Chokladpudding och jakt pa mjolk
Back in Arni
Kanner mig utvilad och glad att vara tillbaka. Marker dock att ganget som varit i arni hela tiden ar lite slitna och trotta, bade mentalt och fysiskt. De behover ett break precis som jag och efter en del funderingar fram och tillbaka flyttade vi fram den lilla semestern tills dagarna innan vi aker till Sverige och sa lade vi hemresehelgen till parkamraten till helgen som kommer istallet. Det blev battre rent praktiskt och sa finns det ju nagot att se fram emot.
Jag blev val mottagen med sangen om Arni (en ny text till Oppna landskap) och en tanke om att vi skulle vispa ihop chokladpuddingen. Bara kopa 2 liter mjolk.. vi traskade ivag ett gang till det narmsta stallet som ar en gubbe som saljer te och lask. Han har kylskap (vilket inte ar helt vanligt har i Arni - inte ens pa supermarket finns en kyldisk, utan man far bestalla smor och mjolk dagen innan), men berattade att mjolken skulle komma om en timme. Vi gick vidare till nasta stalle. Fick varsin stol att sitta pa under tiden de skulle fixa mjolk. De kom tillbaka och sa att den kommer om en kvart. Vi gick tillbaka t forsta stalle (en timme hade da gatt), han sa att mjolken kommer om ytterligare en timme. Vid det har laget var vi sa trotta av varmen (bara att ga nagra hundra meter i denna hetta ar jobbigt) och matta att vi gick tillbaka till mig och struntade i chokladpuddingen. Det var anda ganska givande att ge sig ut och kopa mjolk med ganget. Jag fick hora allt som hant under veckan. De berattade om sjukhusbesok, stadning utanfor domstolen, utbildningsdagen och hur mycket de langtade efter en liten frizon dar de kunde andas ut, hamta kraft och ny energi.
Efter yogan igar pratade vi vidare om hur man gor nar all energi ar slut och man inte ser nagot ljus den narmsta framtiden. Vi peppade varandra, kramade om varandra, nagon grat en skvatt och sa paminde vi oss hur det var att sitta i Sverige pa Karson och diskutera (naturligtvis helt teoretiskt) att det kommer att bli jobbigt, kannas hopplost ibland och att Indien ar en riktig utmaning. Nu ar vi dar, vi lever mitt i det och de ar sa bra pa att hantera det. Bra pa att stotta varandra och hamta positiv energi fram sma sma saker som hander. Det ar inte mycket tid kvar nu och vi ska inte bara "harda ut", nej vi ska ta vara pa den tid som ar kvar for vi vet att vi kommer att titta tillbaka pa den har tiden och sakna den och sakna Arni, Indien och vara vanner har. Det kommer att ga bra. Redan igar kvall sprang vi efter kakvagnen (som glassbilen fast det ar en man som drar en vagn med 7 stycken kakburkar och sa skriker han pa tamil sa vi vet att han kommer) och kopte oss en pase kakor som vi delade pa. Bara en san sak, en kakvagn. Vad schysst egentligen... det hittar man inte i Sverige.. Arni ar Arni ar Arni.
/Mia