indien2007

Den 8 juni tackade Tidaholms kommun alla fina värdfamiljer genom en middag på Festvåning Fyran. Samtidigt passade vi på att redovisa de projekt vi jobbat med i Indien och Tidaholm. Sång, dans och några pjäser om indiskt och svenskt familjeliv blandades med redovisningar om skolsystem, insamlingen till de handikappade barnen samt lite fakta om indiska äktenskap. Vi hann med mycket och avslutade kvällen med att alla i gruppen spontant gick upp en och en och öppet berättade vad detta utbyte betytt för dem. En smula rörande faktiskt..

Efteråt var det gatutrav i Tidaholm. Hästar som travade genom staden i full fart. Vi har aldrig tidigare sett så många människor i Tidaholm!

... i Tidaholm. Det har gått fort, veckorna har svischat förbi i en rasande fart

... klarar man sig ganska bra i Sverige. Det var kul att se alla indier förse sig med jackor, tjocka tröjor, vantar och mössor från Kärsögårdens förråd. Lager på lager... Här står vi klara för avfärd från Kärsögården till Tidaholm. Först buss till Centralen, sen X2000 till Skövde. Därefter buss till Tidaholm där vi som ni ju redan vet blev väldigt väl mottagna.

Nu har vi varit i Tidaholm nästan en vecka och saker och ting börjar så smått falla på plats. Idag rundvandring i kommunen med Else-Marie och Lisbeth. Skolor, bibliotek, museum, dagis... Det är inte lika kallt längre, vi har skaffat lånekort på biblioteket, kollat in badhuset och käkat tårta på kommunhuset. På biblioteket hade personalen verkligen ansträngt sig för att vi alla ska känna oss välkomna. Ett tjugotal böcker på tamil hade lånats in speciellt för oss. Helt otroligt fint..

Jag och John har åkt runt och hälsat på alla värdfamiljer och fikat hos alla. Både gott och mycket trevligt. Paren trivs väldigt bra i sina nya familjer och det är så kul att se hur nya vanor och traditioner snappas upp kvickt och lätt. Istället för ris och sambar pratas det om påskägg, mackor, flingor och gröt...
Vi hörs igen snart och hoppas visa fler fina vårbilder från Tidaholm... /Mia

Ja, då var vi äntligen här alltså. 

Det blev lite strul med halva gänget som inte kom med bussen från Skövde
till Tidaholm. Chauffören åkte helt enkelt iväg utan de sista sex deltagarna när bagageutrymmet var fullt. Men Västtrafik skickade då en helt egen buss som körde de sista till Tidaholm. Väl framme blev vi alla mottagna av en välkomstkommité, fiolmusik, blommor och journalister. Turistchef Else-Marie var iklädd Sverigedräkt och Lakshmi (fd indisk deltagare och handledare i CIU-utbytet som numera jobbar i Tidaholm) stora solglasögon. Även kommunalråd Per-Olof Graaf var med, han höll i välkomstbanderollen. Utbildningschef Lisbeth Göthberg höll ett varmt välkomsttal och så var ju naturligtvis alla värdfamiljer på plats i snålblåsten.

Alla deltagare hittade rätt familjer och åkte iväg till sina nya hem. Jag och John har installerat oss på vandrarhemmet Smedjan (eller Gruvan kanske den heter) och det är där hela gänget ska ses nu i eftermiddag för fika och pratstund.

... och ja, vi var med i Västgötabladet idag...

Vi hörs
Mia

... vad ovanligt det känns att kunna skriva å,ä och ö igen...

Hello everybody

We have arrived safely in Sweden, Stockholm and the whole group is getting adjusted at Karsogarden with Swedish food and cool clear air. The trip went well even if we (the Swedes just coming from lovely beautiful Kerala) had to spend a whole day outside the airport in Chennai on the street. We took turns to sleep and had a lot of people watching us and also some thousands of flies that kept us company.

Today the Indians are having a day in Stockholm and the Swedes have left to meet friends and family for one day... Tonight the Swedish parents are welcome to visit and also watch our cultural show with songs and dances.
On Wednesday we go to Tidaholm and we look forward to meet all families and friends there.

It surely feels good, strange, new, old, up and down to be back in Sweden. Miss miss India already, but look forward to coming days together in Tidaholm.

/mia

.. sa vet jag faktiskt inte hur ni ska gora.. kanske ar det bast med meddelanden har pa bloggen eftersom nagon i ganget ar inne och skriver eller kikar varje dag. Det ar namligen nastan omojligt att ringa oss pa mobilerna eller skicka SMS. Detta eftersom Tamil Nadu (dar vi kopt vara telefonkort) och Kerala inte har speciellt bra avtal med varandra. Det bertyder att nar vi laddar vara kort med 100 rupies far vi bara 10 rupies samtalstid. Riktigt daligt. Och nu i slutet ar det ingen ide att kopa Keralakort heller. Dessutom kostar det ganska mycket varje gang man tar emot samtal eller SMS, sa aven da ats vara stackars rupies upp i ett nafs. 

Men som sagt, skicka garna meddelanden pa bloggen om det ar nagot, annars ringer vi nar vi kommer till Sverige igen. Vi landar pa Arlanda runt lunchtid pa sondag och svenskarna har "permis" i ca ett dygn fran sondag tidig kvall till mandag eftermiddag. Indierna kommer da att visas runt i Stockholm under en guidad busstur.

Och laget i Kerala kanske ni undrar... ? Jo, vi kan bara beratta att det ar lika fantastiskt som vi trodde att det skulle bli. Vi ar alla sa himla glada och lyckliga har, med risk for att lata frireligiosa. Turisterna har ar namligen benagna att se lite uttrakade och blase ut. De ater sin middag under tystnad och steker sig pa dagarna. Avslappnade? Ja, kanske, mesn knappast riktigt sprudlande ni vet.. Men vi som kommer direkt fran Arni har helt andra kanslor som bubblar runt i kroppen. Dels av att vara fria, avslappnade och lediga, dela av att snart aka tillbaka till Sverige. Och inte minst fa starta del tva av utbytet i Tidaholm.

Fran oss alla till er alla
en stor varm kram
/meddelat genom mia

I fredags var vi pa vara sista avtackningar har i ARNI. Forst var vi pa MD School (undre bilden) dar alla barn samlats samt prasten (tillika hogste chef pa skolan) och rektorn och alla larare. Vi skulle ha en ceremoni over den vagg som byggts av de hollow blocks som gruppen tillverkat. Prasten ville att jag skulle be en bon for att valsigna vaggen och jag tankte att det ska nog ga bra. Men det gjorde det inte. Jag la handen pa vaggen och sa thank you jesus for building this wall, and now we want you to bless it...sen blandade jag ihop allt och det blev rorigt med vem som byggt vaggen. Jesus eller vi. Sa jag blev tyst, sa thank you , amen.. Det blev ju inte battre av att prasten kallade mig miss Miaou hela tiden.

Vi blev iallafall avtackade med enorma guldiga hanggirlanger samt te och snacks. Anna, jag och John holl tacktal och sen bar det av till Municipality house. Vi fick traffa chief minister vilket  var kvinnan till hoger pa oversta bilden. Aven har blev vi (endast svenskarna dock) tackade for vart engagemang i Arni. Denna gang med varsin sjal runt axlarna. Sen var vi i tidningen nasta dag med just denna bild.

Hoppas vi kan visa bilder senare fran var lyckade avslutningsfest igar med vardfamiljerna med show, dans och projektpresentationer.

Hej sa lange, nu gar taget till Kerala om nagra timmar!!
/Mia