Ett fuktigt farväl
Tiden för värdfaders Israels traditionella söndagsväckning är förbi. Idag vaknade jag till väckarklocka på WEL istället för till onelinern: "I want to take a bath up here today!" Saknar Israel, saknar Esther, saknar hela familjen. Egentligen hela gatan. Men känn ingen sorg för mig Arni, vi lär höras igen!
Den sista veckan av den "riktiga" indienfasen beskrivs lämpligen i termer av relativ effektivitet och produktivitet. Förutom det faktum att vi hunnit vara cermoniella minst en gång om dagen har vi också skapat en hel del. Ikväll kommer majoriten av dessa skapelser att underhålla och kanske också upplysa värdfamiljerna om vår tid i Indien. Vad har vi gjort, vad har vi lärt oss och vad ska vi göra nu? Förutom detta är temat med kvällen "hejdå". Men känn ingen sorg för oss Arni, vi minns tillsammans!
Trots ett hälsotillstånd av karaktären "tjuvtjockt" (förkylning och magis) lyckades antalet dagar i hemmiljö minimeras till 0. I grund och botten handlar det ju om attityd. Med rätt attityd kan man uppnå stora ting. Låt mig exemplifiera:
Med rätt attityd accepeterar man att paket som ska skickas till Sverige måste slås in i tyg hos skräddare. Den processen krävde två skräddare och det dubbla antalet timmar samt en tripp till lämplig tygaffär. Därefter ska ena änden av paketet förseglas med lack (precis som på julafton). Därefter tar man sig an tre stycken tulldeklarationer. Efter att med andakt fyllt i de mikroskopiskt små rutorna, klistras en deklaration fast på lådan. De andra två binds fast medelst snöre. Adressen ifylles med spritpenna innan man tre dygn senare återvänder till postkontoret som haft stängt några dagar. Men känn ingen sorg för mig Arni, jag har rätt attityd.
Efter som handledare Mia just klev in på "kontoret" tillåter jag mig att ta mig i vhetin och tala lite allvar.
I min dagbok finns fram till idag 76 daganteckningar, ikväll blir de 77. Där kan man läsa om den första koppen chai, om rockstjärnefeelning, om fattigdom, om religion, om busskultur, om idlis och ganska mycket därutöver. Dagboken handlar om Arni. Men framförallt skildrar den en nya attityd till nya utmaningar. Ikväll säger vi alltså tack och adjö till den tillvaro som vi med mycket hjälp gjort till vår vardag. Om några timmar spikar Karin G det sista stycket i tacktalet vi skrivit tillsammans.
Some might say that it ends tonight, but in reality it has only begun. Memories have been created that our minds have in common. With these we have formed the foundation for future friendship to rest upon. Saying goodbye sure takes time.
Jag kommer att sakna Arni, vännerna i värdfamiljerna och på gatorna. Trots detta ser jag fram emot att avsluta en fas och påbörja en annan. Att komma till Tidaholm och en vardfamilj som verkar zetai (perfekt) blir utan tvekan spännande. Att få avsluta ett äventyr och samtidigt påbörja ett nytt är sannerligen en förmån.
Timmarna i Stockholm med familj och vänner som jag saknat lockar de också. De blir den energikick jag behöver.
Detta blir det sista jag skriver här ifrån Arni, ett inlägg från Kerala är ingen omöjlighet. Imorgon kväll lämnar tåget Katpadi Junction, Kerala väntar. Den 1 april landar 8 inder och 8 svenskar i Stockholm. De är redo för det nya äventyret. De är redo för början på ett nytt fuktigt farväl.
=)
Den sista veckan av den "riktiga" indienfasen beskrivs lämpligen i termer av relativ effektivitet och produktivitet. Förutom det faktum att vi hunnit vara cermoniella minst en gång om dagen har vi också skapat en hel del. Ikväll kommer majoriten av dessa skapelser att underhålla och kanske också upplysa värdfamiljerna om vår tid i Indien. Vad har vi gjort, vad har vi lärt oss och vad ska vi göra nu? Förutom detta är temat med kvällen "hejdå". Men känn ingen sorg för oss Arni, vi minns tillsammans!
Trots ett hälsotillstånd av karaktären "tjuvtjockt" (förkylning och magis) lyckades antalet dagar i hemmiljö minimeras till 0. I grund och botten handlar det ju om attityd. Med rätt attityd kan man uppnå stora ting. Låt mig exemplifiera:
Med rätt attityd accepeterar man att paket som ska skickas till Sverige måste slås in i tyg hos skräddare. Den processen krävde två skräddare och det dubbla antalet timmar samt en tripp till lämplig tygaffär. Därefter ska ena änden av paketet förseglas med lack (precis som på julafton). Därefter tar man sig an tre stycken tulldeklarationer. Efter att med andakt fyllt i de mikroskopiskt små rutorna, klistras en deklaration fast på lådan. De andra två binds fast medelst snöre. Adressen ifylles med spritpenna innan man tre dygn senare återvänder till postkontoret som haft stängt några dagar. Men känn ingen sorg för mig Arni, jag har rätt attityd.
Efter som handledare Mia just klev in på "kontoret" tillåter jag mig att ta mig i vhetin och tala lite allvar.
I min dagbok finns fram till idag 76 daganteckningar, ikväll blir de 77. Där kan man läsa om den första koppen chai, om rockstjärnefeelning, om fattigdom, om religion, om busskultur, om idlis och ganska mycket därutöver. Dagboken handlar om Arni. Men framförallt skildrar den en nya attityd till nya utmaningar. Ikväll säger vi alltså tack och adjö till den tillvaro som vi med mycket hjälp gjort till vår vardag. Om några timmar spikar Karin G det sista stycket i tacktalet vi skrivit tillsammans.
Some might say that it ends tonight, but in reality it has only begun. Memories have been created that our minds have in common. With these we have formed the foundation for future friendship to rest upon. Saying goodbye sure takes time.
Jag kommer att sakna Arni, vännerna i värdfamiljerna och på gatorna. Trots detta ser jag fram emot att avsluta en fas och påbörja en annan. Att komma till Tidaholm och en vardfamilj som verkar zetai (perfekt) blir utan tvekan spännande. Att få avsluta ett äventyr och samtidigt påbörja ett nytt är sannerligen en förmån.
Timmarna i Stockholm med familj och vänner som jag saknat lockar de också. De blir den energikick jag behöver.
Detta blir det sista jag skriver här ifrån Arni, ett inlägg från Kerala är ingen omöjlighet. Imorgon kväll lämnar tåget Katpadi Junction, Kerala väntar. Den 1 april landar 8 inder och 8 svenskar i Stockholm. De är redo för det nya äventyret. De är redo för början på ett nytt fuktigt farväl.
=)
Kommentarer
Trackback