopar! I all galenskap lyste något väldigt tydligt igenom, sex handlar om att kvinnan ska tillfredställa mannen!
"No smoking on the room"-va de första snubben i receptionen sa.
Trots allt detta överväldignade som mötte mig, blev jag förälskad i staden och skulle kunna tänka mig att bosätta mig där....det finns fler sidor av Amsterdam.
Det finns alla kanaler, ett homomonument, vackra smala gamla hus, leende människor och många underbara platser. Kullerstenar, cyklar i tusental, kanalbåtar och äckliga falaflar.

Berlin är förälskelsen stad. Att bo i ett husprojekt va perfekt för mig, att elda i en ganska ful men ytterst funktionell kakelugn med små hoppresasde bruna fyrkanter som hämtades nere i den super mörka källaren är ju livet. Det vill jag lova!
Lekplatser, grafitti, övergiviet tivoli som vi lekte i, sol, chips, marknader och en skum fest. Ett äventyr att ta sig dit. Tillbringa 24 timmar om dagen med en underbar person. Skratt och lek, planka på tunnelbanan. Vi spenderade inte en enda krona på hela resan. Trots att jag tyckte om berlin så blev jag mer förälskade i tjejen jag va där med än staden i sig. Det kanske är bra, går ju inte att bo överallt, inte samtidigt iaf.

Over and out.....snart kommer uppdateringar med mer äventyr!

Stockholm krympte när jag idag tog fram cykeln och tog mina första cykeltramp för i år. Vi bor ju jättecentralt! Min fina cykel har vintervilat i Annas förråd, på Söder, under vintern men idag var det dags. Och vad känns bättre än att rulla iväg på nypumpade däck i motsol hemåt?! Folk man möter ler och pratar med en mitt i farten. En man frågade om jag var sömnig och log när jag susade förbi, när jag gäspat färdigt log jag tillbaka. En annan uttryckte att jag var för snäll då jag väntade på att en buss skulle få åka före mig vid ett övergångsställe, jag log. På tunnelbanan är det annan attityd och stämning som råder. Där kommer man på sig med att stirra någon i skrevet och möts av en sur blick.

Jag lärde min också att genvägar är senvägar, vilket resulterade i att jag hittade en affär som verkar mysig och ett bageri på oförskämt nära avstånd från hemma. Ska cykla vilse oftare, men bara sådär vilse så jag tror mig ha en aning om var jag befinner mig. (Den K-märkta Erikssonmasten var ett bra riktmärke.)

Mer tramp och mindre spring till T-banan är folket!



Bonusbilder!


Fest.


Fest och samma chipsskål.


424 dagar tidigare.


Utflykt med icke utflyktsväder i den för årstiden fagra högalidsparken.

Vårpuss!

Anna och Jakob

Hyrde en bil tillsammans med Henning och hälsade på töserna tre i det granna norge. Fyllde bilen med en back med skivor, skidor och diverse andra tillhyggen. Vi hälsade på Hennings fru Tove, kompisen Julia & hennes galne kusin Amanda som bosatt sig i OS-byn och tillika skidparadiset Hafjell utanför OS-staden Lillehammer. Där ägnar de sig till vardags åt att baka pizza, servera den och åt att för egen del att äta gröt. På så sätt hoppas de kunna leva på dricksen och spara lönen till kommande äventyr.

För min del blev det också en dos skidåkning och för Henning en tur på brädan. Vi hann också tillsammans med Tove med en djupdykning i den norska konst och museivärlden på Lillehammers kunstmuseum samt en bilutflykt längs ögonkramande fjällvidder tills vi slutligen kom till ett avsides och kusligt The Shining-hotell där det bjöds på varsina varma chokolatas med creme fraiche som vår nyvunna portugisiska bekantskap Marco slängt ihop.

Hinken och jag klarade oss så småningom helskinnade tillbaka över gränsen och tillbaka till den där stan där solen lyser bättre än på länge. Jag har sagt upp mig och tar ikapp för förlorad tid med mig själv. Klurar på var jag ska styra mina steg härnäst. Tills dess ha det gott och glöm inte bort att rösta i min och karins tävling "bästa norgetripp". Den som röstar på mig får vara min vän.