Dubbelsidigt
Tidigare i veckan var det lätt att få intrycket att indienbloggen tagit upp kampen med diverse medicinska upplysningstjänster på nätet. Mycket finns har att läsa om alla läskigheter som frodas här. Men å andra sidan så är vi också på en plats där Head and Shoulders mjällschampoo anses vara en lämplig lösskur. Fråga Stefan, han vet!
Som läsare av bloggen knappast kunnat undgå och istället upplevt med all önskvärd tydlighet så befinner sig handledare Mia på utflykt, lämpligt nog på Keralas strander. Vi i gruppen önskar Mia välkommen tillbaka till Arni, "Möjligheternas stad, där dimman (dammet) bara lättar under regnperioden".
Som en kontrast till: "Min mamma är en skata" kan jag konstatera att veckan också bjudit på flera positiva nyheter.
I. Sudden har äntligen fått sitt pass. Det firade Sudden, hela värdfamiljen och jag med ett generöst paket badusha. Det är antagligen lätt att gissa vem som kom med det initiativet.
II. Rektorn på CSI, fortsätter att bjuda på kaffe och kakor och har med stor entusiasm välkomnat det demokratiprojekt vi vill genomföra på skolan. Science Satish är också han en hängiven supporter. Det uppväger klart surtanterna som uppträder mycket förvirrande gentemot oss.
III. Gruppens medlemmar har fått ett certifikat från chefsdomaren i Arnis subcourt som deklararerar att vi har städat utanför domstolen (ett arbete på gränsen till slavarbete). Har fortfarande svårt att hålla mig for skratt när jag tittar pa certifikatet som kommer att bli nyckeln till jobben inom rättsväsendet. Domaren var emellertid en trevlig prick och genom mitt icke väl dolda fjäsk råkade jag nämna att jag nog funderar på juridik till hösten. Snacka om isbrytare!
IV. Veckans educational day var grymt intressant, vi besökte Worth Trust i Vellore. Där kombinerar man industri med bara handicappade som anställda med skolverksamhet för handicappade barn. Det fina med modellen är att vinsterna från industrin används i skolan vilket gör den kostnadsfri. Lite extra stolt blir man självklart över att svenska Röda Korset än gång i tiden startade anläggningen.
V: Firandet av Karin J:s födelsedag blev en succe med fruktsallad och smält glass.
Låt oss i denna orgie av positivism (finns det ordet?) också fylla på med lite framtida glädjeämnen:
VI. På torsdag infaller den internationella kvinnodagen och det ska naturligtvis firas med buller och bång. Nu verkar det som det är indiskt datum på denna högtidsdag, vilket innebär att firandet mycket väl kan gå av stapeln på torsdag, eller fredag men också lika gärna om en vecka. Jag har iaf. laddat upp med en sprillans ny dhoti och handledare John har börjat fila på lite tamilska "awareness songs".
VII. Om allt går som det ska (det gör sällan exakt det i Indien) så åker vi till Pondicherry på fredag och stannar ända till söndag eftermiddag. Staden är en gammal fransk enklav och lär fortfarande vara starkt franskinfluerad, således är staden av historiskt samt kulturellt intresse. Men ärligt talat är jag för tillfället mer intresserad av att "studera" det marina livet på standen som lär finnas i närheten av staden. Ärligt talat så vill jag bada.
Men så har myntet förstås en baksida. Jag känner mer och mer hur man börjar bli avtrubbad känslomässigt av allt lidande runt omkring, utanför gruppens skyddande sfär. Det är svältande människor i alla åldrar samt sjuka barn och vuxna som inte får någon eller dålig vård. Om man pratar med barnen i skolan är det en förfärande hög andel som redan förlorat ena föräldern. Det är ett hårt liv i Arni men trots detta är det svårt att hitta någon som sitter och tycker synd om sig sjalv utan att försöka göra någonting åt det. Kämparglöden finns där och som väntat framträder den tydligast hos barnen. De vill inte annat än att möta den hårda världen och utmana den, något de kan vara stolta över.
---
=)
Som läsare av bloggen knappast kunnat undgå och istället upplevt med all önskvärd tydlighet så befinner sig handledare Mia på utflykt, lämpligt nog på Keralas strander. Vi i gruppen önskar Mia välkommen tillbaka till Arni, "Möjligheternas stad, där dimman (dammet) bara lättar under regnperioden".
Som en kontrast till: "Min mamma är en skata" kan jag konstatera att veckan också bjudit på flera positiva nyheter.
I. Sudden har äntligen fått sitt pass. Det firade Sudden, hela värdfamiljen och jag med ett generöst paket badusha. Det är antagligen lätt att gissa vem som kom med det initiativet.
II. Rektorn på CSI, fortsätter att bjuda på kaffe och kakor och har med stor entusiasm välkomnat det demokratiprojekt vi vill genomföra på skolan. Science Satish är också han en hängiven supporter. Det uppväger klart surtanterna som uppträder mycket förvirrande gentemot oss.
III. Gruppens medlemmar har fått ett certifikat från chefsdomaren i Arnis subcourt som deklararerar att vi har städat utanför domstolen (ett arbete på gränsen till slavarbete). Har fortfarande svårt att hålla mig for skratt när jag tittar pa certifikatet som kommer att bli nyckeln till jobben inom rättsväsendet. Domaren var emellertid en trevlig prick och genom mitt icke väl dolda fjäsk råkade jag nämna att jag nog funderar på juridik till hösten. Snacka om isbrytare!
IV. Veckans educational day var grymt intressant, vi besökte Worth Trust i Vellore. Där kombinerar man industri med bara handicappade som anställda med skolverksamhet för handicappade barn. Det fina med modellen är att vinsterna från industrin används i skolan vilket gör den kostnadsfri. Lite extra stolt blir man självklart över att svenska Röda Korset än gång i tiden startade anläggningen.
V: Firandet av Karin J:s födelsedag blev en succe med fruktsallad och smält glass.
Låt oss i denna orgie av positivism (finns det ordet?) också fylla på med lite framtida glädjeämnen:
VI. På torsdag infaller den internationella kvinnodagen och det ska naturligtvis firas med buller och bång. Nu verkar det som det är indiskt datum på denna högtidsdag, vilket innebär att firandet mycket väl kan gå av stapeln på torsdag, eller fredag men också lika gärna om en vecka. Jag har iaf. laddat upp med en sprillans ny dhoti och handledare John har börjat fila på lite tamilska "awareness songs".
VII. Om allt går som det ska (det gör sällan exakt det i Indien) så åker vi till Pondicherry på fredag och stannar ända till söndag eftermiddag. Staden är en gammal fransk enklav och lär fortfarande vara starkt franskinfluerad, således är staden av historiskt samt kulturellt intresse. Men ärligt talat är jag för tillfället mer intresserad av att "studera" det marina livet på standen som lär finnas i närheten av staden. Ärligt talat så vill jag bada.
Men så har myntet förstås en baksida. Jag känner mer och mer hur man börjar bli avtrubbad känslomässigt av allt lidande runt omkring, utanför gruppens skyddande sfär. Det är svältande människor i alla åldrar samt sjuka barn och vuxna som inte får någon eller dålig vård. Om man pratar med barnen i skolan är det en förfärande hög andel som redan förlorat ena föräldern. Det är ett hårt liv i Arni men trots detta är det svårt att hitta någon som sitter och tycker synd om sig sjalv utan att försöka göra någonting åt det. Kämparglöden finns där och som väntat framträder den tydligast hos barnen. De vill inte annat än att möta den hårda världen och utmana den, något de kan vara stolta över.
---
=)
Kommentarer
Trackback