Tankar
När man lever tätt intill varandra uppstår något som kallas förståelse. En förståelse av att vi går igenom samma sak. Samma sak av att ha en parkamrat och alla de tillbehör som kommer gratis med det.
Vare sig man har en bra dag eller en sämre dag kan man alltid prata om svårigheter och roligheter i förhållandet med sin parkamrat.
Att vara föräldrer har vi nog alla nu fått pröva på hur det kan vara. Väcka sin parkamrat som knappt kan ta sig ur sängen, säga till den att inte sova på de lektioner vi besöker i skolan, att inte prata högt och lyssna på musik när andra sover... Dessa stunder om dock inte dem jag nämt kan vara komiska i sig och visar än en gång på de kulturella och tankemässiga skillnader som finns ibland oss.
Min parkamrat säger ofta det han tror jag vill höra och inte det som han verkligen känner.
När jag frågade honom igår hur han tyckte dagen var sa han att den var intressant och det var kul att vi fick se det vi fick se. Jag sa däremot att jag tyckte det var jättetråkigt och då skrek han ut: Det tyckte jag med. Lika när vi skrev vår utvärdering av vår utbildningsdag så är den delvis till för att då utvärdera sig själv och våga föra kritik mot sig själv och andra. Han berättade vad han tyckte, dvs allt var bra, det var en bra dag för oss och alla. Jag berättade vad jag tyckte, väldigt kritiskt som vanligt. Då förstod inte han riktigt det jag sa men sa att ok jag tycker så med.
Det borde vara förvirrande att inte någonsin få tänka själv om saker och tänka med ett kritisk förhållningssätt. Det kan vara en av anledningarna att man ibland inte får svar när man frågar eller berättar om något.
Min parkamrat går igenom många tankar och frågor inom sig själv. Igår sa han att han förstått att han också är en del av samhället och inte bara en del av sin familj. Han går även igenom stor förundran över hur han själv är och beter sig. Mycket av det som man som deltagare går igenom i det här programmet. Dock är det som en överraskning för honom och en grundförutsättnng för mig.
Vare sig man har en bra dag eller en sämre dag kan man alltid prata om svårigheter och roligheter i förhållandet med sin parkamrat.
Att vara föräldrer har vi nog alla nu fått pröva på hur det kan vara. Väcka sin parkamrat som knappt kan ta sig ur sängen, säga till den att inte sova på de lektioner vi besöker i skolan, att inte prata högt och lyssna på musik när andra sover... Dessa stunder om dock inte dem jag nämt kan vara komiska i sig och visar än en gång på de kulturella och tankemässiga skillnader som finns ibland oss.
Min parkamrat säger ofta det han tror jag vill höra och inte det som han verkligen känner.
När jag frågade honom igår hur han tyckte dagen var sa han att den var intressant och det var kul att vi fick se det vi fick se. Jag sa däremot att jag tyckte det var jättetråkigt och då skrek han ut: Det tyckte jag med. Lika när vi skrev vår utvärdering av vår utbildningsdag så är den delvis till för att då utvärdera sig själv och våga föra kritik mot sig själv och andra. Han berättade vad han tyckte, dvs allt var bra, det var en bra dag för oss och alla. Jag berättade vad jag tyckte, väldigt kritiskt som vanligt. Då förstod inte han riktigt det jag sa men sa att ok jag tycker så med.
Det borde vara förvirrande att inte någonsin få tänka själv om saker och tänka med ett kritisk förhållningssätt. Det kan vara en av anledningarna att man ibland inte får svar när man frågar eller berättar om något.
Min parkamrat går igenom många tankar och frågor inom sig själv. Igår sa han att han förstått att han också är en del av samhället och inte bara en del av sin familj. Han går även igenom stor förundran över hur han själv är och beter sig. Mycket av det som man som deltagare går igenom i det här programmet. Dock är det som en överraskning för honom och en grundförutsättnng för mig.
Kommentarer
Trackback